Andy Weir blev en sensation med sin roman The Martian - på svenska som Ensam på
Mars - om en astronaut som blir akterseglad på Mars, även framställd i
hollywoodversion med Matt Damon i huvudrollen. Med uppfinningsrikedom och
djävlar anamma lyckas hjälten överleva på den röda, öde planeten.
Jag är dock en av få som ännu inte läst den (något för min läslista). Men jag
har läst den äldre marsrobinsonaden First on Mars (på svenska i Kosmosserien
som Nödlandning på Mars) av Rex Gordon, som även blev filmen "Robinson Crusoe
on Mars" 1964 (i 13 delar här https://www.youtube.com/watch?v=urccN0eKk3Y ;).
Men så hittade jag Weirs nyaste roman, Artemis (2017, på svenska 2018 i övers
av JH Holmberg), och blev nyfiken. Romanen utspelas i en framtida månkoloni,
vilket är något jag själv skildrat i den den ofantligt intelligenta och
välskrivna novellsamlingen Mord på månen (Zenzat, 2006). Hur gestaltar sig
Weirs månvision i jämförelse med min, tänkte jag och slog upp första sidan.
Artemis - i grekisk mytologi syrra till Apollo - är en månkoloni drygt 100 år
efter Neils & Buzz' bravader, någon gång efter 2069 alltså. Kolonin består av
ett antal kupoler med bostäder, fabriker, turisthotell, krogar, vanliga
arbetare och forskare, smugglare och småfolk... Huvudperrsonen Jasmine "Jazz"
Nashara tillhör den senare kategorin.
Hon är springpojke, eller snarare springflicka, bor i en trång bäddalkov och
utökar sin magra sekiner med att smuggla in förbjudna saker (som tobak, dåligt
för den instängda atmosfären!). Jazz drömmer om att en dag få ihop tillräckligt
för att hyra ett eget rum med dusch.
Så en dag får hon ett erbjudande om att tjäna 1 miljon "slugs" av den norske
mångmiljonären Trond Landvik. Det är en våghalsig operation och... Nej, jag
skall inte gå händelserna i förväg. Men det blir garanterat både floppar och
flippar, oväntade vändningar, fart och dessutom fläkt.
"Slugs" står för SLG, Soft Landed Grams, dvs värdet av att landa 1 gram på
månen, och är kolonins valuta. Intressant i denna framtid är att Kenya, genom
avancerad Hongkong-lik industripolitik (=minimum av socialistisk reglering) och
bränslebesparande läge, vid ekvatorn blivit centrum för rymdsatsningar. Det är
en kenyanskt rymdkoncern som styr och ställer i Artemis. Såvida inte
konkurrerande skurkar lyckas med sina planer, förstås.
Intrigen är mycket väl ihopknuten och riktigt spännande. Dialogen är rapp,
rolig och engagerande. Jazz verkar vara en kul typ som man gärna hänger med och
övrigt persongalleri är trovärdigt, och kommer senare att visa sig nödvändigt
för intrigen. (Men dialogavsnitten med killen i Kenya kunde kanske stryckas.)
Vetenskapen verkar för det mesta OK (mer strax) och miljöerna är vältecknade.
Man kan förstå att The Martian blev en succé, för Artemis är riktigt gott
ihoptotad. Man får litet vibbar av både Heinlein och Clarke - Heinlein för
personer och fart, Clarke för vetenskap och miljö. Rekommenderas!
(JHH:s översättning vet jag inget om ty jag inmundigade detta månverk på de
brittiska öarnas och norra Amerikas tungomål.)
Men jag har några sakinvändningar, som dock ej gäller läsbarhet och litterär
avnjutning. Här kan viss SPOILERVARNING vara på sin plats.
- Månkolonin Artemis anges ha 2000 invånare, och besöks av exakt ett
skyttelskepp med turister per vecka. Ändå finns där ett antal fabriker och
verkstäder, flera hotell från lyx till de enklaste, lyxkrogar och billiga
syltor, och mycket mer. Månstaden är, anser jag, inte tillräckligt folkrik för
att kunna underhålla allt detta! Ett skepp med - skall vi gissa - 100 turister
per vecka kan omöjligen ge ekonomi för ett flertal hotell, lyxkrogar m m. (I
min Mord på månen postuleras att min koloni Luna city har ca 20 000 invånare
med ungefär samma variation i serevicenivå. Det är rimligare.)
- Weir missar mycket kring atmosfärsförhållanden. Han postulerar att Artemis
går på 100% syre med 1/5-dels atmosfärstryck, "som i apollokapslarna". Två fel.
Människan lär inte tåla så lågt atmosfärstryck en längre stund, motsvarande en
höjd av 11-12 000 meter upp! Och dessutom, Apollo körde visserligen 100% syre,
men med 1/3-dels tryck, vilket människan tål (motsvarar ung höjden av Mnt
Everest). Och han missar att syre inte "förbrukas" utan hela tiden vid andning
omvandlas till CO2. För andning behövs inte hela tiden nytt syre, utan bara
skrubbning av CO2 (varav O2:et i koldioxiden återvinns för ny andning).
- Jag tycker att sabotagemetoder Jazz väljer för sina uppdrag är onödigt
komplicerade! Det handlar om en massa svetsande och att montera in apparatur
för att kortsluta gigantiska batterier. En tidsinställd, enkel bomb skulle nå
samma effekt mycket enklare. Behöver man ta sig igenom tungt material kan man
göra en riktad sprängladdning (det behvövs bara litet koppar - kemikalier för
sprängmedel kan enkelt hittas också).
- Teknologin är förvånansvärt oavancerad 100 år framåt... De måste sända prover
till jorden för DNA-analys, medan DNA-sekvensering *redan idag* kan göras allt
enklare, snabbare och med allt mindre utrustning. Mail, web m m får ca 4
sekunders fördröjning "då alla servers ligger på jorden". Men naturligtvis
borde man ha lokala cachar för de 95% vanligaste sökningarna, som minskar
fördröjning till ett minimum. Minne är redan idag billigt.
- Det är förvånande att ekonomin ägnas så mycket åt att producera aluminium
(när behovet är byggt borde efterfrågan sjunka!) och inte åt att brygga
raketbränsle för omfattande rymdfart. Aluminium och syre blir bra
krafttillskott för raketer.
- Slutdramatiken, som inkluderar hantering av och egenskaper hos en del gaser,
kan jag inte riktigt utvärdera. Men jag misstänker att det i verkligheten inte
skulle gå till riktigt som Weir antar.
Nåväl, det finns något som heter poetisk licens. Även om Weir verkar småsnubbla
ibland tar han vetenskap och teknik på allvar. Det är det inte all sf som gör.
Artemis blir en intressant och fin liten nova på en i dagsläget - t ex allt
politiskt käbbel kring priser - inte entydigt gnistrande sf-himmel.
--Ahrvid
Ps. Men får jag säga det själv är Mord på månen vetenskapligt mer övertygande.
Christer Fuglesang håller med... (Se nedan.)
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx/Follow @SFJournalen on Twitter for latest skiffy news/Gå med
i SKRIVA för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx
subj: subscribe) & Fantastiknovelltävingen http://ahrvid.bravejournal.com/ AEs ;
novellsamling Mord på månen nu som ljudbok: http://elib.se C Fuglesang: "stor ;
förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"/Läs även i
Novellmästar-antologier som Alla tiders brott & fancyclopedin
Fandboken/YXSKAFTBUD GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).