[SKRIVA] Ang: Twistennovell: Drottningen
- From: "ahrvid@xxxxxxxxxxxx" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Fri, 12 Sep 2008 14:59:41 +0200 (CEST)
Från: eva.floren@xxxxxxxxxxx
>>Drottningen<<
Några kommentarer.
>>Hon sträckte ut sig i sin fulla längd när hon vaknade, natten genom hade hon
kurat ihop sig varje gång hon vaknade. Det var ofattbart, trots att hon
förberetts till sitt nya kall i månader, så kunde hon inte fatta att hon denna
dag skulle krönas. <<
Ganska bra start. Men inledningsmeningen staplar två huvudsatser på
varandra. (Bör skiljas med punkt, inte komma.)
>>Hon mindes sin företrädare Drottning Garmoge, som med sin tidlösa ålder
aldrig verkat vara en dag äldre tills den dag hon dog. Genom att vara hennes
efterträdare så hade Kitara fått vara en av de tolv som identifierat kroppen
och intygat drottningens död. Det hade varit en skrämmande upplevelse, den
tidigare undersköna och evigt unga Garmoge hade tett sig som ett livlöst skal i
den enorma himmelssängen. Kroppen verkade bara bestå av tunna silkespapper som
virats samman, ändå hade Kitara kunnat igenkänna dragen i den genomskinliga
huden och se att det var den forna drottningen. Kitara mindes den stolta
kvinnan, som i sin jättelika krona och drottningskrud alltid varit mäktig och
stark, att se henne så liten och tunn och utan all skrud hade skrämt henne.<<
En tendens till litet för långa meningar. Blanda långa och korta meningar.
>>Hon skulle ju trots allt ta vid där Garmoge slutade.
Kitara hade skolats i drottningens alla kunskaper utom de allra hemligaste,
men dagens ceremoni kunde hon ända ut i benmärgen. Först skulle hon väckas av
de tolv uppvaktande damerna, ännu hade de inte kommit, så Kitara väntade. Ett
svagt knarrande i dörrens vred, hon slöt sina ögon och försökte lugna ner sitt
hjärta som rusade iväg. Mjuka bara fötter tassade över det släta trägolvets
polerade yta. En försiktig hand ruskade henne varligt och hon lät sina ögon
slås upp. Leendet från den unga kvinnan fick henne förstå att hon inte lurat
någon. Kvinnorna drog undan täcket och lät henne sätta sig upp. Med flinka
händer drog de på henne de tempeltofflor som hon endast skulle bära idag. De
drog på henne den svarta roben som endast var smyckad med drottningens mantra i
sirligt silver.<<
Litet för mycket "tell" (återberättande) och för litet "show" (gestaltning).
Inga repliker! Sådana livar upp en berättelse.
Litet tunggumpat. (Som Sam J Lundwall brukar säga.)
--Ahrvid
...eller var det rolad Adlerberth som körde med tunggumpat?
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts: