Jag har just läst Jan Guillous Blå Stjärnan, som ingår i hans romanserie om
1900-talet. Jag skall inte egentligen recensera den, bara ge några
sakkommentarer som tjänar till att påvisa att Janne G inte alls är lika
noggrann med research som han ofta vill ge sken av.
Det har jag t ex kunnat konstatera i hans Arn-serie där han drog till med att
bjuda på tomater, som inte kom till Europa förrän efter Kolumbus. Vi har hans
Hamilton-böcker där han påstår att amerikanska marinflygare kallas
"navigatörer" - ett bisarrt hörfel på AVIATÖRER (aviators). Eller vi kan ta
hans Madame Terror där han tror sig kunna bygga om en atomutbår till
dieseldrift, helt omöjligt pga de bägge drivsystemens inkompatibla krav på
utrymmesdisposition. Dessutom låter han senare i boken ubåten gå i djupet med
dundrande dieselmotorer...
Jag greppade hans första roman i serien, Brobyggarna, men slutade läsa efter
ett tag då jag fann den ganska trist. Blå Stjärnan verkade mer lovande, då det
enligt baksidestexten är i huvudsak en spionroman under WWII. Spionböcker kan
Janne (jag har läst alla hans Hamiltonböcker, mestadels med betydande nöje) och
andra världskriget kan jag. Jag har läst hyllmeter kring det, inte minst hur
det var i Sverige och Stockholm under den tiden.
Blå Stjärnan är namnet på en svensk försvarsfrivilligorganisation, avsedd för
kvinnor som t ex hjälper militären med transporter, köra lastbil och sådant.
Men det kommer i denna bok också att bli täcknamn för bokens huvudperson,
Johanne, som blir en sorts agent eller spion i tjänst his britterna (hon är av
blandad svensk-norsk-tysk bakgrund), norska Hjemmefronten och stundtals hos
svenskarna.
Men jag är inte imponerad av Guillous intrigmakande. Handlingen spretar åt
alla håll och är ofta ganska meningslös. Det är otaliga möten kring ledigheter
hos Johannes familj som inte ger så mycket. Guillou skall visa sig finkulturell
och drar in både Karin (Boye) och Gunnar (Ekelöf, som dock kallas Bengt) i
handlingen men man undrar varför. Han har inga djupsinnigheter att förmedla.
Men en del sex blir det. Alla moderna svenska romaner skall ha sex.
Hans skildringar fungerar bäst när det dra ihop sig till "action", när
Johanne ger sig ut på skarpa uppdrag och det blir litet hårda tag. Då känner
man igen sig litet grand från Hamilton-böckerna. Han skulle kanske ha hållit
sig till spioneri och spänning i Blå Stjärnan.
Men så till min sakinvändningar...
- Som Blå Stjärna är Johanne ofta ute och kör transporter i sin lastbil (t ex
till svensk-norska gränsen i div uppdrag för britterna eller Hjemmefronten).
Men det verkar som hon nästan alltid kör på bensin! Först ungefär 3/4-delar in
i romanen kommer Guillou på att det var gengas som gällde... Vi får nästan
inget kring gengasen, att man hela tiden måste stanna och röra om i
gengasaggregatet. Johanne plockas alltidn upp av bilar i Stockholm som tydligen
går på bensin. Ingen gengas. Bensin var en enorm bristvara i WWII-Sverige. De
få transporter som fick bensin körde på en blandning av 50% bensin, 50% etanol,
som man kallade bentyl.
- I sina spionkontaker får Johanne reda på att svenskarna, fram till 1943,
hade knäckt tyskarnas chiffer (tack vare snillet Arne Beurling). Det var top
secret och något sådant kunde hon aldrig ha fått kännedom om.
- Hela tiden gaggar han om att den svenska säkerhetspolisen är så enormt
tyskvänlig. Det var den inte alls. Enligt undersökningar var kanske 1/3
tyskvänlig. Men Janne G har som agenda att framställa svensk politik som så
nazistisk som möjligt (för att ur hans vänsterhorisont framställa det
"borgerliga" samhället i sämre dager). Ej heller var syftet med de brittiska
koncentrationslägret - nazisterna lånade sedan beteckningen - under boerkriget
att "svälta ut" boernas civilbefolkning. Syftet var att *avskära* de civila
från de stridande boerna, så att de inte kunde få support.)
- Guillou talar hela tiden om den svenska säkerhetspolisen som "Hästapo", men
tycks inte ha någon aning om varifrån det kommer... Det kommer från Karl
Gerhard och hans berömda föreställning med numret "Den ökända hästen från
Troja". Den sången som gisslade nazisterna fick protester från de tyska
ambassaden och så tidigt i kriget då tyskarna tycktes vinna överallt var
svenska myndigheter benägna att ge efter (av tvång, inte sympati!). Man grävde
fram någon okänd ordningsstadga från 1800-talet varmed KG:s nummer kunde
förbjudas. Karl-Gerhard ersatte då numret med att från scenen läsa upp beslutet
om att "Hästen" förbjudits och kallade det ett beslut från svenska HÄSTAPO (jfr
tyska Gestapo). Guillou tycks inte känna till detta. Ej heller har han
någonting om den modige Karl-Gerhard i sin bok. Svensk tydlig antinazism kanske
inte passar hans agenda?
- Vid ett tillfälle skjuter Johannes folk med en "bazooka" mot tyska
halvbandvagnar 1942. Detta raketvapen utvecklas i USA *sent* 1942 och fanns
definitivt inte i Skandinavien vid tiden.
- En telegrafist i ett avsnitt fångas av tyskarna. Denna har haft som system
att sända det mesta på morse, men då och då gå in i talsändning och skicka
nyckelord i talad klartext - allt för att göra avlyssning svårare. Jag vill
bara påpeka att av en lång rad tekniska skäl är detta gallematias. Det går inte
att på ett meningsfullt sätt - pga frekvenser, utrustning, räckvidd m m -
blanda morse och talsändning. (Och undertecknad är gammal telegrafist, Gjorde
lumpen som det på P18, Gotland. Fick utbildning på talsändning också - helt
annan utrustning användes.)
- Guillou tror att strömmen i militära fälttelefoner kommer från veven. Nix,
den är bara till fär att generera en ringsignal för mottagaren. Fälttelefoner
går med inbyggda batterier. (Vi telegrafiser fick också bekanta oss med
trådtelefoner.)
När det gäller det tekniska snubblar Guillou väldigt ofta. Han har dådlig
koll. Annars lyckas han få in en hel del i handlingen: explosionen i Krylbo,
jagarna som sänktes i Hårsfjärden, den tyska sekreteraren Schultze som gick
över till svenskarna, Sekreterarklubben, den brittiska diplomatet Tennant
(kallad Rennant), Revolver-Harry (men han cyklade bara till Mellanöstern, inte
Kina) och mycket mer. Men jag tycker han kunde ha tagit med Tisdagsklubben
också. Fast denna tydligt antinazistiska sammanslutning, ledd av Amelie Posse,
passar kanske inte i hans budskap om att framställa svenskarna som överdrivet
nazivänliga.
I ett efterord ger Guillou tips på vilka källböcker han haft (jag har läst de
flesta), men han har missat en bok: Wilhelm Carlgren Svensk utrikespolitik
1939-1945. Det är själva grundboken, standardverket, utan vilken man får svårt
att begripa hur landet Sverige låg till under kriget. Och den har Guillou
tydligen inte läst.
Jan Guillou är slarvig med fakta.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx/Follow @SFJournalen on Twitter for latest skiffy news/Gå med
i SKRIVA för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx
subj: subscribe) & Fantastiknovelltävingen http://ahrvid.bravejournal.com/ AEs ;
novellsamling Mord på månen nu som ljudbok: http://elib.se C Fuglesang: "stor ;
förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"/Läs även i
Novellmästar-antologier som Alla tiders brott & fancyclopedin
Fandboken/YXSKAFTBUD GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).