Jag har sett en ny film omtalas och recenseras, "10 000 BC" (DN: "Mischmasch av fantasy, mammutar och stenåldersaction"), och det slår mig att vi borde reda ut om en viss typ av historieverk bör ses som sf eller fantasy. Jag vill lansera en tes som lyder ungefär: En historisk berättelser blir sf eller fantasy, i proportion till hur lång tid tillbaka den utspelas, och i omvänd proportion till sitt dokumentära och historievetenskapliga innehåll. Vi kan erinra oss de populära stenåldersäventyren av Jean Auel ("stenåldersporr" kallade) som med en sannolikhet som gränsar till fullständig visshet, inte har någonting alls att göra med hur man levde på stenåldern. Det blir svårt att kalla det för "mainstream" eller historisk berättelser. Det är berättelser om ett påhittat folk, med påhittad kultur, som aldrig funnits, som gör omöjliga saker, på en plats som bär vaga likheter med vår värld men till största delen är påhittad. Det blir sf eller fantasy. Vi kan också erinra oss många medeltidsromaner. Ibland fläskar dessa på med orimligheter som gör att de lämnar historiens värld och går över till någon sorts fantasy. Det saknas bara drakar och magi, så *blir* det fantasy. Men om man håller sig så svagt och vagt till hur det verkligen var på medeltiden, kan man undra om det inte blir fantasy i alla fall. Eller möjligen sf, i form av s k alternate history. Det finns en del historiska romaner, som kvalificerar som alternate history. Det kan handla om okända episoder kring välkända historiska skeenden, som om de verkligen inträffat förmodligen skulle ha ändrat dessa skeenden. (Kommer dock inte på något bra exempel på en bok som inte redan är erkänd som legitim alternate history.) Stenåldersäventyr brukade redan JVM/VÄ köra på 40-talet (det finns ett flertal exempel varav jag dock inte minns mer än att många nummer hade sådant som omslagstema). Det uppfattades troligen som en sorts sf eller fantasy redan då. Möjligen var de inspirerade av ERB:s Tarzan (ämne: primitiva människa i en urskog som får visa musklerna och slåss med vilda djur) som iaf jag ser som ett gränsfall mot sf/f. Riktigt dokumentär är Tarzan iaf inte, och premisserna i berättelsen är omöjliga - flera Tarzanäventyr går också i handlingen definitivt över gränsen mot sf/f, t ex när T stöter på glömda romerska kolonier. Så, är en historisk berättelse tillräckligt lång tid tillbaka, eller tillräckligt utflippad - då är den sf/f. --Ahrvid ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).