[SKRIVA] Novell: Flygkraschen i Norrtälje
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Wed, 6 Jan 2010 21:18:39 +0100
Med anledning av Olof och Tors skrivexperiment sade jag att jag själv skulle
fundera på att skriva något på ämnet "Flygkraschen i Norrtälje" (som orten
stavar sig numera). Det skulle dock kräva att jag drabbades av en bra novellidé.
Och så dök novellidén upp. Och den blev ännu bättre genom att jag slogs av
nuvarande väderlek, som på ett naturligt sätt introducerar en bokstavligen
bärande detalj i novellen.
Olofs och Tors detaljscheman med novelldetaljer har inte varit tillgängliga
för mig (annat än indirekt i deras texter) så jag har inte använt mer än själva
grundidén om en flygkrasch i Norrtälje.
Jag tar gärna emot kommentarer. Men en viktig sak: Olof, du får gärna
replikera novellen på din site - men *vidareposta* ev kommentarer om den här på
listan! Av tekniska skäl postar jag själv inte novellen på din blog. Jag vill
gärna ha novellkommentarer replikerade på SKRIVA, men jag KAN inte kopiera dem
från din blog! Det finns något tekniskt som gör att kopieringsmarkerande (och
textkopiering i sig) inte fungerar på blogen. Så jag postar själv bara här, och
hoppas att den som har kommentarer på blogen återger dem här också.
Jag tycker själv novellen blev ganska bra. Allt föll på plats. Eftersom den
utspelar sig ett antal år in i framtiden är den också science fiction!
(Se även en kort kommentar sist.)
Jag utmanar andra att också skriva noveller på ämnet "Flygkraschen i
Norrtälje"!
-----
Flygkraschen i Norrtälje
Planet tog en sväng utöver fjällvärlden så snart det lyft från Arvidsjaurs
nästan helt insnöade flygplats. De svällande glaciärerna gick redan ned i
dalarna.
- Det är första steget, sade professor Smith och rättade på glasögonen medan
han tittade ut genom det frostiga kabinfönstret. Glaciärerna slutar i stort
sett att smälta under den allt kortare sommaren. De brer ut sig ännu mer under
vintern, växer snart ihop med varandra och vi får en begynnande inlandsis.
- Tänk att man för bara ett par decennier sedan trodde på ”global
uppvärmning”, suckade hans kollega doktor Ljung. Det var så kallt att vi till
och med inte fick våra elektroniska termometrar att fungera! Det var tur att vi
hade med oss de vanliga termometrarna som backup.
- Men jag fick inte igen utrustningsväskan ordentligt sade, professor Smith.
Låsmekanismen hade isat igen. Och det var knappt att vi ens kom iväg. Det tog
flera timmar av ploga flygfältet, avisa planet och få starttillstånd. De får
snart lägga ned Arvidsjaurs flygplats. De flesta har ju redan flyttat härifrån.
När han sade det skakade planet häftigt till. För några ögonblick lyfte
slipsarna på de två vetenskapsmännen som sänts ut av SMHI, och de skulle ha
svävat ut som astronauter om de inte suttit fastspända. Ett par lösa väskor
svävade dock ut för några ögonblick och dunsade sedan ned i golvet med en
kraftig smäll. Strax kom ett meddelande från kaptenen i flygplanets högtalare.
Han beklagade att man råkat ut för kraftiga luftgropar och rådde passagerarna
att fortsätta sitta fastspända.
- Det har blivit mycket kraftigare oväder på grund av klimatförändringarna,
sade professor Smith. När polerna blir rejält kallare ökar
temperaturskillnaderna mellan pol och ekvator. Och som alla vet är det dessa
skillnader som driver väderleken.
- Jag hoppas att de avisade flygplanet ordentligt, muttrade doktor Ljung, så
att vi inte störtar på grund av det.
Men det var inte därför de störtade.
Det var inte därför de störtade, kunde haverikommissionens chefsutredare Karl
Johnsson konstatera. Avisningsutrustningen hade fungerat klanderfritt. Från
Arvidsjaur hade man meddelat att avisningen innan start hade gjorts enligt
konstens alla regler. Som tur var fanns det bara fyra ombord på det gamla
chartrade regionalplanet. Pilot, andrepilot och de båda forskare som varit
ombord hade alla omkommit omedelbart. Det var tur att inte fler flög på det
allt folktommare och iskalla Norrland. Det kunde ha varit värre.
I sina papper kunde Johnsson läsa att forskarna varit uppe i norr för att
utreda den istid som om några decennier väntades bryta ut med full kraft i
Norrland. Även här nere i Norrtälje var det kyligt. Snöfläckar låg kvar trots
att det gått ett par dagar in i juni. Förvridna bitar av aluminium låg
kringspridda, men någon större brand hade inte brutit ut. Snön hade nog dämpat
den och i tid för inflygningen mot Arlanda hade en stor del av bränslet hunnit
förbrukas.
- Vi fick rapporter om att flighten drabbats av kraftiga luftgropar på vägen,
sade Johnsson halvhögt för sig själv. Mycket kraftiga.
- Chefen, sade en av Johnssons medarbetare. Vi har här ett vittne som säger
att planet verkade börja brytas sönder redan uppe i luften. Om du följer med
här...
Johnson förhörde vittnet. Jo, det planet verkade ha börjat vika sig i luften,
och delar hade trillat loss. Att det var ett gammalt flygplan han ha spelat in.
Aluminium användes nästan inte längre i flygplan. Nu var det ju kolfiber och
andra kompositmaterial som höll ihop bättre.
Snart hittade haveriutredningen viktiga delar av stjärtpartiet en halv
kilometer bort. Det måste ha fallit av först. Från stjärten och fram till
nedslagsplatsen låg delar av bagaget utspritt. Det var i aktern
bagageavdelningen funnits. Stjärten hade trillat loss, och från det ögonblicket
var planet dödsdömt. Det lät i alla fall som en rimlig preliminär slutsats.
Men varför trillade stjärten bort, undrade Johnsson medan han långsamt
vandrade utefter det långa spåret av kraschspillror. Överallt gick utredare i
gula reflexvästar och fotograferade och samlade in viktiga vrakrester som kunde
bli bevismaterial i utredningen.
- Chefen, sade en av medarbetarna i gul väst. Titta på den här
aluminiumbiten! Det verkar som om något frätt på den. Kan det ha varit ett
terroristattentant?
Johnsson stannade till och tittade på vrakdelen. Jo, det kan ju ha varit
terrorister. Det fanns fortfarande kvar fanatiker som trodde på den gamla
föreställningen om ”global uppvärmning”, men eftersom ingen längre lyssnade på
dem hade de gått från indirekt till direkt terrorverksamhet. Real Greenpeace
hette en grupp som sprängde bomber för att ”rädda isbjörnarna”, som det fanns
fler av än någonsin – enstaka exemplar hade till och med migrerat ned till
svenska Lappland. Provisoriska IPCC var en utbrytargrupp från organet som
studerade den globala nedkylningen, det gamla nu utbytta folket som var
särskilt emot flygtrafik. P-IPCC var kända för att försöka sabotera flygplan,
då flygtrafiken var ”en särskilt stor miljöbov, vars enorma koldioxidutsläpp är
skälet till att jorden blir allt varmare.”
Brrr. Johnsson huttrade till.
Så snubblade han nästan över en stor väska. ”Scientific Equipment – handle
with care” stod det. Väskan var kraftigt demolerad. Inuti fanns spår av
sönderslagna vetenskapliga instrument. Plast och trådbitar från elektronisk
utrustning. Spruckna provtagningsburkar. Sönderslagna termometrar av den gamla
kvicksilvertypen.
Plötsligt visste Johnsson hur olyckan gått till.
Preliminär rapport från Statens Haverikommission:
Avseende olyckan med SKC 471, Norrtälje
Haverikommissionen kan redan nu lägga fram en preliminär slutsats om olyckan
med flight SKC 471 som störtade i Norrtälje på inflygning mot Arlanda, varvid
fyra personer omkom (samtliga ombord).
Enligt vittnesuppgifter bröts planet sönder i luften, varvid stjärtpartiet
lossnade först. Enligt uppgifter till flygledare under färden hade SKC 471
drabbats av kraftiga luftgropar, vilket dock inte i sig var orsak till olyckan.
Vid nedslagsplatsen hittades en sönderslagen utrustningsväska som innehållit
vetenskapliga instrument. Två av de omkomna var forskare som varit norrut för
att studera den framryckande inlandsisen. I väskan hittades sönderslagna
termometrar av gammal kvicksilvertyp som troligen använts av forskarna.
Utrustningsväskan uppvisar spår av att inte ha kunnat låsas ordentligt.
Numera är de flesta flygplan av kolfiber och komposit till sina strukturella
delar, och gamla säkerhetsregler har kommit i skymundan. De kanske till och med
helt glömts bort. Men det står fortfarande i Förordning för flygverksamhet
(12:82) att kvicksilvertermometrar inte får tas med på flygplan utan särskilt
tillstånd, och då bara om de noggrant emballeras.
Kvicksilver reagerar nämligen aggressivt på aluminium och kan på en kort
stund fräta igenom även ganska tjocka aluminiumbalkar. SKC 471 var en gammal
flygplansmodell byggd i huvudsakligen aluminium.
Haverikommissionens slutsats är att när flygplanet mötte kraftiga luftgropar,
kastades kvicksilvertermometrarna omkring, gick sönder och innehållet spreds
ut. Kvicksilvret rann ned till bärande delar av flygplanets stjärt och frätte
sönder dessa. Det är också konsistent med vittnesuppgifter och att
bagageavdelningen, där termometrarna förvarades, fanns i aktern.
En mer noggrann analys följer senare.
Karl Johnsson
Chef för haverikommissionen, fall SKC471
-----
(Jo, det är alltså så att kvicksilver är extremt korroderande för aluminium.
Det kan på kort tid fräta sönder aluminium, som flygplanet var byggt av. I
flygbestämmelser står att kvicksilvertermometrar är strängt förbjudna att ta
med på flygplan, just pga dessa risker. Om kvicksilver kan korrodera så snabbt
som under några timmar på en flygtur må jag låta vara osagt, men det räcker
faktiskt med att kvicksilvret hinner korrodera det *sista* lilla på ett gammalt
plan - att det är gammalt påpekas flera gånger - som krävs för ett katastrofalt
materialfel.)
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
_________________________________________________________________
Hitta kärleken i vinter!
http://dejting.se.msn.com/channel/index.aspx?trackingid=1002952-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Novell: Flygkraschen i Norrtälje - Ahrvid Engholm