The New Yorker har en längre artikel, av Joan Acocella, om den s k boxen med Stiet Larsson-böckerna som utgivits i USA, tillsammans med en liten åtföljarvolym, On Stieg Larsson (ca 85 sidor). http://www.newyorker.com/arts/critics/atlarge/2011/01/10/110110crat_atlarge_acocella Vi kan väl notera att Acocella inte direkt gillar Stieg Larssons prosa, och hon kallar böckerna mediokra. Miljöskildring, dialoger m m är klumpiga, och hon diskuterar en del om hur böckerna redigerats (borde ha redigerats hårdare). Men vi får också en del synpunkter om åtföljarboken, som även innehåller mailutbyten mellan Stieg och hans förläggare (om just redigeringen), samt en essä av JHH. Något som sägs: "The writer John-Henri Holmberg, in an essay on his friend Larsson, lists what he believes are the fundamental tenets of his countrymen’s vision of their society, and, in each case, Larsson’s critique of them. Swedes think that their country is uniquely egalitarian (Larsson presents considerable differences between rich and poor), that Sweden is politically neutral (Larsson shows a burgeoning right), that the Swedish health-care system is the best in the world (Lisbeth is imprisoned in a state hospital), etc. Above all, the Swedes believe that their government is benign, and working for their benefit, whereas, in Holmberg’s words, Larsson shows the Swedish state as “an instrument of violence, wielded against individuals who threaten the privileges and power of those who have managed to gain control of it. ... The critique is not new. For decades, Sweden’s writers have been portraying the supposed welfare administered by the Swedish welfare state as an empty promise. /Läs: Sjöwall/Wahlöö/ ... But Holmberg claims that Larsson’s critique is more piercing, especially as it is embodied in Lisbeth. She is an anarchist. (She would surely enjoy the recent activities of WikiLeaks, whose files are stored on servers in Stockholm.) “She is . . . the nightmare of all doctrines, all consensus thinkers, all moralists and all politicians,” Holmberg writes." AE igen, som inte skall ge sig på någon större analys, men det är förvisso sant att deckargenrens inhemska författares kritik mot den s k värlfärdsstaten långt ifrån är ny. Kommissarie Beck följdes av Wallander och många fler. Men jag tror att man tillskriver Stieg alltför djupsinniga ambitioner om man tror att böckerna uttrycker någon komplett samhällsanalys. Han skrev genreböcker och var fullt medveten om det och Den Lilla Människan som slåss mot överheten hör dit, och då måste överheten vara en smula ond. Ett tecken på att Stieg inte avsåg verken som djupare analys är att det (såvitt jag minns) inte förekommer så hemskt mycket om rasism och nazism i dem - ändå områden Stieg sysslat mycket med! --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).