[SKRIVA] Kommentarer till fandom-manifest
- From: Ahrvid <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Mon, 9 Oct 2017 12:01:16 +0000
På Sverifandoms 72-årsdag 15 september publicerade jag ett litet manifest om
fandom. Det kom nu ett nytt E-fanzine av Karl Johan Noren som kommenterar
manifestet. Jag skrev ett LoC och de delar som berör det återges nedan.
Dessutom fick manifestet en kommentar av Mika Tenhovaara, som jag också återger.
Manifestet finns här:
https://www.freelists.org/post/skriva/Ett-litet-72rsmanifest-fr-Sverifandom
Fanzinet Istället för papper finns här:
https://drive.google.com/file/d/0BwulIIswCTQqNFp1VmE2bk9vQlk/view?usp=sharing
eller från kjnoren@xxxxxxxxx
-----
Så över till kommentarerna om mitt (lilla - påpekar jag gärna)
72-årsmanifest. Jag citerar vissa delar av redaktörns kommentarer:
Fandom är en deltagarkultur kring science fiction.
Nej, fandom är en deltagarkultur kring science fiction-*litteratur* (grenen
sercon) och i andra hand kring fandom i sig (grenen fanniskhet). Saker som
serier, film, TV, spel, maskeradupptåg, m m är kantfenomen, det som kallas
fringefandom eller mediafandom. Det har alltid varit så, ty fandom självt har
velat det. (Försök inte få det till att undertecknad skulle ha hittat på att
det är så!)
För en ung fan idag är cosplay...den viktigaste formen av fanac.
Det är inte fanac över huvud taget. Redaktör Norén framstår milt sagt som
"very biased". Cosplay handlar varken om litteratur eller fandom som sådan. Det
är visserligen sant att Forry Ackerman (tilltaget var i högre grad hans än
Morojos) kom till Nycon 1939 i futuristisk dräkt. Men något cosplay uppstod
därmed inte. Fandom såg det som en kul sidogrej - fringe, alltså - som snart
reserverades till en särskild maskeradshow på scen under ett par timmar under
en kongress. (Att utanför maskeradshowen gå omkring i kongresshallarna
dräktutspökad ses inte riktigt som comme il faut. Att göra så kallas
"halling".) Forry och Morojo skapade inte en allmän strävan efter utkläderi,
utan det begränsades till en liten stund som en sidosak en gång om året på en
kongress.
Fandom definieras inte av vår historia.
Fandom definieras av sin historia. En ledande BNF (99% av alla s k cosplayare
vet inte ens vad det ordet betyder, tippar jag...), har för mig det var Greg
Pickersgill, har skarpsynt notera att fandom har en kultur och historia
jämbördigt med ett mindre europeiskt land. Men detta Fandoms Land definieras
inte geografiskt, utan av idéer och historia. Det är dokumenen (de ledande
fanzinen, fandoms litteratur såsom AOY, TED och mycket mer), de ledande och
drivande personerna (Walt, Bob, Harry, Forry och många fler), det är de
historiska händelserna (kongresserna, skandalerna, projekten m m), det är det
egna språket (fanslanget), det är traditionerna (återkommande händelser,
ritualer) och en hel del annat. DETTA definierar fandom. Förbigår vi detta
återstår bara ordet och bokstäverna "fandom", men det blir ett uttryckt tömt på
sitt innehåll. (De bitar som inte hör till detta innehåll bör naturligtvis
plockas bort om man nu vill värna innehållet.)
Science fiction har idag blivit en del av den etablerade masskulturen...
Science fiction-litteratur, som är det ena av fandoms två huvudspår, har iofs
rönt större uppmärksamhet - tag t ex den senaste nobelpristagaren, som också
skriver sf - men den övriga masskulturen som lånat innehåll från
sf-litteraturen är kantfenomen visavi fandom. Ja, t ex Dénis Lindbohm iofs
gjorde 8 mm-amatörfilmer, men han var inte filmfan, fan av Star Trek, Star Wars
eller något av allt annat som finns på TV/film (han såg som alla andra det,
förstås, men som passiv konsument)
Fandom må ha en kärna, men det är inte det skrivna ordet
Jo, det är det. I begreppet "science fiction" betyder "fiction"
skönlitteratur. Sf uppstod i böcker och tidskrifter. Det är först senare
idéerna från sf-litteraturen tagits till andra mediaformer. Mycket snart, inom
några månader efter de första sf-klubbarna, uppstod började sf-fansen skriva
fanzines. Själva fandom uppstod i skrift och tack vare skrift, genom insändarna
i de amerikanska sf-magasinen. Man utvecklade en skriftkultur, som bestod av
fanzinen, en livlig korrespondens, fanzineinsändare (LoCs), prozine
letterhacking, m m. Denna skriftkultur motsvaras idag av E-maillistor, blogar,
E-fanzines och liknande.
Amerikanska fanzines under 60- och 70-talet var fyllda av fan fiction.
Amerikanska fanzines på *40/50-talen var fyllda av ursprunglig fanfiction*!
Vi talar alltså om skönlitterära berättelser, vanligen humoristiska, om fandom
och fans, med The Enchanted Duplicator som det ledande exemplet. 60/70-talets
skribblandet var något annat. Ordet "fanfiction" snoddes, ungefär sent 60-tal,
av framför allt trekkies som enbart skrev berättelser om Star Trek. Eftersom
det är mediafandom hör det inte till egentliga fandom, men nu är Star Trek ett
så gigantiskt fenomen att vi för det som ursprungligen var fanfiction tvingades
särskilja det genom att kalla det faanfiction eller faaanfiction. (Det är en
gammal fannisk tradition att det som är särskilt fandomistiskt får särskild
stavning, i detta fall extra a:n.)
Kognitiva skygglappar. Att kunna granska sina intresseområden både inifrån och
utifrån är en god sak
Min poäng, när jag talar om utkläderi och liknande, är att dessa fringefans
som ägnar en stor del av sina liv åt att försöka krypa in i sina fantasivärldar
INTE förmår granska intresset utifrån. Att krypa inuti ett intresse, vilja bli
som det, en del av det - tar bort sund kognitiv distans. Den som bygger ihop en
stor plastmodell av USS Enterprise och har ritningar på minska diskho i denna
TV-fantasi, pratar om det som om detta rymdskepp funnes i verkligheten. Det
finns tolkienister (de första mer fanatiska maskeradörerna) som inte ens KAN de
civila, riktiga namnen på andra sitt tolkiensällskap, utan enbart deras antagna
s k alias. Så långt går det, att man stöter bort verkligheten för att sträva
mot att leva i fantasin. Då bär man på kognitiva skygglappar.
Vår reaktion på detta skall inte vara att trycka bort alla som inte uttrycker
sina udda
intressen på vårt sätt
Fandom är inte för alla. Den fandom som uppstod kring sf-litteratur i USA
1929, och senare spred sig vidare, är tillgänglig för den som är villig att
intressera sig för den, lära sig något om den och bli aktiv i fandoms specifika
kultur. Den som inte gör det blir inte "tryckt bort" - det är bara någon som
själv valt att inte ansluta sig till fandom. Fandom finns här, du är välkommen
om du vill. Men ingen blir fan genom semantiska omdefinitioner eller utspädning
och försnillande av fandoms innehåll.
Sf-fandom skall ge rum för kostynering, fannisk musik, fanzinepublicering,
fanfic,
samlande, film, litteratur, tecknande
Nej, det vore att intill intighetens gräns späda ut fandoms innehåll. Fandom
är inte för alla och fandom är inte till för allt som skulle ha den minsta
anknytning till sf.
Svensk fandom har lyckats med en enastående föryngring och nyrekrytering från
och med
Eurocon 2011.
Nej, tyvärr har det varit ganska marginellt, i alla fall jämfört med den
nyrekrytering som skedde under tidigt 1980-tal! (Och då tillkom även väldigt
många kvinnliga fans också - enbart i Boråsfandom ett halvdussin! - efter och
oberoende av Feminac f ö.)
Såsom jag anspråkslöst föreslog i mitt lilla manifest (jag tror dess effekt
blir synnerligen begränsaa, alas!) kräver rekrytering till fandom mer:
- Textproduktion
- Fanhistoria
- Humor
Text för att skrivande, läsande och litteratur är centralt för fandom.
Fanhistoria för att veta vad fandom är. Och humor för att det är kul.
Naturligtvis behöver man inte läsa allt av Harry Warner, Sam Moskowitz, Walt
Wilis m fl för att få ett grepp om fandoms historia och traditioner. Men men
man bör ha ett hyggligt hum om det och ett intresse för det. (Till det
ändamålet erbjuder jag t ex Fandboken - att läsa den rakt av vore styvt, men
att ägna några timmar att bläddra omkring, studera några gamla fanzines o dyl
räcker långt. Bara om man är Very Biased tror man att fanacs består av
sessioner vid symaskinen...)
Tag t ex det sista, humorn. Som sades i det lilla manifestet är det för litet
humor i dagens fandom, det som satisfierar roandekravet. Kongressrapporterna är
raka redogörelser för händelser (ibland med ranelidska men icke-roliga
tendenser till tomma formuleringsansträngningar), i motsats till hur det var
förr. Vi hade Kjell Borgströms torra humor när han från en debatt rapporterade
"-Mötet motsatte sig att fördöma objektivismen, enär det skulle ge den
oförtjänt martyrstatus-" eller "-Bajan hyllade Brandons insändare, men fördömde
Holmbergs-". För att inte tala om Walt Willis' lysande reportage från
USA-kongressresor. Vi har fans (exempelvis Vince Clarke) som med liv och lust
skildrade de bisarra intrigerna kring arrangeradet av brittiska påskkongresser.
David Nessle och Erik Andersson har givit oss märgfulla och närande conreps
av orimligt lustifierande slag. Mika Tenhovaara gick på få kongresser men var
den kanske vildaste, absurdaste humoristen av alla i sin enorma
fanzineproduktion. Själv har jag försökt bidra med en del faaanfiction om Ture
Storm. Men i dagens fanskriverier i allmänhet - var finns ironierna,
parodierna, humorn? Ämnena att roa med må skifta, men humor är till sin essens
allmängiltig. Det finns vitsar i gamla egyptiska hieroglyfter som bär släktskap
med vad Hasse&Tage producerade för 50 år sedan. David Batras skojerier om
orimliga tvättrumsmeddelanden skulle kunna förekomma, om än annorlunda stafvat,
i Grönköpings Veckoblad för 100 år sedan.
Och kongresserna har inte längre något lättsamt humorprogram. Silly Games
("fåniga lekar") saknas. Förr fanns paneler kring våldsamt löjliga ämnen. Man
hittade på upptåg på kongressgolvet - jag minns när Börje Crona kapade en panel
t ex. Det var ordlekar och vitserier. Finsk fandom hade till Worldcon 75 glömt
bort såväl sin Robert Jordan-bowling som Finnconkamp. Vi slänger varken
jordnötter eller meteorbollar längre...eller kortare - de flyger ingenstans
alls. Det är i en mer lättsam, roande miljö som mycket av fandoms myter och
legender uppstått, det som alltid varit litet extra krydda för fandom. Vi får
en okryddad fandom som inte smakar någonting.
Var är fandoms humor idag? Kanske beror humorbristen på för mycket strävan
mot fringefandom? En sak är klar: humor kräver kognitiv distans, men i
mediafandom som försöker göra sig ekvivalent med sitt intresse saknas det steg
åt sidan som möjliggör den abrupta perspektivbrytning humor kräver.
Men skojigt med ytterligare ett fanzine!
----
Mika:
Det var kul och samtidigt deprimerande läsning. Fandom som går under.
Och jag håller med dig helt och hållet om fans och mediafans, det är
skilda saker helt enkelt. Det här med mediafansen borde jag skriva en
essä om.
En radikal idé är att återskapa förhållandena som skapade fandom. Det
vill säga ÅTERVÄNDA TILL SKRIVMASKINERNA! [Plats för fanatiskt utbrott
av skrivmaskinsförhärligande. Detta stycke upptar ungefär 2-3 sidor,
fullt med en massa versaler och utropstecken.] Mimeografer är väl
svårare att återvända till eftersom det inte tillverkas färg eller
stenciler längre (vad jag vet). Men en del kanske helt enkelt har att
göra med mediet, att skrivandet förändras när man går över till dator.
Det är inte lika kul att få ett mejl som ett fysiskt brev med DNA-spår i
form av fingeravtryck och saliv för att slicka igen kuvert och sätta på
frimärke.
Men det har förstås också att göra med själva tiden, hela samhället har
förändrats. De unga har väl inte samma framtidstro som fanns i högre
grad när fandom växte fram. Jag menar, en beanie driven med en liten
uranmotor på skallen gör ju vem som helst entusiastisk, men knappast en
som drivs med vindkraft (genom att man springer framåt).
För egen del tror jag ju (bokstavligen) att mänskligheten också blir
dummare med tiden. Och är man dum är det ju osannolikt att man blir en
trufan.
Men det var intressant att läsa om den där kognitiva distansen et.c. Jag
skulle få smälta allt det här innan jag eventuellt kunde skriva en essä
om ämnet, men det finns potential i att utveckla det här. Med oanade
slutsatser.
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA, för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och deltag i
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2017, info
https://www.freelists.org/post/skriva/Fantastiknovelltvlingen-2017 / Om Ahrvids ;
novellsamling Mord på månen:
http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! / Nu
som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs ;
även AE i nya E-antologin Oskuld
http://www.novellmastarna.se/Oskuld.htm / Och ;
fråga om hans sf-fanhistoriska uppslagsverk Fandboken / YXSKAFTBUD, GE VÅR
WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info
http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts: