[SKRIVA] Rec: Hasse & Tage, Schiöer/Wermelin
- From: "ahrvid@xxxxxxxxxxxx" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Sun, 2 Mar 2008 16:09:22 +0100 (CET)
Hasse&Tage (underrubriker Svenska Ord&Co, Saga&Sanning), Bonniers 2005, av
Staffan Schöier och Stefan Wermelin.
Lånade och läste denna rikt illustrerade praktbok om en epok i svensk
underhållningsvärld. Hans Alfredson (1931-) och Tage Danielsson (1927-1985)
satte sin prägel på svensk underhållning från 50-talet - då Tage var chef för
radiounderhållningen, vilken Hasse drogs in i - in till mitten av 1980-talet
(och Hasse har därefter ensam avsatt tunga underhållningsspår) såsom få andra.
Tage började sin karriär i studentspexen i Uppsala. Hasse började sin i
studentspexen i Lund. Resten är historia.
Dagens storheter som Killinggäng, Lorrygäng och andra (senare decenniers
underhållare kallas alltid "gäng") kommer inte ens i närheten, och äldre
storheter som Karl Gerhard (vars sista revyer H&T bidrog till, varvid de s a s
överbryggade ett generationskifte), Thor Modéen, Nils Poppe, Kar de Mumma och
andra nådde nog inte heller upp till Hasse&Tages populäritet och inflytande.
Kanske var äldre humorister handikappade av att TV inte fanns och att skivorna
var bräckliga 78-varvare, men i alla fall. Det finns en storhet som kunnat
matcha H&T, vilket förstås är Povel Ramel, typiskt nog kompis med vår
komikerduo (Hasse samarbetade också flera gånger med Povel) och besittande
ordvrängeri i klass med Tages.
Såsom antagligen de flesta har jag sett förmodligen allt av H&T som sänts på
TV. Jag har t o m vaga, tidiga TV-minnen av uppträdanden i 60-talets "Hylands
hörna" (det första lär ha varit hundhatarsången "Sov lilla Totte").
De flesta av deras revyer blev filmade och senare sända i TV, även om bara
enstaka inslag överlevt från några av de tidigaste (ibland inspelade i
efterhand; mycket finns också på skiva). De spelade in film, skrev böcker och
deltog i samhällsdebatten. Hasse kunde sätta fokus på hur gamla negligerades i
äldrevården eller kommentera kyrkans sjunkande populäritet och Tages monolog om
kärnkraften är en klassiker. Tillsammans kunde de kritisera svensk
biståndspolitik, sossarnas beteende i IB-skandalen, politikers
verklighetsavstånd ("Det hade jag ingen aaaning om!"), delta i miljödebatten (t
ex filmen Äppelkriget) och komma med många andra pikar och pikaresker.
Som barn såg jag Hasses underfundiga pjäs "Varför är det så ont om Q?" och i
början på 80-talet även "Fröken Fleggmans mustasch". (Senare såg jag även Hasse
& Povel i "Tingel-Tangel på Tyrol".) AB Svenska Ords skrivarstuga ligger på
Södermalm, och den har jag passerat många gånger. (Ett klassiskt litet rött
hus, som ursprungligen var hem åt det då nygifta paret Alfredson. Sedemera blev
det bolagsduons högkvarter.) Ett mer personligt minne är hur jag gick på en
pressvisning av Hasses film "Falsk som vatten" med efterföljande
presskonferens. Tage hade just gått bort, och Hasse hade svårt att hålla
tillbaka tårarna när mycket av presskonferensen fullt naturligt kom att handla
om hans relation till Tage. Det var gripande. (Tage skymtar i filmen, i
festscenerna i slutet, inspelade i Svensa Ords filmgård i Tomelilla.)
Författarna Schöier och Wermelin kom i kontakt med sitt bokämne när de för
Sveriges Radio gjorde programserien The Svenska Ord Story, som gick i hela 36
avsnitt. De kom då att botanisera i radio- och TV-arkiv, prata med alla som
haft med H&T att göra, och kartlägga Svenska Ords unika karriär. Radioserien
har jag som en skiva MP3-filer någonstans (men jag får erkänna att jag nog inte
hört hela än - det lär ta dygn - men underhållningsinslagen i sig har jag som
sagt hört tidigare). Boken blev en spin-off från radioprojektet, och har
förstås fördelen att kunna presentera bilder från revyer, filmer,skivomslag,
osv. Dessutom har den en tidslinje över parets karriär, och detaljerad
revy/filmo/bibliografi (eller vad man kan kalla det) över förmodligen nästan
allt de gjorde. Revynoteringarna går in på att lista varje enskilt revynummer,
t ex.
Om jag får komma med en kritik mot denna annars eminenta bok, är det att den
är väldigt mycket underhållningsknappologi - välresearchat och givande,
förvisso - men har relativt litet som gör att man kan komma H&T in på skinnet
som personer. De hade förvisso som policy att inta vifta med sina privatliv i
offentligheten, men litet mer kunde kanske författarna ha bjudit på? Vi kunde
väl ha fått fler oskyldiga anekdoter om Hasse och Tage, som säger mer om dem
som personer? Det skymtar fram sådana då och då, men det är för litet. Det
känns som att boken är för kort och håller ett litet för respektfullt avstånd.
Det måste finnas tonvis med material om hur t ex varje revy gjordes, men
revyerna presenteras på 3-4 sidor vardera.
Det finns en myt om att Hasse var den glada gamängen och Tage den djupa
tänkaren. Men undantaget sina uttalat enskilda projekt gjorde de säkert 90% av
allt tillsammans. Det finns Hasse i det Tage gjorde, och Tage i det Hasse
gjorde. De brukade sitta i skrivarstugan och författa manusen tillsammans. De
turades om vid skrivmaskinen, medan den andra låg tillbakalutad och luftade
idéer. Den skillnad som månne fanns, är att Hasse var litet mer spontan och
utåtriktad (improvisationsmästare i Lindemännen och radions "På minuten") medan
Tage ibland var direkt blyg och eftertänksam. Det var exempelvis inte meningen
att Tage ens skulle uppträda i deras första revy (han var regisssör) men som
tur var hoppade han in, och därvid stannade det.
Jag kan ha problem med en del budskap de framförde (duon kan närmast
beskrivas som folkhemsnostalgiska gråsossar, som under 70-talet dock blev
vilsnare och besvikna på statspartiet, t ex genom IB och kärnkraften) men man
måste förstås erkänna den beräknande naiva genialiteten i saker som Tages
sannolikhetsmonolog. (Jag är dock för kärnkraft.) Samtidigt blev H&T aldrig
plumpa. Har de ett budskap man iofs inte håller med om, skrämmer de inte bort
en med detsamma - det finns en ödmjukhet i deras humor, ett
undanifrånperspektiv.
När man noterar allt som H&T gjort svindlar nästan tanken! Enbart
revykarriären, eller enbart filmmakarkarriären, eller enbart
författarkarriären, skulle ha placerat dem på parnassen. Men duon gjorde allt
detta - samtidigt. Och då skall vi minnas att en film tar kanske ett halvår att
spela in, en revy skrivs, repas och spelas under kanske ännu längre tid. Och då
kom det hela tiden småsaker vid sidan om. Tage skrev tidningskolumner. Hasse
satte som i förbigående upp en operett. Hur hann de med? Gick de på
morotsjouice eller någon annan prestationshöjare?
Och nästan alltid förnyade de sig själva och underhållningsbranschen. När
Mosebacke Monarki kom, var det något vi aldrig hört i radio (senare TV) förr.
När vi trodde att vi visste hur revyer såg ut, drog de iväg till den okända
krogen Skeppet och satte upp en minirevy ("88-öresrevyn") med maxiinnehåll. Vi
trodde vi visste hur en filmkomedi skulle vara, och då gick de gynnarna iväg
och gjorde "Att angöra en brygga" som är en helt nyskapande, närmast
surrealistisk film (kuriosum: lär ha varit oerhört populär i Ungern och gick på
en biograf i Budapest i två år). Jag tror inte att de geniala lindemännen,
direktimprovisation på ett tema, ö h t förekom i svensk underhållning innan
Hasse började intervjuas av Tage i saken (den första intervjuaren var dock
Lasse O'Månsson). Teatersport, "På minuten" och liknande kom först efter
Lindeman. Få har väl som Tage lyckats nydana den humoristiska aforismen. Osv.
Osv.
De lyckades hela tiden dra med sig andra artister och få dem att höja sig.
För folk som Gösta Ekman, Monica Zetterlund, Lena Nyman, Tommy Körberg, Gunnar
Svensson och många andra blev det höjdpunkter i karriären att få samarbeta med
H&T. Deras handlag med medarbetare var omvittnat gott. Svenska Ord brukade
arrangera jubileum och revyefterfester som ständigt bjöd på både kulinariska
och andra överraskningar, vilket antagligen höll medverkande på extra gott
humör.
Man kan t o m finna goda argument för att H&T var musikaliskt nyskapande.
Toots Thielemans succé "Bluesette" fick premiär i en H&T-revy med bedårande
sommarvalstext åt Monica Z. Hasse gav oss helt ny barnmusik med "Blommig
falukorv" och cowboysnack. Tage återuippväckte bondkomedin med
"Elektricitetsvisan". De trugade Evert Taube till att specialskriva "Änglamark"
och i vi får inte glömma den mosebaskiska Helmer Bryd Eminent Five Quartet
("Norgevisan" orsakade nästan diplomatiska förvecklingar). Vem kan glömma
Hasses melankoliska "Om barna ändå får ett glas öl" eller visan om "Ni
fantastiska män som haven bebo och bebygga"? Pianisten Gunnar Svensson var den
ende som medverkade i samtliga H&T-revyer (i "Lådan" med förinspelade band),
och bidrog med kompositioner och musikalisk genialitet. En del musik var
egenkompositioner, en del inlånat (H&T reste till London och grävde i
skivbackar eller besökte New York och såg musikalerna - det var efter en NY-
resa då de sett dambaletten, som de i Svea Hund kontrade med en herrbalett, t
ex). Jag vet inte hur det huvud är skapat, som kommer på att - då mosebaskerna
inte kunde enas - Mosebackes nationalsång skall bestå av tre melodier som
spelas samtidigt. Musiken var viktig för H&T, även om det nog får ta
fjärdeplatsen efter revyer, filmande och skrivande.
Allt HasseåTage (som det ofta skrivs) gjorde blev inte succé. Revyn "Spader
Madam" sågades, men fick bättre recensioner när den gjordes till TV-show. Jag
kan hålla med om att den hör till de svagare, men även H&T på lågvarv höjer sig
över mängden. (Det insåg Grynet Molvig som tackade nej till en huvudroll i en
Hollywoodfilm, för att istället göra just "Spader Madam".) Filmen "Lådan" (en
inspelning av revyn) fick kritik för taskig teknisk kvalitet - men innehållet
godkändes av kritikerna. Hasse själv (efter Tages död) fick klä skott för
medeltidsinvandrardramat "Vargens tid", som på en Kalkonfilmsfestival (jag
bevistade den) utnämndes till årets svenska kalkonfilm. Det lär ha tagit hr
Alfredson hårt, och signifikant för H&T:s höga status var pressdebatten efter
kalkonfilmspriset. Kulturperson på kulturperson ställde sig upp och fördömde
Kalkonakademien, som därmed tvingades att upplösa sig själv. Man utnämner inte
en nationalikon till årets sämsta filmare! (Två kommentarer: 1. Filmen var
dålig, 2. kalkonpris bör tas litet självironiskt och med en klackspark.) Vi ser
i boken inslag från en pressdebatt där en insändare menar att "Svensk humor
nått botten", och vädrar missnöje med någon sketch med Hasse (obekant vilken)
där denne "framför sina 'skämt' på skånska". I boken får vi också veta hur
mycket av sosseetablissemanget på 70-talet försökte skriva ned H&T, som vågat
sig på att vara kritiska. Men om man sticker ut och tar risker, får man riskera
även dålig press ibland. Annars är det något fel.
Så, hur skall man sammanfatta Hasse & Tages karriär? Det var någon som
nyligen kväkte ur sig att de var "föråldrade" (jag tror det var Filip och
Fredrik). Det måste vara avundsjuka. De kommer att leva vidare i alla svenska
underhållningshistoriker under o- och överskådlig tid. Den ironiska
generationen har ju inget att komma med jämfört med den *roliga* generationen -
ironin är ju alltid en replik, och kräver föregångare att förhålla sig till.
Humor förändras förvisso, men i botten måste den baseras på den mänskliga
naturen - och den mänskliga naturen tror jag Hasse&Tage hade ett intuitivt nära
förhållande till.
--Ahrvid
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Rec: Hasse & Tage, Schiöer/Wermelin