Armand Duplantis, svenska-amerikanske stavhopparen och världsrekordmakare, får
årets Bragdguld som delas ut av Svenska Dagladet. Inget att invända. NASA borde
kanske ta ett snack med honom för att lära sig att flyga högt...
Dock här även en trist nyhet, nästan av sf-art: Norges skidlandslag hoppar av
världscupen! Rädda för El Virusolemente, si. Att norrmän avstår nasjonalsporten
är ungefär som om påven skulle bli buddhist. Och risken är stor att det svenska
skidlandslaget följer efter. (Stefan Löfvens oppportunistiska slängar tycks ha
lyckats skrämma upp en hel del, för en liten bugg som många inte ens märker och
utanför riskgrupp har 0,01% fatalitet. Konkurser, arbetslöshet, ekonomisk smäll
mot julhandeln, obehandlad cancer m m som lär döda *fler* än C-virret.
Undertecknad hade sett fram emot att få se folk i trikåer slänga snor och andas
häftigt i skogen, medan siffror tickar i bildhörnet!)
Men på tal om sport har ju det varit ett ämne även för sf. Och jag stötte på
detta: 7 Times Science Fiction Made Sports Better
https://www.torforgeblog.com/2018/02/01/7-times-science-fiction-made-sports-better/
Några utdrag:
Head On by John Scalzi
The goal of the game in Head On is to decapitate a select player on the
opposing team and throw their head through a goal post
Runtime by S. B. Divya
How about an ultra-marathon? Now add cyborgs, and you’ve basically got the
Minerva Sierra Challenge in Divya’s novella Runtime
Steel by Richard Matheson
Why not replace the athletes with robots?
The Sirens of Titan by Kurt Vonnegut
The only sport Martians play is German batball. Imagine baseball, but with no
bats, only two bases, and a ball the shape and size of a big, heavy honeydew
melon.
Life, the Universe, and Everything by Douglas Adam
Brockian Ultra-Cricket, from Life, the Universe, and Everything. It’s a game
where the goal is basically for players to hit each other with whatever’s at
hand, then retreat a safe distance and apologizing - or points.
Slutligen, ett vanligt tankefel är att tro att en höjdhoppare skuttar sex ggr
så högt på månen (som har 1/6 gravitation jfr jorden), Man hoppar INTE 6x2,40
(ett hyggligt jordiskt höjdhoppande), dvs 14.40m. Det är *kroppstyngdpunktens*
förflyttning över ribban som räknas och 14,40 hoppar man bara om tyngdpunkten
låg i fötterna...Säg att tyngdpunktemn är 1 m upp i kroppen, vilket låter
rimligt. Ett 2,40-hopp betyder att tyngdpunkten förflyttas 1,40 för att passera
ribban, och på månen skulle det bli 6x1,4=8.40 meter.
Låt oss räkna på Armand Duplantis stavhopp också. Hans världsrekord är 6.19,
Vi struntar i eventuella mekanisk-dynamiska effekter i hoppteknik från låg
gravitation och ser bara på tyngdpunkten, som vi antar är 1 meter upp hos
Duplantis. Tyngdpunkten har då förflyttats 5.19m upp, och på månen skulle han
hoppa 6x5.19=31.14m.
Frågor på det här?
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx/Follow @SFJournalen on Twitter for latest skiffy news/Gå med
i SKRIVA för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx
subj: subscribe) & Fantastiknovelltävingen http://ahrvid.bravejournal.com/ AEs ;
novellsamling Mord på månen nu som ljudbok: http://elib.se C Fuglesang: "stor ;
förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"/Läs även i
Novellmästar-antologier som Alla tiders brott & fancyclopedin
Fandboken/YXSKAFTBUD GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).