En intressant dokumentärserie om svenska datorspelbolags födelse, utveckling
och framgångar, "Det svenska spelundret":
https://www.svtplay.se/det-svenska-spelundret
De svenska spelutvecklarna har som bekant skördat många framgångar world-wide.
Avsnitt ett börjar litet trevande om spelande i Sverige i allmänhet,
inklusive rollspel (sådana Äventyrsspel och Michael P och Gunilla J sysslade
med - Ä-spel evolverade till spelutvecklaren Paradox). Hopplösa politiker
drabbades av moralpanikviruset och tyckte spel gjorde ungdomar till knarkare
och ungdomsbrottslingar och tvingade igenom en lag om licenstvång för
spelhallar som i princip dödade dem tidigt 80-tal.
Men så kom datorspelen och handhållna spel från Nintendo och Storebror hängde
inte med. Via demokonvent, Commodore 64 och liknande startade de "knarkande
ungdomsbrottslingarna" (eh?) små garageföretag som hux-flux skapade spel för
miljoner. Spel som Minecraft, Battlefield, Candy Crush är nu
mångmiljardoperationer. Eat that, politikerpuckon!
Sista programmet i serien gaggar i början om spelutvecklare som tjattrar om
"diversify" och "inkludering", vilket är PC-tvivelaktigheter (som innebär
diskriminering av alla som "inkluderas" bort). Men sedan blir det bättre., och
programserien är klart sevärd.
Min egen inställning till datorspel är dock litet mer udda... Jag har aldrig
gillat de flesta spelen. Jag tycker inte om shot'em up-spel. Jag ogillar games
där man skall styra gubbar som går omkring och upptäcker och gör saker. Det är
ointressant med allt där grejs skall ske i "realtid", allt exploderar hela
tiden och man skall bara ha snabba fingrar.
Jag gillar mer strategi- och simuleringsspel där man får tid att tänka.
Grafiken behöver inte vara avancerad. Det skall inte vara en massa komplicerade
kommandon och options och menyval. Turn-based games är bra, där man gör något
och sedan kan man tänka hur mycket man vill till nästa "turn" (omgång).
Omgångsbaserade krigsspel är kul. Strategispel där "realtiden" går ganska
långsamt kon iofs också duga.
Det fanns ett spel vid namn Empire, gjord för tidiga PC:s på 80-talet, litet
som ett enklare Civilisations, som jag ägnade säkert 100-tals timmar åt (vi
talar om tre decennier tidigare...). Från samma tid kom The Ancient Art of War,
också för PC, bägge för DOS. Gillar också olika varianter av Risk. Jag ägnade
mycket tid åt Sim City version 1.0 (även senare versioner, men troligen inte de
allra senaste). Det fanns spel där man skulle bygga landskap med järnvägar som
var kul. Program där man skulle bygga saker, som simulerade grejs, och liknande.
Men spel där allt bara exploderar, robotar rusar runt och piper, monster
väller ut ur grottor och det gäller bara att trycka med fingrarna i snabb takt
är sååå tråkiga. Men lycka till ni som trots allt gillar slikt...
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx/Follow @SFJournalen on Twitter for latest skiffy news/Driver
SKRIVA för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx subj:
subscribe) & Fantastiknovelltävingen http://ahrvid.bravejournal.com/ Läs AE i ;
Novellmästarnas antologier och Mord på månen (även ljudbok). C Fuglesang: "stor
förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö",
http://elib.se eller på bibliotek. /YXSKAFTBUD GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! ;(DN NoN
00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).