Jag var i förra veckan och såg en förhandsvisning av "Fakiren som fastnade i
ett skåp" ("The Extraordinary Journey of the Fakir", regi Ken Scott). Men
samtidigt hade jag boken den baseras på, och då heter den Den fantastiska
berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp, av Romain Puertolas
(Bonnier Pocket, 2014, övers Cecilia Franklin). Jag har väntat med att skriva
om filmen för att få tid att läsa boken, vilket nu skett.
Jag blev överraskad. Boken och filmen var milt sagt olika!
Först några ord om boken, som är riktigt underhållande, absurd, en blandning
av Hasse "Fastna i en potta" Alfredson och Falstaff, fakir. Rekommenderas!
Och några ord om filmen, som är riktigt underhållande, absurd, en blandning
av Hasse "Ägget är löst" Alfredson och filmen om Johnny Bode.
Skelettet till historien är detsamma i bägge formaten. Fakiren åker till
Paris för att besöka IKEA, gömmer sig i ett skåp i varuhuset, som skall skickas
till England, utvisas av britterna på ett plan till Spanien, gömmer sig i en
koffert som fraktas till Rom, jagad av en skurk hamnar han i en luftallong som
tar honom till Libyen (via nödlandning och båtfrakt), och sedan en viss
skillnad: i filmen kommer han tillbaka till Indien, medan han i boken åter
hamnar i Paris.
Till det yttre verkar det ganska lika, men djävulen finns i detaljerna...
Boken: HP (som har ett svårstavat indiskt namn, men kallas Aja) är ganska
smal, turbanförsedd typ, med enorm mustasch och illa sittande kostym. Filmen:
HP är en rätt ung, snygg indier (spelad av Dhanush, som verkar vara rätt stor i
Bollywood) oftast ganska välklädd. En stor del av filmen handlar om hans
fattiga barndom som småfifflande gatubarn (då han lärt sig illusionstrick),
något som i boken bara behandlas på tre sidor. Och i boken var HP dessutom
någon sorts fakir på på riktigt, även om hans magiska fakirkonster förstås var
illusionstrick.
IKEA: Boken inleds ungefär "De första ord fakiren sade när han kom till Paris
var svenskt: - IKEA!" Han skall IKEA-varuhuset för att köpa en spiksäng som
IKEA tydligen annonserat ut. Filmen: Den inleds med ett långt avsnitt om HP:s
strapatsrika barndom, och en ramhistoria där HP återberättar sitt liv (som blir
filmhandlingen) för några barn/ungdomsbrottslingar - en ram som helt saknas i
boken. Och motivet för att ta sig till IKEA-varuhuset i Paris är att han lovat
att ta med sin mamma dit (i boken saknar han dock mamma, utan togs om hand av
en grannkvinna). Sedan blir filmen märklig: vi ser helt klart att det är IKEA,
blågula logos och allt, men kameravinklarna undviker till 100% att visa
IKEA-logon! Vägrade IKEA att sponsra filmen, eller vad är det frågan om? Den
svenska boktitel nämner t o m IKEA, men inte filmens titel. I boken stöter han
på sitt love interest sedan hon haft sönder fakirens solglasögon i caféterian,
men i filmen genom att han i en vardagsrumutställning på ett lustigt sätt
slänger ur sig repliker som om hon vore hans fru. Hon är också en snygg ca
25-åring, medan hon i boken är en något mindre betagande 40-årig kärlekssvulten
dam.
England: I boken träffar HP på ett gäng somalier, i filmen sydsudaneser. I
filmen stoppar man in en helt orealistisk dansscen (det blir också en dansscen
på ett diskotek i Rom senare) där tullpoliserna dansar och sjunger. Är det för
att flirta med indiska biobesökare, som kräver dansscener i alla filmer? Men
som illegala immigrant utvisas han till Spanien, med olika motiveringar i film
och bok. I Paris var filmens taxichaffis som körde fakiren till IKEA en glad
gamän utan betydelse, i boken blev han en hämndlysten typ som ville åt fakiren
sedan denne lurat honom på taxibetalningen. De stöter på varandra av en slump i
Barcelona och fakiren flyr ned i den koffert som tar honom till nästa ställe. I
filmen jagas han ned i kofferten av en nattvakt.
Rom: Både filmens och bokens HP befrändar sig med den berömda skådespelerskan
som kofferten skulle till och i bägge har fakiren skrivit en historia på sin
skjorta som en förläggare blir intresserad av. Men i boken jagas fakiren av den
hämdlystna taxichaffisens maffiakompisar, och i filmen av förläggaren som vill
ha tillbaka det enorma förskott som HP fått för sin skjortberättelse.
Iibyen: I boken tvingas fakiren göra sig av med en del förläggarpengar i
mutor. I filmen stjäls pengarna av en fartygskapten och med hjälp av somalierna
han stötte på i långtradarlasten till England gör de en kommandoräd för att ta
tillbaka dem. Sedan får fakiren dåligt samvete för sitt syndiga leverna och
skänker bort alla pengar till lägerflyktigar. I boken skänker han istället
större delen av pengarna till sin indiska hemby, där de kan finansiera en
skola, sjukvård, m m.
Slutet: I boken återförenas han slutligen med sitt parisiska love interest i
Frankrike, ger taxichaffisen en dusör så de blir kompisar, och det hela
avslutas på bröllopet för taxichaffisens söta dotter som gängar sig med
nattvakten från Barcelona. I filmen slutar det med att HP ger de fängslade
ungdomsbrottslingarna möjlighet att slippa sitt straff om de lovar att istället
gå i skolan varje dag, där fakiren är lärare. Och i sista scenen kommer hans
parisiska girlfriend till klassrummet och de återförenas.
Som sagt, geografin - vart fakiren reser - är densamma i bägge medierna, men
alla detaljer däri skiljer sig! Personerna är olika - slafsig fakir/tjusig
ungkarl - 25-årig topppingla/40-årig dam - bussig/hämdlysten taxichaffis.
Motiven för olika händelser skiljer sig. Pengarna hanteras olika. IKEA
exponeras resp är bortsuddat. I boken gör fakiren en mental uppgörelse med sig
själv där han inser att han lurat för många för mycket med sina illusionstrick,
som helt saknas i filmen. Boken saknar filmens ramberättelse och i stort sett
barndomsskildringen.
Det här är inte så mycket en recension som en jämförande beskrivning, med
några funderingar kring hur mycket frihet man får ta sig när man överför en
historia från ett medium till ett annat. Filmmakarna har onekligen tagit sig
stora friheter. De har behållit transportsträckorna, men fyllt allt däremellan
med rejält olika innehåll. Det hela påminner mig om filmen "I, Robot" som inte
had ett smack med Asimovs robotar i hans novellsamling I, Robot att göra.
Men: boken är underhållande, filmen är underhållande. Den som är sugen har i
och med de skillnader jag skildrat möjlighet att avnjuta två ganska olika
historier istället för EN historia som bara upprepas.
Fast det är klart, jag kanske har förstört nöjet genom att så detaljerat
berätta om handlingarna. Nu är dock de absurda handlingarna ganska oväsentliga.
Det är roligt språk och rolig dialog, roliga detaljer, slapstickscener och en
humoristisk attityd som är behållningen i både bok och film.
--Ahrvid
Ps. Författaren är fransk, filmen är franskfinansierad (såvitt jag förstår) och
utspelas till delar i Paris. Men ändå är filmen *på engelska*. Har fransmännen
blivit galna? Filma på engelska? Det uttalas blott två ord i hela filmen på
franska ("merci beaucoup" i en scen). Det är nästa mer Sverige och IKEA i
historien...
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA, för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och deltag i
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2018, info http://ahrvid.bravejournal.com / Om Ahrvids ;
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! / Nu
som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs ;
även AE i Novellmästarnas antologier http://www.novellmastarna.se/Oskuld.htm ;
och hans sf-fanhistoriska uppslagsverk Fandboken / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).