Som jag nyligen räkade en bok som var sämre än förväntat, är det en förändring
till det bättre att dyka på en som faktiskt var bättre än man i förstone kunde
tro.
Ett eget luftskepp är helt klart värt pengarna, av A Pollard Töpffer (A för
Anneli, skvallrar Google) är utprånglad via egenutgivningssiten Vulkan.
Egenutgivet är väl mest skräp, utbrister tvivlaren.
Och visst finns brister. Romanen är en smula rörig, och titeln är
*fullständigt hopplös*. Hur kan man intressera läsare för böcker där redan
titeln är lång som en halv roman!
Men Luftskepp - som vi får kalla den fr o m nu - är faktiskt välskriven,
färgsprakande och sprudlar av humor och fantasi.
Snarare än steampunk är detta cyberpunk. Det luftas massor av avancerade
elektroniska prylar. Att zeppelinare förekommer frekvent är det enda
steampunkiga. Den genren kräver mer 1800-talsteknologi: ångmaskiner, mekaniska
räknemaskiner, telegrafi, etc.
Huvudpersonen Kim har ett eget luftskepp, en exklusiv takvåning med stort
orangeri, men också en jobbig morsa och en efterhängsen pojkvän. Hon är någon
slags forskare/uppfinnare som gjort upptäkter som fått henne ekonomiskt
oberoende resten av berättelsen. Morsan tycker däremot att hon skall gänga sig
och skaffa knoddar.
I inledningen får vi veta att Kim tydligen gjort bort sig inför en av
Kejsarens söner och skapat stor skandal. Samtidigt har den värdelösa
ex-kärestan Sergeij fyllnat till i Kims växthus.
Allt utspelas i och omkring ett framtida Stockholm. Hur långt fram i tiden
sägs inte, men det måste ha runnit mycket vatten under broarna då
förändringarna mot vår värld är tämligen stora. Norra Europa styrs av en
kejsare, antydningsvis med anknytning till Asien (något slag av
asiatiskt-europeiskt imperium?). Stockholm är uppdelat i nivåer. Gamla lägre
nivåer antyds vara översvämmade (av klimatförändringar som f ö tydligen också
förstört ozonskiktet) och däröver ligger en ny stad för underklassen, som är
full med kriminalitet och inte alltid hälsosam att vistas i. På stora pelare
ovanför understaden finns nya nivåer för en rikare överklass, som gärna tar sig
fram med luftskepp som de dockar vid sina exklusiva våningar. Den teknologiska
nivån verkar högstående.
Knappt har Kim kommit hem innan det sker ett mordförsök mot henne! En
android, som det visar sig, har smugit omkring vid hemmet men lasrats av hennes
automatiskt försvarssystem. Det blir hälsosamt att röra på sig. Av ren
klumpighet skadar Sergeij sitt eget luftskepp, så han måste följa med i Kims.
Där upptäcker de en fripassagerare...
Längre än så skall jag inte rekapitulera handlingen, ty det kommer att hända
en hel del. Kan dock avslöja att kejserlighet kommer att ha en del med saken
att göra. Det kan stundtals bli litet rörigt intrigtråderiet, vilket iofs är
bättre än att allt blir stillastående. (Varför t ex släpade Kim med stor
ansträngning över plasmakanonen till luftskeppet, när den aldrig kom till
användning - och inte KUNDE användas instängd i lastrummet?) Men det jag fäster
mig vid är a) att författarinnan behärskar sin prosa mycket väl, och b) har en
förnämlig kreativ fantasi.
Men jag tycker inte framtidsvisionen är särskilt sannolik (exempelvis:
omfattande luftskeppstrafik skulle göra luften oerhört trång ovanför städerna)
men man sugs gärna med i de glada upptågen. Vad gäller prosan håller den ett
lagom tempo, inte för mycket, inte för litet, med snärtig, frisk dialog. En
liten detalj är att berättelsen skulle må bättre av att i större utsträckning
hoppa över transportsträckor, och bli mer koncentrerad.
Pollard-Töpffer är inte värsta syndaren, men många undervärderar den enkla
tekniken som kallas scenhopp. Man kan lämna berättelsen, lägga in en blankrad
och starta upp igen nio timmar senare, kanske med ett kort referat om
mellanrummet om så krävs:
"Efter att Kalle Robotsson kalibrerat fluxiatorn gjorde han sin vanliga runda
i labbet för att mata de muterade svamparna.
/blankrad för scenhopp/
Senare på kvällen ringde det på 4D-hyperfonen..."
Många gör iofs de naturliga scenhoppen när folk törnar in för kvällen, varpå
man fortsätter nästa morgon. Men i övrigt följer man nästan varenda steg som
tas av huvudpersonerna ("karaktärerna" som vissa kallar det i sin svengelska!).
Det behöver man inte göra. Man kan hoppa mellan scener när som helst. Poängen
är att beskriva det viktiga som sker, inte allt som händer. I själva verket bör
man redan på planeringsstadiet forma berättelsen som en kedja av nyckelscener
och strunta i mellanrummen.
Litet om layouten... Jag tycker det är slöseri att lägga in knappt 1250
typrum/sida, särskilt som man hos Vulkan får betala tryckningen själv. Det är
att slösa med utrymmet. En normal roman har idag så där 1800 typrum/sida. Och
sidhuvuden (f ö i liten *grå* text) brukar man ha i tidskrifter samt fackböcker.
Icke desto mindre går berättelsen framåt i god fart och med gott humör.
Luftskepp är en trevlig bok. Jag tror det föranstaltats om fortsättningar. Om
författarinnan kan koncentrera berättandet något och ge intrigen aningen
stramaere tyglar kan det bli riktigt bra!
--Ahrvid
Mer om boken:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/medryckande-steampunk-i-framtidens-stockholm-1047103
http://annelit.se/ett-eget-luftskepp-ar-helt-klart-vart-pengarna-2/
Ps. Dela gärna med dig av dina egna recensioner eller tankar rörande din
sommarläsning!
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx/Follow @SFJournalen on Twitter for latest skiffy news/Gå med
i SKRIVA för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx
subj: subscribe) & Fantastiknovelltävingen http://ahrvid.bravejournal.com/ AEs ;
novellsamling Mord på månen nu som ljudbok: http://elib.se C Fuglesang: "stor ;
förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"/Läs även i
Novellmästar-antologier som Alla tiders brott & fancyclopedin
Fandboken/YXSKAFTBUD GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).