[SKRIVA] Rec: For Us, the Living/R A Heinlein
- From: "ahrvid@xxxxxxxxxxxx" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>, <sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx>
- Date: Mon, 8 Sep 2008 18:59:36 +0200 (CEST)
For Us, the Living är Robert A Heinleins 1939 skrivna, refuserade och först år
2004 publicerade roman. Här kan man studera den tidiga RAH, innan han börjat
hemsöka sf-magasinen och just som han bestämt sig för att börja författa. Innan
RAH dog bestämde han sig tydligen i samråd med sin hustru Virginia att deras
exemplar av manuskriptet skulle förstöras. Han var - av skäl som kommer att
framgå - inte nöjd med romanen. Manuset förstördes.
Men överlevde via en doktorand. Tidigare hade en dr Stover uppdragits att
skriva en officiell biografi om RAH och hade då tydligen fått tillgång till en
massa extramaterial, inkl en kopia av manuset till For Us, the Living. Det blev
inget av biografin, men manuset hade han givit vidare till en av sina studenter
som på en förfrågan letade länge och väl i sitt garage - och slutligen fann det
längst ned i en kartong.
Jag tänkte senare diskutera en hel del av RAH:s idéer, men först några
allmänna ord om romanen.
Den inleds med ett förord av Spider Robinson, där han diskuterar boken och
Heinlein, och sist får vi både en kort RAH-biografi och ett efterord av Robert
James där han berättar hur manuset återfanns. (Dessutom ett par faksimilsidor
ur manuset, så man kan se hur det såg ut - uppenbarligen en kopia av en
karbonkopia.)
Vi får bl a veta att RAH under några år mot slutet av 30-talet tänkte sig en
politisk karriär. Han var närmast någon slags socialist, inspirerad av en
rörelse skapad av författaren Upton Sinclair, byggd på idén kallad "social
credit", och som i Kalifornien gick under sloganen EPIC (End Poverty In
California). Dess detaljer skall jag inte gå in på, men man kan säga att man
argumenterade för statlig bankpolitik och stora understöd till fattiga och
arbetslösa. RAH ställde själv upp i ett kongressval, och sägs ha förlorad med
bara ungefär 500 röster. Många av de idéer som han då förfäktade tas också upp
i denna roman.
Ett skäl till att Heinlein ville förstöra manuset, är möjligen att hans
tidiga flirt en sorts socialism är något han skämdes över. Ett annat skäl kan
ju vara att han tyckte att boken var dålig.
Nu är det inte *så* hemskt dålig, även om den är sämre än en genmsnlittlig
RAH-bok. Handlingen är dock synnerligen tunn!
Huvudpersonen går mest omkring i den fantastiska framtidsvärlden, eller
sitter i långa, djupsinniga filosofisk-politiska diskussioner med auktoriteter.
Han hinner bl a besöka San Francisco, en rymdhamn, en "korrektionsanstalt"
eftersom han i sin hets råkar slå någon på käften, osv.'
Stilistiken är dock någorlunda bra, i alla fall bättre än 99% av den sf som
skrevs i de flesta pulpmagasin omkring 1939. Hans dialog (undantaget de
oändliga politiska monologerna) är stundtals i klass med senare RAH.
Boken handlar om en marinofficer, Perry, som vid ett oväntat möte på vägen
1939 kraschar med sin bil och uppenbarligen dör. Innan han dör får han vissa
mystiska syner, och strax vaknar han upp igen - år 2068! En frigjord och
trevlig flicka, Diana, tar hand om honom och låter honom bo i sin lägenhet. Och
Perry får alla möjligheter att utforska det underbara, tekniskt avancerade,
utopiska 2068!
Att Heinlein ännu inte riktigt fått ihop det här om hur man får till bra
intriger (något han senare blev något av en mästare på) visas av att man
faktiskt aldrig får veta *hur* HP hamnar 150 år in i framtiden. Vi får bara
veta att en person som liknar HP, år 2086 kryonetiskt fryst ned sig (och
implicit skulle då HP ha hamnat i dennes kropp - men det är bara min gissning,
ty vi får inte veta något närmare).
Romanen är en utopi. En tvättäkta utopi. Det är faktiskt ganska ovanligt
under 1900-talet, i alla fall bland "traditionella" sf-författare. En av de
mest kända amerikanska utopierna kring förrförra sekelskiftet, Edward Bellamys
Looking Backward, blev oerhört populär på sin tid och ganska inflytelserik (det
bildades hundratals bellamyklubbar runt om i USA t ex).
HG Wells (som RAH f ö träffade en gång, då han fick en bok signerad!)
brukade skriva en del utopier, Gernsbacks 124C41+ kan väl sägas vara en teknisk
utopi, Star Trek är en sorts utopi och Ursula Le Guins The Dispossessed är väl
(för iaf en av världarna) en utopi; jag tyckte iofs att hennes bok var
bottenlöst naiv.
Det är Heinleins också. Utopier blir gärna det. RAH hade uppenbarligen ännu
inte lärt sig att konstruera en hållbar och spännande intrig, så handlingen i
For Us, the Living (en fras ur Lincolns Gettysburg-tal) är som sagt mest att
huvudpersonen far runt, frågar "Tell me professor?" och sedan säger han "Aha!"
och "Ah!" inför de fantastiska syner som han får se.
Några idéer ur boken:
* USA har naturligtvis gått över till det metriska måttsystemet och dessutom
infört förenklad stavning av engelskan (vilket jag personligen finner
oändamålsenligt och smått löjligt, t ex "danjer" for "danger" och "pasenjers"
för "passengers").
* I den här framtiden har USA en ny konstitution, som begränsar
lagstiftningsmakten och garanterar en personlig sfär. Inom det senare ligger bl
a äktenskap (varför staten inte längre sanktionerar några sådana ö h t, utan
det blir helt och hållet något som mannen och kvinnan får komma överens om).
Och kongressen får inte stifta några lagar som inskränker medborgarens
handlingsfrihet, såvida det inte kan bevisas att en handling som skulle
förbjudas kan skada någon annan (en ganska typisk Heinlein-idé). Synen på sex
är avslappnad; i de första kapitlen är hjälten och hjältinnan nakna hela tiden,
utan det nästan i förbigående nämns att de sätter på sig kläder för att gå ut.
Man får litet Stranger in a Strange Land-vibbar.
* Det finns 3D-TV (egentligen bara stereoskopisk sådan), bildtelefoner,
någon form av databassökningsmekanism (men svaren måste skickas tillbaka med
rörpost, som dock når överallt), rullande trottoarer, starkt höggenomskinligt
glas som kan omge vinterträdgårdar, personliga helikoptrar, syntetisk mat, och
en hel del annat. Man röker fortfarande en hel del, men cigaretterna är
självtändande. Det finns raketer för personbefordran på jorden, men riktigt
rymdraketer är något man i boken just håller på att komma igång med.
* Heinlein presenterar en rätt besynnerlig framtidshistorik, 1939-2068. I
Europa slutar andra världskriget efter fyra år (Hitler skjuter sig - vilket RAH
korrekt förutsåg!) och förvandlas till United Europe, som blir ett *kejsardöme*
(!) under den tidigare abdikerade kung Edward VIII (som lämnade den brittiska
tronen för att gifta sig med Wallis simpson, om ni minns). Men när kejsaren dör
utbryter ett 40 år långt europiskt inbördeskrig som tar kontinenten till rena
medeltiden. USA håller sig borta från europeiska problem, men råkar ut för en
kort tid av militärdiktatur, litet krig med Sydamerika, en uppflammande kristet
religiös fundamentalistisk rörelse (som dock kan motas i grund) för att till
slut efter framsyna politiska reformer à la Heinlein hamna i förevarande
utopiska idalläge.
* Han har en ganska intressant idé om hur krig skall hanteras. I hans
utopiska USA har grundlagen ändrats så att (utom vid försvarskrig) krig bara
kan förklaras efter en folkomröstning. Bara dem som kan tas ut i militärtjänst
för rösta (en mildare variant av Starship Troopers) ch alla som röstar Ja till
krig, måste redan nästa dag ställa in sig på sin miliärförläggning. De som inte
röstade blir andra uppbåd, och de som röstade Nej blir tredje och sista uppbåd.
(Även kvinnor kan rösta, *om* de vill och kan göra militärtjänst.)
* Alla kan leva på ett "arv" som de får av staten, dvs en sorts
medbeorgarlön. Det kallas "arv" för att man menar att man på något sätt ärver
de slantarna från föregående generation. Men man kan arbeta om man vill, och då
tjäna extra pengar (ungefär hälften av alla väljer att arbeta i RAH:s utopi).
Heinleins idéer om ekonomi förtjänar längre kommentarer.
Jag tror man rätt säkert kan säga att RAH inte har en susning vad han
snackar om när han kommer in på hur ekonomier fungerar. Senare i sitt liv
brukade han argumentera för en återgång till guldmyntfoten, vilket är rena 1800-
talet. Guld behövs inte alls för att hålla priser stabila; det går utmärkt
genom att riksbanken håller igen på krediter och staten på sina utgifter.
Svenska riksbanken har väl i sisådär 15 år hållit sig på ca 2% inflation med
den metoden. (Guldmyntfot ger andra problem som att valutor blir beroende av om
en ny guldgruvor hittas, om folk vid kris "flyr till guld", m m.)
Jag måste säga att jag har otroligt svårt att hänga med i Heinleins
resonemang om de ekonomiska huvudteorierna i boken.
Han har ett kapitel där han genom att simulera en ekonomi med hjälp av
spelkort, marker, schackfigurer m m försöker beskriva sina idéer. Han tycks ha
fått för sig att banker, inte riksbanker, skapar pengar; det måste de liksom
göra eftersom när de lånar ut 1 miljon är det inte säkert att de har en hög
papper i sina valv med siffror på som utgör en miljon! RAH tycks inte begripa
hur pengar och krediter fungerar! Det är sant att banker inte har högar med
sedlar i sina valv som motsvarar allt som är inlånat, men man har lånat ut
resten och har utstående ordringar som täcker det man inte råkar ha i
kontanter. Det man har i valv är bara vad man beräknar att man behöver för att
täcka den närmaste tidens kontanttransaktioner (men om så behövs kan alla utlån
omsättas och bankerna kan, teoretiskt, fylla sina valv med papperslappar som
har siffror på sig som täcker allt inlån).
I korthet menar han att en stat normalt producerar mer än folk har råd att
köpa. Då blir en massa saker osålt, fabriker går i konkurs, folk blir
arbetslösa, de får därmed ännu mindre pengar, kan köpa ännu mindre, osv i en
ond cirkel. Det finns ett gap, påstår han, mellan produktion och konsumtion.
Hans idé - och idén med Sinclairs "social credit" - är att staten gratis delar
ut pengar till folk så att de kan konsumera mer, och då hamnar systemet i
balans, produktion möter konsumtion och alla blir nöjda och glada.
Jag ser en hel del problem med resonemanget:
1) De nya pengar som delas ut måste komma från statens sedelpressar. Det
driver på inflationen! Heinlein påstår att det inte gör det, för man trycker
bara "litet grand" nya pengar. Men från en som inte tycks förstå de basala
grunderna för vad pengar är (se resonemanget om guldmyntfoten) syns det inte
övertygande.
2) Ingenstans i sina resonemang (i alla fall i den här boken) tycks Heinlein
ta med i beräkningarna de dynamiska effekterna av att priser hela tiden ändras
beroende på tillgång och efterfrågan. I sina exempel använder han alltid fasta
priser. Han låter inte ett överskott kompenseras av att priset sjunker, t ex.
Jag menar att de dynamiska effekterna slår sönder Heinleins resonemang - de
blir helt irrelevanta.
3) Vidare tycks han inte räkna med värden av *tjänster*. I sina exempel
talar han bara om varor. (Tjänster kan bara belönas i form av en viss vinst i
ett företag som en bank.) Därmed har han tagit bort en hel del av det som ingår
i en ekonomi, och hans stympade resonemang förlorar i trovärdighet. Han påpekar
t ex en sorts paradox: inom ekonomisk teori är det bra att exportera så mycket
som möjligt och ha exporten större än importen. Heinlein menar att om man hela
tiden sänder ut mer varor än man tar emot, blir man tvärtom oundvikligen
fattigare! Vad han glömmer är att man får pengar för varorna, och de pengarna
kan köpa en förfärlig massa som man behöver - man kan t ex köpa tjänster och
arbetskraft, något som aldrig kommer att synas i en fyrkantig varubalans! Man
blir rikare av exportöverskott, vad RAH än tror.
Nå, det var bara några kommentarer. Det är en intressant bok, men inte
Heinleins bästa. For Us, the Living är dock läsvärd, och ett intressant
dokument om en författare i vardande.
Heja Robban Heinlein!
--Ahrvid
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Rec: For Us, the Living/R A Heinlein