From: sten.rosendahl@xxxxxxxxx > Såg ni de svenska deckarserierna på teve under julen? Jag såg en stund på > Sandhamns-historien men kan inte säga att jag blev fångad av varken > stämningen eller originaliteten. En insändare i Metro under pseudonymen > "Deckarkungen" igår måndag var mycket bitsk mot både regissörer och > manusförfattare till båda serierna. Jag letade fram den där insändaren (vet inte om den finns på nätet) och så här skriver sign Deckarkungen: "Gör man sådan här dynga är loppet tyvärr kört, ni kan inte ert yrke så byt yrke. Sälj korv, kör spårvagn eller vad som helst men film kan ni inte. Det finns bara tet ord för serien Den fördömda och det är BAJS. Det finns bara tre ord för serien Morden i Sandhamn och det är SÄMRE ÄN BAJS." Ord och inga visor. "Bajs" minsann! Den fördömda minns jag inte och Morden i Sandhamn slösåg jag i ögonvrån, och den verkade väl smågullig, i trevliga miljöer. Jag tenderar att se de flesta deckarserier (om inte annat i slötittande läge; just nu t ex går en nattrepris av serien Maria Waern) och kvaliteten är högst varierande. Men "bajs" vet jag inte... Barndeckare som "Kullamannen" och "Kråkguldet" (60/70-tal; har gått i senare repris) var jättebra. Det fanns en som hette "Snoken" med en begåvad hund - utmärkt. "Graven" hette väl den där utredarna bodde på en båt - mycket bra. "Polisen i Strömstad" (med nyligen bortgångne Per Oscarsson) - bra. Mankell-deckarna med Lassgård (ofta biofilmer, som sedan gått i TV-avsnitt) - faktiskt också bra. Senare Mankell med Krister Henriksson - mer tveksamma. Beck-deckarna med Peter Haber - får tänka på saken... (Från början tyckte jag de var dåliga, men Hirdwall och Persbrandt är ju ganska underhållande...så, tja...). Det fanns en serie för 20+ år sedan med Stieg Trenter-deckare, som var mycket bra. De dåliga deckarserierna har jag nog glömt. (Och jag tar inte med några utländska.) Ett stort problem med vissa deckare är att intrigen är för obskyr och inte ens framställs på ett sätt som gör att man kan följa den. Skräckexempel är serier som "24" och "Lost" (thrillers snarare än deckar, iofs) där olika trådar går in och ut i varandra i det oändliga, och man förväntas kunna följa dem genom snabba dialoger. Jag tycker till att börja med att deckare skall göras i enskilda, avslutade avsnitt så man slipper belastas med en massa bagage att hålla reda på. Och har man någon krånglighet i intrigen bör man ge tittaren chansen att hänga med genom att upprepa tråden. Det bör helst inte vara så att upplösningen beror på att mördarens kusin var trädgårdsmästare, men det nämns bara *en* gång. Det skadar ine med bra miljöer och intressanta personer. (Något som var kul med "Graven", den där båten och ön, eller Trenter-serien med äldre tiders Stockholm.) Ja, nu borde jag komma till en intelligent konklusion, men jag hamnar nog bara på att det finns vissa TV-deckare som är bra, vissa som är mittemellan - och vissa som tydligen är BAJS. --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).