[SKRIVA] Sf-författarens hemliga kabaretliv - i ABBAs skugga

  • From: Ahrvid <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
  • To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
  • Date: Sat, 12 May 2018 14:34:43 +0000

/Ny version av en tidigare artikel, då jag hittade en ny bok med massor av mer 
info. Jag ändrade också rubriken. Ca 45% sav texten torde vara ny. Den engelska 
versionen skall också uppdateras, men den kör jag senare. --AE/

-----

SCIENCE FICTION-FÖRFATTARENS HEMLIGA KABARETLIV - I ABBA:S SKUGGA

Jag råkade hitta ett par böcker om Stig "Stikkan" Anderson, ABBAs manager. Det 
är boken Stikkan (av Oscar Hedlund, Sweden Music Förlags AB, 1983)  och 
Schlagerkungens krig - Abba och Hoola Bandoola på Stikkan Andersons slagfält 
(av Klas Gustafson, Alfabeta, 2016). Biografier om folk i 
underhållningsbranschen har jag alltid tyckt är intressanta. 
  En högintressant sak som framgår är att en av Stikkans bästa vänner var 
författaren Börje Crona (1932-2017), som dessvärre avled förra året (14 feb). 
Han var musiker i unga dagar men blev senare kanske mest känd för att skriva 
science fiction - eller "sandkvist" som hans fru Annikki kallade genren. I alla 
fall var Börje och Stikkan kompisar på 1950-talet och turnerade som en musiker- 
och komediduo eller ibland trio. Börje nämnde i och för sig vid något tillfälle 
för mig att han kände Stikkan, fast jag reflekterade inte närmare över saken 
då. Men i Stikkan-böckerna får vi veta mer. Börje Crona är omnämnd ganska ofta 
i böckerna, på hela 13 sidor i den ena och 12 i den andra. (Jag har också läst 
Marie Ledins och Petter Karlssons bok Min pappa hette Stikkan, 2008, men där 
nämns inte Börje Crona.) 
  Hör här...

Turnelivet börjar

  Stikkan turnerade på mindre ställen i början av 1950-talet till eget 
gitarrspel. I ungefär samma veva som han träffade sin blivande fru Gudrun 
träffade han även Börje Crona "en lustig fyr från Stockholm som blev en av 
klickarna på det numera legendariska moset" (enligt Hedlund). Stikkan skrev ju 
en hyggligt framgångsrik låt som hette "Grädde på moset".
  Stikkan och Börje träffades 1949 då båda började studera vid en folkhögskola 
(Ingesunds Folkliga Musikskola) och blev rumskamrater. Och de umgicks fram till 
åtminstone 1955 när Stikkan gifte sig (med Gudrun), ty Börje var med på 
bröllopet och minns t o m den bröllopsvals som Stikkan skrev då (men aldrig 
publicerade),. Börje var ett år yngre och intresserad av jazz. Han var stammis 
på Nalen, centrum för svensk jazz, och brukade uppträda på deras lilla scen 
Harlem, grogrund för svenska jazzamatörer.
  I intervjun Gustafsson gjorde till sin bok (i Köpenman, 2 augusti 2015) säger 
han:
  - Det började med att jag var på Nalen en kväll när konferenciern inte hade 
några artister att presentera. Han sade att den som kommer upp och sjunger får 
fem spänn. Jag var i desperat behov av pengar så jag rusade upp och sjöng 
något. Pianisten, den nästan blinde Reinhold Svensson, muttrade efteråt att det 
varit ovanligt lättförtjänta pengar. Det var min enda muskialiska merit.
  På Nalen var alla killar "snubbar", så Börje blev på Ingesund känd som 
Snubben.
  För Stikkan blev Ingesund viktigt:
  "Dels träffade jag Börje Crona, dels kom jag ut med mina melodier."

Artistfoton oich brännvin

  De började turnera. De erbjöd festarrangörerna ett program på 30 minuter 
eller ett program i två delar på vardera 20 minuter, Enligt ett reklamblad 
skulle det vara "en mängd spexnummer, skrattpiller, garanterade att få publiken 
med på noterna."
  Börje berättar i intervju om en förtvivlad festarrangör som kom fram till dem 
djupt beklagande.  "Ledsen pojkar, jag har verkligen försökt..." Skulle de 
tvingas ställa in? Ingen publik?
  - Nej, det var värre, sade Börje. Arranglren har inte kunnat skaffa fram 
brännvin...  Vi drack väldigt tappert. När vi hade premiär på vår kabaré i 
Arvika hade jag i nervositeten hälls i mig en massa sprit. Det höll på att ta 
en ände med förskräckelse. Det uppstod en plötslig paus när jag blev tvungen 
att gå ut på scenen och improvisera. Jag kunde knappt stå!
  Det hade varit nästan fullsatt, därav Börjes nervositet, med bortåt 150 
personer en marslördag 1950. Och då startade ändå företställningen först kl 23, 
eller "Bättre sent än aldrig" som det stått i annonsen för artistduon. 
Föreställningen kallades "Grädde på moset" efter Stikkans nya sång och elever 
från musikskolan medverkade. De bildade senare en trio med en annan kurskamrat, 
Bengt Bernhag (som kom att betyda mycket för Stikkan), och trion kallade sig 
Stig Andersson och hans mosiga gräddklickar. (Stikkan droppade senare ett "s" 
från "Andersson".)
  På sid 42 i Hedlunds bok dyker Börje och Stikkan upp på ett PR-foto - Börje 
med korslagda armar och han tittar litet mystiskt snett - med bildtext: 
"Festplatsföreståndarna förväntade sig äkta 'artistkort' av Gräddklickarna som 
gick till fotografen." Som duo kallade de sig för Gräddklickarna eller ibland 
Stig Anderssons Gräddklickar...en attraktion på riksplanet".  Gustafsons bok 
dyker trion upp på en PR-flyer med reklam för flera av Stikkans låtar. Stikkan 
i mitten, Bernhag sittande till höger, och Börje liggande till höger, över 
bilden på en stor gitarr. I annonser kallade de sig gärna "spexmakare" och 
"crazy-artister".
  Mer från Hedlunds bok: "Börje Crona och jag hade alltså våren 1950 investerat 
i en stockholmsresa och lyckosamt förhandlat med Georg Eliasson. 'Grädde på 
moset' blev antagen och förlagd...Det varje Crona som på något skollov /från 
folkhögskolan/ lyckades intressera Roffe /Bengtsson/ för 'Tivedshambo'" så 
Roffe fick spela in Stikkans låt på Börjes förslag.  "Tivedshambo" var f ö en 
av de sista låtarna ABBA sjöng, ett a capella-framförande med ny text då 
Stikkan var huvudperson i SVT:s "Här är dit liv".
  Börje inkvarterade sin vän Stikkan hos en moster i Djursholm medan han själv 
hade ett extraarbete säger han i Gustafsons bok:
  - Jag släppte av Stig på Norrmalmstorg. Där fick han vara medan jag jobbade, 
sen kom jag och hämtade honom.
  Stikkan spenderade tiden med att se sig om i Stockholm, bland annat de s k 
mutoskopen (vevbläddrade bildfilmmaskiner) som fanns i Birger Jarlspassagen. De 
visade t ex lättklädda flickor.
  - Jag undrade vad han tyckte, men Stig sade att han inte provat dem eftersom 
de kostade 10 öre. Han var så fruktansvärt ekonomisk. Snål, kan man säga.

Första skivan

  Vid samma tid sjöng de in sin första skiva i en sorts egeninspelningsstudio 
på Gröna Lund, kallad "Din egen röst". Det var Stikkans låtar "Putte fnask" och 
"Baciller". Skivan finns i bild i Gustafsons bok och torde finnas i arkiven hos 
Västergötlands museum i efterlämnat material från Stikkan som donerats dit. 
(Gustafsson nämner att han besökt museets arkiv.)
  Jämte studierna turnerade de under helger och sommarlov, så småningom utanför 
Värmland (där Ingesund låg). Börje fick hälsa på i Stikkans hemort Hova och 
träffa hans familj. De fortsatte att uppträda även efter att de lämnat 
Ingesund. Senare började Stikkan dock utbilda sig till lärare i Karlstad och 
Börje fick jobb som journalist på Afton-Tidningen i Stockholm.
  Kritiken när de uppträdde var inet alltid så positiv. Börje berättar:
 - Det var en recensent som skrev: De är sig lika: dåliga låtar och nattståndna 
vitsar. Det fastnade hos Stig. Det där med nattståndna vitsar kom han tllbaka 
till gång efter gång. Han tyckte inte det stämde, men det var sant.
  De framträdde exempelvis i Brömsebro och Huddinge. De hade ett månadslångt 
engagemant på Boulevard, en kabaréteater på Ringvägen i Stockholm, där de 
alternerade med Ficktjuvarnas Konung, Den sjungande snabbtecknaren och 
nakenmodllen Lena. Stiptease var förbjudet men om modellen satt stilla var det 
konst...
  - Hon satt i en pose, så släcktes ljuset och när det tändes igen hade hon 
bytt position. Sista föreställninhen skall man spela bus på något sätt, så när 
ljuset tändes för fjärde eller femte gången vatr det Stig och jag som satt där.

Kända från radio

  Genom kontaker med radiomannen Georg Eliasson (som f ö skrev ungdoms-sf-boken 
Rymdpirater) fick de inbjudan att spela i "Frukostklubben", Sigge Fursts enormt 
populära radioprogram. I Hedlunds bok:
  "Och så fick 'Grädde på moset' sin stora brejk och man kom i veckotidningar 
och började tänka i större vyer än amatörrevyer i Arvika och samkväm i Grums 
... Börje Crona tyckte det var synd att så här grymt konkurrera ut både Tre 
Knas och Carl Gustaf Lindstedt, men så är det i showbiz - hårt!"
  Vi får också veta:
  "Tillsammans med Börje Crona och Bengt Bernhag hade man ju rutinen med 
Gräddklickarna inne sedan 1950 och nu skulle, som man säger, 'stockholmsscenen' 
intagas. Den var svårintagen! Sånär som 'De okändas halvtimme' på Nalen blev 
det mest att uppträda på små festplatser runtomkring. Men i och med  'Det blir 
inget bröllop' 1954...började det lossna. Radiotjänst gav oss 20 minuter en 
eftermiddag, Sten Carlberg producerade programmet som i princip bestod av två 
amatörer, lånade vitsar, egna låtar samt Walle Söderlunds orkester. Det fanns 
bara en kanal på den tiden, Riksprogrammet, så det kändes stort."
  Duon Crona och Andersson sjöng in tio låter åren 1954-55, varav sju hade text 
och musik av Stikkan, två var utländska i svensk översättning av Stikkan och en 
var en parodi på schlagers.
  Aftonbladet skrev om duo att de var "spexiga plattmakare. En riktigt spexig 
skiva var "Det blir intet bröllop på lördag" som också gjordes i sex (!) andra 
mer konventionella tolkningar av andra artister.  i Cronas och Anderssons 
framförande liknade den ingen schlager, utan blev mer ett konventionellt 
revynummer. Versionen fylldes av "prilligs infall", taktartsbyten, 
fågelkvitter, en tuppsom gal - säkert inspirerat av Spike Jones, och filmen 
"Hellzapoppin'" (svensk titel "Den galloperande flugan").

Honoraret blev byxor

  Det var när Stikkan gjorde lumpen som han fick permission för att åka till 
Stockholm. På Stockholms Central (enligt Hedlund) "stod Bengt och Börje och tog 
emot mig. Genast anträdde vi den ödesmättade promenaden till Vanadisplan och 
dåvarande Phillips som låg där då, på den klassika adressen Gävlegatan 16." Man 
besökte också musikförlaget Nils-Georgs:
  "Det var alltså Börje och jag som klev på. I en osannolik röra av notbuntar, 
cigarettfat och gamla kaffebrickor urskilde vi omsider två personer: Georg 
Eliasson och dåtidens store pianokändis Stig Holm."
  Man krängde låtarna "Grädde på moset" och "Tuvedshambo" för 100 kronor, och:
  "Först gick Crona och jag ut och gjorde av med pengarna som räckte precis 
till gabardinbyxor, de räckte inte till en hel kostym. Sedan gick vi och satte 
oss i gräset utanför Stadshuset där jag skrev om 'Grädde på moset'. ... De såta 
gräddklickarna Andersson & Crona anträdde ett triumfens återtåg hem till den 
röda längan 'Änglaro', det riktigt sken om nybyxorna."

Snubben jazzade och tjuvrökte

  Musikerduon bodde på samma ställe, ett folkhögskoleinternat i Ingesund. 
Enligt Hedlunds bok:
  "Ungdomarna föstes ihop i röda längor mellan tallarna, en av dem hette 
Änglaro vilket med anledning av Stig Anderssons tillträde framstod som en 
överdrift och därför kallades 'Bänglaro'.
  - Det var grabbarna för sig och tjejernas för sig...var det i alla fall tänkt 
inom reglerna för skolans ordning. Vi bodde på nedre våningen /det är Gudrun 
som citeras/, grabbarna på övre. Stikkans bästis hette Börje Crona, kallad 
'Snubben', och ingen har så handlöst fallit utanför de beskedliga 
folkbildningsidealen. 'Snubben' inte bara tjuvrökte. Han medförde äkta 
jazzskivor från Stockholm och Amerika!"
  Gudrun förtäljer mer om Stikkans turneer: "Han /Stikkan/ for omkring och var 
'komikerpar' med olika partners, t ex Roffe Bengtsson, Minimal Åström. Börje 
Crona, Akke Carlsson."
  Det uppträddes också i folkparker. I Hedlundsbok:
  "'Hejsan, nu är vi i Glava...då blir ni gla' va!' Med denna brakande 
öppningsreplik klev Stikkan, Bengt och Börje 'Snubben' Crona upp på de svajande 
folkparksbräderna. Det hade kommit mer mygg än publik."
  Börje Crona fortsatte inte sin artistkarriär, medan Stikkan som vi vet gick 
vidare i nöjesbranschen. Boken nämner att Börje började sälja illustrerade 
limerickar (som han kallade mumrikar) och tog påhugg som reseledare, men missar 
att han också jobbade på Afton-Tidningen i Stockholm (vilket måste ha varit 
innan och/eller fram till 1956, ty då lades AT ned).
  AT ägdes av LO. Men Börje kan i Gustafsons intervju erinra sig att han och 
Stikkan någonsin talafde politik. Ämnet intresserade ingen av dem.

Hur det sprack

Det var Börje som skrev dialoger och sketcher till deras show, och Stikkan stod 
för musiken. Det var när Börje ville bidra till musikrepertoaren som det sprack
  - Jag hade börjat göra egna låtar och ville ha med dem i vår scenshow. Då var 
samarbetet slut. HAN skulle stå i centrum.
  Gustafson berättar att Börje under intervjun sätter upp handen som ett 
stopptecken, för att visa hur myket stopp det blev.
  Dert måste ha varit efter Stikkans och Gudruns bröllop sommaren 1955 som det 
vlev surt flör gräddklickarna, ty där var Börje i alla fall inbjuden. Efteråt 
flyttade de till en omodern etta på Södermalm, där Börje vid tillfällen 
gästade. Bara kallvatten och dass på gården var det. En gång när han hälsade på 
uppmanades han att vara tyst och varsam. Elmätaren hade stannat men det fanns 
ström ledningarna - det betydde att elen inte mättes, och var gratis.
  - De rörde sig utomordenltigt försiktigt så att inga vibrationer i golvet 
skulle få igång den. Så hade de tydligen levt i ett par veckor. Jag råkade 
stampa i golvet så att elmätaren började snurra igen. De förlät mig aldrig.
  Kanske var det just detta som blev den slutliga spiken i kistan för 
partnerskapet...?

Far till Görel

  Mig veterligt spelade att Börje ståbas, men om jag inte tar fel också gitarr, 
när han turnerade med Stikkan (har en minnesbild av att en gura hängde på 
väggen hos Cronas på Döbelsgatan). Han var en skojig typ som gärna drog en vits 
och ofta hade en liten plunta som han bjöd på en hutt ur. Som ni kanske vet är 
han också far till skådespelerskan Görel Crona. Jag mötte honom i publiken en 
gång då Görel uppträdde med Parkteatern i Vita Bergen.
  Han och hustrun Annikki skickade ofta julkort med bilder på sig själva i 
blommiga semesterkläder i sanden från någon solig söderhavsö, dit paret gärna 
transporterade sig under vinterhalvåret för att slippa snöslasket i Vasastan.

Boken som misshandlades

  Förutom som reseledare och spaltkrängare till blaskorna jobbade han som 
översättare och utgav ett stort antal skämtböcker (flera med "mumrickar"). Men 
han också var en av Sveriges flitigaste sf-novellförfattare. Det blev bara en 
roman i tryck, som han kallade Kling vid Rymdpolisen. Men den misshandlades så 
rejält av "sättaren" - översittare är kanske bättre ordval - Anders B när den 
utgavs som Värld i Fara, att Börje tvingades sätta in en tidningsannons och be 
om ursäkt för att översittaren på eget bevåg pepprat boken med fel, missade 
skämt och framför allt könsord. Han skämdes över att inte kunna visa boken för 
sin gamla mor, berättade han senare. (Se not nedan.)
  Som novellförfattare utgav han dock hela fem novellsamlingar på Delta, mellan 
1977 och 1983 (se https://sv.wikipedia.org/wiki/Börje_Crona), skrev i svenska 
Galaxy redan 1960, senare i såväl Jules Verne Magasinet som Nova SF - och vi 
körde honom också i Teknikmagasinet, med den fina novellen "Makten är min".

Slutknorrsekvilibristen

  Som novellförfattare ville han ha en bra, bärande idé som ofta fick utmynna i 
en slutknorr, i traditionen från O Henry och Fredric Brown. En cronanovell 
skildrar sportfiske, ur firrarnas perspektiv. En annan om hur amputerade 
kroppsdelar kommer till nytta i musikskapande. Ytterligare en försöker mäta 
växternas känsloliv. Vi har en novell som bygger på att det visst finns en 
hyperrymd - men man kan inte resa snabbare än ljuset där, utan det går 
*långsammare*. På SF-Kongressen 1979 lät han publiken delta i skrivandet av en 
novell, som finns i en av hans samlingar som "En hund begraven" (hr Engholm var 
en som bidrog) Han har skrivit om tidsresor, invasioner från rymden och 
kärnvapenkrig - allt med samma friska glimt i ögat. Börje Crona skrev rappt och 
underhållande, men den nästan obligatoriska slutknorren kunde ibland vara litet 
väl ansträngd.
  Börje Crona har åstadkommit novellen med sf-världshistoriens allra *sämsta* 
slutpoäng, utan varje konkurrens. Titeln har fallit ur minnet men novellen 
handlar om en robot som är strandsatt på en främmande planet. Dess elektricitet 
börjar ta slut, men planeten har vatten. Roboten lyckas få tag på el och svaret 
på hur det gått till är novellens slutreplik. Jag varnar känsliga läsare! Denna 
twist-end kan orsaka magknipp, akut förstoppning och ont i håret...då du i ren 
förtvivlan kommer att riva och slita i det. Med viss tvekan, världens sämsta 
novellslutpoäng:
  "Ni har väl hört talas om wattgröt!"

Epilog

I dödsrunan som stod i Dagens Nyheter 9 mars, 2017, bekräftas bilden av Snubben 
som Slutknorrens Man. En sjuksköterska som vårdade honom hette Lisett, och den 
döende Börje Cronas sista ord i livet skall ha varit:
  "Heter din syster Listvå?"

--Ahrvid Engholm

Mer om och med Börje Crona

https://sv.wikipedia.org/wiki/Börje_Crona

Gräddklickarnas inspelningar på Youtube, "Det står ett skimmer över farfars 
dagar": https://www.youtube.com/watch?v=646n3ogLUws
Och "Det blir inget bröllop på lördag": 
https://www.youtube.com/watch?v=aBLFSu4xJuU
Texten till en Stikkan-låt som Börje Crona tydligen spelade in ensam (men med 
orkester och kör), "Det är inte klokt va' han är snäll": 
http://textarkivet.atspace.cc/det_ar.htm

En riktigt fin novell om hur julen återuppfinns efter Det Stora Atomkriget:
http://sv.svenskanoveller.wikia.com/wiki/En_riktigt_gammaldags_jul

Under senare år återutgav Börje Crona många av sina böcker (inkl alla sina 
sf-böcker) som E-böcker, och de skall gå att hitta via t ex Adlibris eller 
bibliotek.

Inte Börje Crona, ABBA som gör "Tivedshambk" (with English subtitles): 
https://www.youtube.com/watch?v=H0hbNGQPOuU

Börje berättar själv om hur Kling vid rymdpolisen/Värld i fara misshandlades:
www.lysator.liu.se/lsff/mb-nr20/verstteri_och_versitteri.html


--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in 
short form! / Gå med i SKRIVA, för författande, sf, fantasy, kultur 
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och deltag i 
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2018, info http://ahrvid.bravejournal.com / Om Ahrvids ;
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! / Nu 
som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs ;
även AE i Novellmästarnas antologier http://www.novellmastarna.se/Oskuld.htm ;
och hans sf-fanhistoriska uppslagsverk Fandboken / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ 
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts:

  • » [SKRIVA] Sf-författarens hemliga kabaretliv - i ABBAs skugga - Ahrvid