Det har kommit ett nytt nr av Karl-Johan Norens I stället för papper (ISFP, nr
3, kjnoren@xxxxxxxxx - nedladdningssite saknas fortfarande), så jag passar på
att kommentera en del av den pågående debatten om fandoms art och natur. Jag
gör det på SKRIVA, då jag inte vill LoCa ett fanzine som förespråkar censur.
Som bekant vägrar Noren att publicera argument om de stått på en helt
utomstående plats (som om DN Debatt refuserade ett inlägg med motiveringen att
författaren också skrivit en bok i ämnet). Att ISFP-redaktören känner sig
trängd indikeras av att han försöker stärka sin vacklande argumentation genom
att i efterhand ad hoca nya påståenden. Nu heter det också att det inte bara
att de argument som skulle censureras förbjöds för att de även anförts på helt
annan plats, det misshagliga LoCet var också "slarvigt skrivet". Ack ja... Jag
lägger till mellanrubriker så blir det li1 qligare.
(I numret i övrigt är artikeln om Sam J Lundwalls musikkarriär förvisso
intressant! Det bör medges.)
SUGA UPP ELLER SUGAS UPP?
Karl Johans svampiga ståndpunkt är att en massa fringeområden skall sugas upp
av fandom, dvs mediafandom eller fringefandom (de begreppen är ungefär samma
sak). Det skall vara cosplay och det skall vara spel av alla slag och
förmodligen zombies och serier och allt möjligt.
Det är saker som aldrig hört till fandomen för sf-litteratur och skrivna ord
i form av fanzines, LoCs, letterhacking m m - det kan vi konstatera via fandoms
historia. Ett annat problem är att fandom snarare än att suga upp utkläderi,
spel m m - skulle SJÄLV sugas upp och försvinna.
Fringefandom är jättelik och mycket framgångsrik. Sverok har 80 000 medlemmar
eller fler; vi har Dreamhack med 10 000-tals aktiva; osv. Vår kära gamla fandom
skulle drunkna och inte ha en chans att bibehålla sin sin unika särart, sin
historia, sina traditioner.
YTLIGT HEJARKLACKERI
Tillkommer gör grundläggande idémässiga problem, i form av att a)
fringefanneri har ett helt annat och ytligt förhållningssätt, samt b)
medietjafs ger science fiction-litteraturgenren dåligt rykte och det kan smeta
av sig på fandomen för sf-litteratur.
Angående punkt a) gäller det som anförts att mediefans genom att klä ut sig,
leva sig in i en sorts teaterspel (s k live roleplaying), instudera allt om
totalta fiktiviteter (trekkies som kan allt om USS Enterprie kommandobrygga m
m), att icke-kreativt (=ta något färdigt) skriva s k fanfiction om
favoritfilmer, m m - genom att göra allt detta tappar de intellektuell
analytisk förmåga, de tappar det jag kallar kognitiv distans. Försöker man bli
EN DEL av den fantasivärld man smäktar efter, att vilja KRYPA IN i fantasin,
gör en närsynt och okritisk, och man kan inte se större detaljer och
sammanhang. Man blir en slav under ytligt, anti-intellektuellt hejarklackeri.
FANS ARE INTELLECTUAL SLANS
Riktiga fandom, den för sf-litteratur, har tvärtom alltid varit mycket
intellektuell. De tidigaste fansen såg sig t o m som vetenskapsmän in spe och
kallade sig saker som Vetenskaparna, Internationella Vetenskapsklubben o likn.,
En del breddade redan på 1930-talet till mer allmän samhällsdebatt, t ex de
tämligen politiska Futurianerna i New York.
I fanzinespalter och prozinens brevspalter fördes tunga debatter kring
vetenskap och samhällsfrågor. Novellerna tog förstås också upp sådana frågor,
även om prosan iofs ofta var knackig och en del vetenskapsspekulationer var mer
än naiva.
De tidiga fandominsatserna i Sverige var likadana. Atomnoklianerna pratade
atombomber och ville bygga rymdskepp. Dénis och meteoranerna lekte med
strateborgiska utopier som en sorts samhällssatir. Häpna! hade många
populärvetenskapliga artiklar. Akademiker som Ingvar Svensson satt och
systematiserade allt i Skandifandom. Brandon och Eklund debatterade objektivism
m m i Makromegas långa och många brevspalter. På 1970-talet satt Stieg Larsson,
Micke P, Borgström, även jag, m fl och diskuterade filosofiska frågor i SFSF:s
källare. Och tänk bara på alla seriösa paneldebatter på alla sf-kongresser -
alltså VÅRA coner, inte det spelkidsen kallar "konvent".
Detta är en återspegling av att sf-litteraturen ofta är seriös idélitteratur.
Författarna diskuterar seriösa saker och då blir fansen seriösa. Det var denna
seriositet som en gång inspirerade uttrycket "Fans are slans" ("slans", en
sorts supermänniskor i romanen Slan av AE Van Vogt) även om man kan tycka det
låter för självöverskattande.
MEDIA SER BLOTT MEDIAFANS
Det är uppenbart att mediafandoms okritiska ytligheter är inkompatibla med
fandoms seriösa ambitioner och drag. (Det finns också lättsamheter, det
fanniska, i fandom - men det har inget med media att göra.) Och då kommer vi
til punkt b).
Press, TV m fl begriper inte fandom. Det är en rörelse man måste ha varit med
ett tag i för att få grepp om. Det enda de ser och som väcker deras intresse är
mediafandomspektakel. På kongresser intervjuas främst de som är mest bisarrt
utklädda. Reportage strösslas med infantila fraser om "Beam me up" eller "Må
kraften vara med dig". Redan tidskriften Times reportage från den första
världskongressen1939 tjafsade om unga tonåringar med plaststrålpistoler som
tjöt "Gosh Wow Boy-Oh-Boy". Jag minns själv BBC:s reportage från en
världskongress i Glasgow, som inleddes med "Beam me up" och panoreringar på
löjliga tygutspökare. Lokalpressen varnade för galningar som stod utklädda
efter vägarna och ville lifta. Dessa "sci-fi"-maniacs kunde vara farliga.
GRÖNA MARSIANER, RÖDA VENUSIANER
Exempelvis John-Henri Holmberg har påpekat att vi inte skall beblanda fandom
med fringefandom (så det är inte bara undertecknad och Rickard B, som Norden
felaktigt påstått). Mediafansen själva är inte heller intresserade av det, och
fandom skulle kvävas.
En historia JHH berättat (som jag får återge ungefärligt) är hur
uppsalapressen - bör ha varit UNT - besökte en con där på 1960-talet. Reportern
spenderade en eftermiddag med JHH och andra ledande fans, i seriösa samtal om
litteraturkritk (JHH torde ha varit littvet-student), rymdfart,
vetenskapshistoria m m. Dagen efter kom artikeln, med en rubrik i stil med
"Tefatsfolket träffas" och en bild på JHH & Co. Bildtexten löd (ungefär, två
fingerade namn) "Deltagare på tefatskongressern. John-Henrti Holmberg till
höger tror att tefaten kommer från Mars och att marsianerna är gröna. Kalle
Fann och Ture Storm till vänster protesterar - tefaten kommer från Venus och
venusianerna är röda!".
Det är den typen av attityd som fandom och science fiction svärtas ned av om
vi beblandas med mediafandom.
NÖFF, NÖFF
I övrigt är det bara beklämmande sorgligt att se hur Johan Anglermark
försöker försvara den s k fanfonden Noff mot bakrgund av dess svindlare, som
förfalskat röstdokument för att förskingra betydande belopp. Det är skälet till
svårigheterna för "Noff". Denna s k fond slaskar grisaktigt i smutsen - nöff,
nött!
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA, för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och deltag i
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2017, info
https://www.freelists.org/post/skriva/Fantastiknovelltvlingen-2017 / Om Ahrvids ;
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! / Nu
som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs ;
även AE i nya E-antologin Oskuld http://www.novellmastarna.se/Oskuld.htm / Och ;
fråga om hans sf-fanhistoriska uppslagsverk Fandboken / YXSKAFTBUD, GE VÅR
WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
--Ahrvid
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).