[SKRIVA] Rec: Judarna har vapen!/A Szulc

From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
Date: Mon, 11 Nov 2013 17:17:51 +0100
(CC:  också till författaren som föredömligt anger en E-postadress i förordet.)

Judarna har vapen! - upproret i Warszawa 1943, av Artur Szulc (Norstedts, 2013) 
handlar om judarnas förtvivlade uppror mot den Nazityska övermakten, våren 
1943. Nazisterna skulle nu "evakuera" ghettot i Warszawa. "Evakuering" var 
omskrivningen för att skjuta en del direkt, transportera resten till 
förintelseläger, varvid en del gasades tämligen omedelbart, andra fick arbeta 
ihjäl sig och gasades sedan, om de inte han dö av svält eller epidemier innan.
  Det är en mycket angelägen bok, i vår tid då främlingsfientligheten tycks 
öka. Den talar om vad sådana idéer ytterst kan leda till. Och det judiska 
upproret hör till Andra världskigets om inte okända, iaf mindre kända kapitel. 
(Den polska underjordiska Hemmaarméns uppror ett år senare är betydligt mer 
känt.)





Författaren har bl a anlitat polska källor som måhända inte varit okända, men 
hittills inte översatts till svenska och iaf varit mindre kända hos oss. Det 
finns många illustrationer och appendix med en tidslinje, lista över de inte 
obetydliga tyska förlusterna (de judiska kämparnas förluster var nästan 100% 
och för de flesta vet vi inte namnen), den ansvarige SS-befälhavarens (namn 
Stropp, avrättad för krigsbrott i Polen efter kriget) rapport, lista på 
omnämnda personer och organisationer, noter och lista på källor.

  Sammantaget tecknas en hyggligt detaljerad bild av händelseutvecklingen. Två 
mindre nyheter tillförs historieskrivningen.

  1) Det var TVÅ judiska motståndsrörelser, den enda förkortad ZOB ("Judiska 
kamporganisationen"), den andra ZZW ("Judiska militära unionen"). ZOB var 
socialistisk och har kommit att dominera historieskrivningen, medan ZZW varit 
nästan okänd - ofta inte ens nämnd. Skälet kan vara att Polen efter kriget togs 
över av kommunisterna, och ZZW var (kan man slarvigt säga) borgerlig.

  2) Den underjordiska polska Hemmaarméns reaktioner tas upp. Det har hetat att 
de inte gjorde någonting, men i boken ges exempel på hur enheter ur Hemmaarmén 
försökte stödja det judiska upproret. Men Hemmaarmén var dåligt organiserad i 
Warszawa, led förstås brist på vapen och manskap i huvudstaden (dess basområden 
var skogar och landsorten), men likväl skedde ett antal försök av den att 
stödja judarnas kamp. Bl a försökte man spränga muren till ghettot, för att 
åstadkomma en flyktväg för judarna, men sprängladdningen hade problem och innan 
det kunde ordnas blev Hemmaarmens aktionsgrupp upptäckt och nedskjuten av 
tyskarna. Hemmaarmén publicerade proklamationer till stöd för den judiska 
kampen, men resurserna var vid denna tidpunkt ännu för små.





Jag skall inte dra hela historiken om nazisternas upprättande av ghettot i 
Warszawa. Förtrycket av judarna höjdes stegvis, men mycket snabbt, efter att 
tyskarna invaderat Polen. Upp till 450 000 judar beordrades till ett antal 
kvarter. (Jag har försökt räkna ut hur stort ghettot var och tror det kan ha 
varit 1/4 till 1/5 av Södermalm i Stockholm. Där bor nu nära 100 000. Dra ned 
ytan med kanske faktorn 5, och öka befolkningen med nästan faktorn 5 - 25 ggr 
tätare än ett av Sveriges mest tättbefolkade ytor m a o.)

  Det upprättades andra ghetton i Polen och annorstädes, t ex det som Steve 
Sem-Sandberg beskriver i Augustprisvinnande De fattiga i Lodz. Men 
Warszawa-ghettot utmärkte sig - här gjorde man väpnat motstånd!

  Mattillförsel fanns men var otroligt liten. Det var meningen att 
ghettoinvånarna skulle svälta ihjäl. Trängseln och obefintlig sanitet gjorde 
att sjukdomar spreds snabbt. 10 000 dog varje månad och hela tiden förde SS in 
nya judar som man samlat upp. Under hela ghettots existens gjorde SS-enheter 
regelbundna raider för att samla in människor för "evakuering". Man skapade ett 
"judiskt råd" som tvingades att "samartbeta" för att utse offer för 
"evakueringen".

  Så i början av 1943 bestämdes att ghettot skulle utsättas för "den 
slutgiltiga lösningen". Det judiska ghettot skulle "rensas" helt. Invånarna 
visste förstås vad som väntade: döden.

  Men de modigaste - eller kanske de som hade mest kraft kvar efter svält och 
umbäranden - tyckte att om vi ändå skall dö är det lika bra att göra motstånd.

  ZOB och ZZW hade kanske i storleksordningen några hundra (outbildade) 
soldater var. Totalt gissningsvis litet över 1000. Vapen smugglades in via 
tunnlar och avloppspassager (här hjälpte Hemmaarmén till i någon mån, men den 
led själv brist på vapen). Gevär kunde köpas på svarta marknaden för enorma 
priser (20 000 zloty, 100 x månadslönen för en polack) så det var brist på 
gevär. Många var bara beväpnade med pistoler. Man lyckades få tag på enstaka 
kulsprutor, relativt många handgranater, man hade annat sprängmedel och 
improviserade molotovcocktails. ZOB skall ha haft flest motståndsmän, ZZW skall 
ha varit "bäst" beväpnat.

  Man visste att tyskarna skulle komma och förberedde dels bakhållsplatser, 
dels "bunkrar". Det var inte bunkrar i vår mening (tjock armerad betong) utan 
skyddade utrymmen med dolda ingångar, i källare där motståndsmän och 
civilbefolkning kunde gömma sig (och ibland kunde strida från). Det fanns 
hundratals "bunkrar".

  När tyskarna 19 april 1943 marscherade in för att "evakuera" ghettot mötte 
man till sin förvåning kraftig eldgivning, från hus och dolda utrymmen. 
Granater och bensinbomber kunde slå ut pansarfordon. Efter troliogen hårda 
strider tvingades man dra sig tillbaka. Det tog den ofantligt mycket bättre 
beväpnade tyska armén (SS-trupper) uppemot en vecka att knäcka detta motstånd, 
för varje gång man trångde in mötten man eldgivning och handgranater. Den som 
försvarar har i militära termer en stor fördel, som skydd, kunskap om 
terrängen, förberedda sambands- och rörelselinjer,  vilket förklarar att en 
liten grupp med otillräckliga vapen kan hålla stånd

  Men det var inte över när tyskarna lyckades tränga längre in. Nu måste de 
försöka hitta "bunkrarna". Man fortsatte att råka ut för mindre bakhåll och när 
en väl dold "bunker" hittades mötte man vanligen motstånd. Man försökte slå ut 
nästena med tårgas, översvämning, granater och slutligen lät man bränna ned och 
spränga alla hus i ghettot, ett efter ett. Det tog tid. Officiellt och 
symboliskt kan man säga att det judiska upproret i ghettot var slut först 16 
maj, efter nästan en månad, då tyskarna kunde spränga ghettots synagoga.





Ca 80 soldater från ZOB lär ha kunnat fly via kloaker och underjordiska gångar 
(under vidriga omständigheter) och anslöt sig till Hemmaarmén. Blott två från 
ZZW kunde undkomma, och det kan också förklara att kunskapsläget om denna 
organisation varit dåligt.

  Någon må fråga sig att om det fanns flyktvägar, varför flydde inte alla 
judar? Men hur för man 100 000-tals människor genom kloaker med ibland 
dyngvatten upp till näsan? Och hur kan de föras genom Warszawa utan att 
upptäckas? Det var begränsade smugglingsrutter som var enormt besvärliga, helt 
enkelt.

  Efter motståndskampen och ghettots totala Förintelse återstod bara ett med 
rykande tegelstenar platt ruinlandskap. Där skulle nazisterna efter kriget 
upprätta retreats för "germaner" och ett tyskt kulturcentrum och saker i den 
stilen (Warszawa skulle tydligen förtyskas).

  Boken är välskriven, men det finns av begripliga skäl luckor: kunskapsläget 
är bristfälligt. Tyskarna var inte så intresserade av att i detalj dokumentera 
vad som hänt (befälhavaren Stropp beskriver det blott i militära termer, 
fullsmockat med verbala utfall mot judiska "banditer" och "undermänniskor"). 
Hur var livet i "bunkrarna" t ex? Tänk er att vara instängda med hundratals 
människor i en mörk, trång håla veckor i sträck med ingen eller mycket litet 
föda veckor i sträck. Det måste ha varit vedervärdigare än vi moderna, liknöjda 
människor kan föreställa oss.

  Ett drygt år senare inledde den polska Hemmaarmén sitt mycket bättre 
dokumenterade uppror, som naturligtvis hade betydligt större resurser - men 
också slogs ned. Röda armen som stod bara en bit från Warszawa rörde sig inte 
ur fläcken (Stalin ville inte ha ett självständigt Polen, så låt tyskarna göra 
jobbet, liksom). Men det är en annan historia.

  Jag undrar dock om inte det förtvivlade, dödsdömda men modiga judiska 
upproret tidigare gav inspiration till den polska Hemmaarméns uppror.

  En bok med ett underliggande budskap vi aldrig får glömma.





--Ahrvid



--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in 
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur 
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info 
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: 
http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra 
historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok: 
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE i nya 
E-antologin Sista resan http://www.welaforlag.se/ebok.htm#sistaresan / 
YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) 
                                          
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- 
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
[SKRIVA] Rec: Judarna har vapen!/A Szulc

Other related posts:
