Med anledning av påvens besök kan man fundera litet på vad religion spelat för
roll inom sf -och för den delen fandom. SF Encyclopedia har en artikel på
http://www.sf-encyclopedia.com/entry/religion
Det påpekas bl a att i den äldsta sf:en var religion ett centralt ämne. Man
trodde ju gärna på gudar förr i tiden:
"It was the religious imagination of people such as Giordano Bruno (1548-1600)
which first envisioned an infinite Universe filled with habitable worlds, and
it was visionaries like Athanasius Kircher and Emanuel Swedenborg who first
journeyed in the imagination to the limits of the solar system, and beyond.
John Wilkins, who first supposed in all seriousness that people might go to the
Moon in a flying machine, was a bishop, and so was Francis Godwin, the author
of the satirical cosmic voyage The Man in the Moone (1638). Other early
speculative fictions were attacks upon religious cosmology and religious
orthodoxy by freethinkers such as Cyrano de Bergerac, Voltaire and, later,
Samuel Butler. Mary Shelley's Frankenstein (1818) takes its imaginative
inspiration from the image of the scientist as usurper of the prerogatives of
God."
Senare författare som diskuterat religion är bl a Wells och Stapleton. T o m
Bertrand Russell har skrivit en sf-novell på det ämnet! ("Zahatopolk" i
samlingen Nightmares of Eminent Persons, 1954.) Bland moderna författare - då
räknar jag från1940-talet och framåt - som skrivit religionskommenterade vark
har vi bl a Theodore Sturgeon, Clifford Simak, James Blish (hans a Case of
Conscience är välkänd), Fritz Leiber, Robert Heinlein, Ray Bradbury, m fl.
Exemplen är otaliga - se artikeln ovan - men några kan framhållas.
Isaac Asimov låter i en av Stitelse-novellerna tekniker som sköter avancerade
maskiner framträda som ett sorts prästerskap. Arthur C Clarke's 2001 har klart
religiösa implikationer, monoliten som en sorts avgudabild och slutet som en
närmast religiös upplevelse. Hans novell "The Star" handlar som bekant om
Betlehemsstjärnan,och han låter tibetanska munkar räkna ut "Ninn Billion Names
of God".Men både Asimov och Clarke var ateister, rationella vetenskapare som de
var. (Twisten i Clarke's Childhoods end - den skall inte avslöjas här - kan
ses som religionskritisk.) Walter M Miller jr:s A Canticle for Leibowitz låter
kyrkan och munkväsendet försöka bevara civilisationen i en postapokalyptisk
värld.
Det har varit populärt att resa tillbaka i tiden för att rädda Jesus från
korset. Ett känt exempel är Michael Moorcocks "Behold the Man". Monty Python
driver vilt med samma ämne i "Life of Brian" (ett rymdskepp stötar in, så det
blir litet sf!).
Philip K Dick skapade sin alldeles egen religion, som han berör i flera
böcker, främst VALIS ("Vast Alien Living Intelligence System"). Och skapa sin
alldeles egen religion gjorde förstås svindlaren L Ron Hubbard, i form av
scientologin.
En besynnerlighet - om vi går in på fantasy - är Sagan om Ringen. Trots att
Tolkien var djupte religiös (katolik) förekommer ingen religion i trilogin!
(http://lotr.wikia.com/wiki/Religion påstår visserligen att det fanns ett par ;
religioner bland Midgårds folkslag, men påpekar att saken praktiskt taget inte
nämns. Jag tror det förekommer i trilogins sidoverk, inte ö h t i
berättartexten.) Tolkiens Inkling-kompis CS Lewis låter dock religion framträda
tydligt, med t ex Narnia-lejonen Aslan som en sorts Jesus. Lewis' s k Space
Trilogy är också klart religiöst präglad.
Men i allmänhet har sf-genren aldrig framstått som särskilt religiös. Många
författare plockar bara in religion som ett bra intrigelement - något man kan
göra en rolig twist på, som i Clarke's "The Star". Andra tar upp religion mest
för att kritisera och vara skeptisk. Sysslar man med SCIENCE fiction skall man
nog vara vetenskapligt rationell och inte tro på att något magiskt väsen sitter
på ett moln i himlen och styr universum...
Fandom närmast skämtar bort religion. Det gör man genom att ha uppfunnit ett
antal egna, fanniska gudar - eller ghudar (ghods) som de kallas. Det där h:et
kommer från den första fanniska ghuden, som uppfanns av Donald Wollheim i
slutet av 1930-talet: Ghu. Ghus heliga färg är lila, som anilinfärg vid
hektograftryck. Se http://fancyclopedia.org/ghu Wolf von Witting propagerade ;
ett tag för Ghu i Sverifandom.
Strax kom kom ghuden FooFoo eller Foo, uppfunnen av Jack Speer, vars heliga
färg är svart - färgen från en mimeograf (stencilapparat).
http://fancyclopedia.org/foo Foo har möjligen spelat in i etableringen av ;
hackeruttrycket Foobar - majoriteten tidiga hackare var sf-läsare. Uttrycket är
en förvrängning av "Fubar", "Fucked up beyond all recognition", som soldaterna
sade under andra ärldskriget när något gick riktigt snett.
1949 kom den ghud, främst genom Art Rapp, som har den kanske mest utarbetade
mytologin: Roscoe. Roscoe inkarneras i form av en bäver, har heliga dagar (4
juli och Labor Day), en bibel (The Birch Bible), en egen djävul (bisamråttan
Oscar) och ett frälsningsbudskap: är man en flitig fan kommer han att på den
yttersta dageni den 200:e fandomen att nedstiga i sin raket och föra alla fans
till Den Perfekta Fandomen. Se http://fancyclopedia.org/roscoe ;(Läs också om
"numerical fandoms", http://fancyclopedia.org/numerical-fandoms ;.)
Ovan nämnda hudar är de mest kände, men det finns eller har funnits fler. Vi
har Ignatz, Bheer, Bloch, Oogo, m fl. Bheer is Ghod, menar vissa, och det är
svårt att inte hålla med. Detkanockså noteras att /Robert/ "Bloch is superb".
Däremot avser uttrycket "Willis is Ghod" inte att utnämna fanhistoriens No 1
Fan Walt Willis till en ghud - man menar nog bara att uttrycka uppskattning.
Ganska löjlig är Herbie, som gestaltas av en fet buspojke med slickepinne -
snacka om att driva gäck med religion! I Sverige har Mika Tenhovaara och Tony
Elgenstierna försökt lansera Birger, som framstår närmast som en karbonkopia på
Roscoe, som undertecknad i åratal mhissionerat för. T ex är Birger en igelkott
istf en bäver och han far runt i ett flygande tefat istf en raket. I
Simirshamnsfandlm hade man på 80-talet ghuden Jamba. Ghuden Lalok har också
florerat i Sverifandom. Poul Andersons hustru Karen hade ghuden Phthalo, hennes
egen personliga ghud som ingen annan fick ha. Alla dessa nämns förstås i
Fandboken, http://www.lysator.liu.se/~unicorn/fandom/fanzines/fandboken/0.92.txt
I Fandboken noterar jag jag dessutom ghudarna "dyrkas med en hängivenhet
som blir större ju lägre ned i glaset vissa vätskor sjunker", en observation
lika självklar som att konstatera att Påven har en lustig hatt.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och förbered dig för
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2017, info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som
ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs även AE ;
i nya E-antologin Mellan tid och rum
<http://www.adlibris.com/se/e-bok/mellan-tid-och-rum---himmel-och-hav-9789187711435
/> YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) -----
SKRIVA - sf, fantasy och skr�ck * �ldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx f�r listkommandon (ex subject: subscribe).