Så är den siste av de Tre Stora (Asimov, Heinlein, Clarke) gången ur tiden. Clarke var nog den sf-författare som mer än någon annan populäriserade rymden. Han var en av grundarna av British Interplanetary Society och föreslog redan 1945, i en artikel i Wireless World, idén om att placera satelliter i s k geostationär bana för kommunikationsändamål. Senare samarbetade han med Stanley Kubrick kring det som fortfarande framstår som världens bästa realistiska rymdfilm (och skrev även romanen till "2001 - Ett rymdäventyr"). Han skrev fantastiska rymdrelaterade verk som "Möte med Medusa" och Möte med Rama. Clarke skrev om rymden på ett realistiskt sätt, i motsats till sina kolleger Asimov som hellre skrev om mer avlägsna galaktiska imperier eller Heinlein som frambesvärjde en mer vildavästernartad pionjäranda i rymdutvecklingen. Alla tre perspektiven behövs. På så vis kompletterade de Tre Stora varandra. Men Clarke skrev gärna annat också. Han skrev populärvetenskapliga artiklar, där han försökte förutspå framtiden. I en artikel om Clarke jag skrev så sent som förra året i DAST Magazine berättar jag om hur Clarke med hjälp av satellitkommunikation förutsåg en del av utveckling i riktning mot Internet. Bl a menade han att diktaturer skulle falla när det blev svårare att stoppa informationsflöden vid gränserna - och där fick han rätt. Hans idéer om artificiell intelligens - t ex i form av datorn HAL 9000 - har väl inte realiserats riktigt än men det kommer. Clarke formulerade även sim berömda "lag" om att tillräckligt avancerad vetenskap förmodligen är omöjlig att skilja från magi. Själv minns jag även exempelvis hans Tales from the White Hart, en samling "pubskrönor" (baserade på londonfandoms allra tidigaste pubmöten på The White Horse) med sf-twistar, som inspirerade mig till en samling likartade noveller. Här uppvisar han en icke oäven hnumoristisk talang. Jag kommer ihåg en serie TV- program (har för mig de var från tidigt 80-tal) kallade Arthur C Clarkes Mystiska Värld, där han gick till storms mot diverse populistisk övertro (tefat, snömän, sädescirklar m m). Clarke var alltid något av förnuftets och rationalitetens röst. Och som författare var han nog bättre än en del vore beredda att erkänna. Någonstans har jag även en Clarke-bok jag har för mig heter något i stil med "Äventyr i djuphaven" och den behandlar en annan av hans passioner - dykning. Han flyttade till Sri Lanka redan på 50-talet, bl a för att vattnet där var klart och inbjöd till dykäventyr. Clarke såg paralleller mellan rymdens och dykarens tyngdlöshet. Och just nu - som av en slump, för jag påbörjade läsningen för en tid sedan - ligger jag en bit in i Glide Path, en roman av Clarke från andra världskriget, baserad på hans erfarenheter som radarexpert i RAF. Över huvud taget gjorde och skrev Clarke mycket, inom många ämnesområden. Förutom det rena sf-författandet gav han sig in i sådant som kommunikationsteknologi, elektronik och datorer, dykning, humorberättelser, avslöjande av pseudovetenskap, och så förstås rymden. Clarke var bra. --Ahrvid ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).