Hejsan! Såg i ett mejl att deadline var framflyttad till idag, 5 oktober och det gav mig tid att skriva ihop mitt bidrag (igår natt)! Här är det, jag klippte in det som ren text och hoppas att det inte blir nåt strul med formatet. MVH Annika --------------- Titel: Berthas resa, Av: Annika Jägerbrand Professorn: -Det jag skall berätta nu är en alldeles sann historia. Räkna med att det kommer på tentan och anteckna noga. Bertha hade i förväg valt en rutt utan några större uppförs- och nedförsbackar. Det var en varm dag i början av augusti och automobilen tog sig sakta men säkert fram genom det öppna landskapet medan de två tonårssönerna tjattrade och var uppspelta för att snart få återse mormor och morfar. Vinden tog ibland tag i deras hår och lekte med det där de satt i den öppna kärran som brummade sig fram på vägen. Här och där stod det människor vid vägkanten som stirrade på dem och förundrades medan andra blev rädda av ljudet och sprang därifrån. Normalt sett skulle Bertha inte ha stört sig på sönernas pladder men när automobilen började hosta sig fram så hela ekipaget skakade samtidigt som sönerna började gräla högljutt råkade Bertha omedvetet svänga fel i en vägkorsning. Motorproblemet försvann snart av sig självt och Bertha gasade på allt hon kunde, glad att motorn inte kollapsat eller behövde rengöras igen. Hon märkte inte att vägen blev allt brantare. Fullt fokuserad på vägen precis mitt framför fordonet noterade hon plötsligt att sönerna tystnat. Något var fel. Bertha höjde blicken för att se vad sönerna tittade på. Först då kom paniken över henne och det kändes som att korsetten dragits åt några centimeter för mycket. Det var svårt att andas. Hon hade tagit fel väg och nu befann de sig nästan allra längst upp på ett högt berg med milsvid utsikt över dalen. De var på väg nedför på en väg som befann sig på ryggen av en ås och på båda sidorna av den smala vägen fanns branta sluttningar med vinodlingar. Bertha var förvånad över hur snabbt den lilla kärran kunde rulla. Automobilen hade fått upp mer hastighet än den någonsin haft tidigare. Hon försökte förtvivlat att bromsa men ingenting hände. Vägbanan var full av smågrus som inte gav de smala hjulen nåt fäste. De fick inte stopp och de kunde inte vända. Bertha försökte i ett sista desperat försök att sätta sina fötter direkt på framdäcket och pressa på med sin kroppstyngd för att bromsa upp men automobilen visade inte något tecken på att sakta ned. Tvärtom fortsatte den rulla i successivt högre takt nedför berget. De kunde antingen försöka att kasta sig av eller stanna kvar helt oskyddade i den öppna automobilen medan den accelererade till kollaps. Det sistnämnda var inget alternativ utan ett självmordsuppdrag så Bertha bestämde sig snabbt och tog tag i de båda sönerna och skrek: -Håll i er nu! I Mannheim några timmar senare knackade det på ytterdörren. -Dr. Benz? Hallå? Är ni hemma? Det är ett telegram till Er. Dörren öppnades av en förvånad och välvårdad herre i kostym. -Ja? -Telegrammet lyder.... -Ja? -Det lyder så här: Fru Benz och söner befinner sig på sjukhus i Heidelberg. Kom omgående. Läget kritiskt. Det var först på sjukhuset som Karl Benz fick beskedet om att hans fru och barn hade skadats bortom räddning och att hans egen uppfinning automobilen Benz Patent Motorwagen No. 3 hade varit orsaken till deras olycka. Fru Benz och sönerna avled inom en månad på sjukhuset i Heidelberg. Efter denna tragiska familjetragedi dröjde det decennier innan Karl Benz återupptog arbetet med att utveckla den egenpatenterade bensindrivna bilmotorn vilket var alldeles för sent för att komma ikapp den eldrivna bilens totala marknadserövringen. -Ursäkta mig, Professorn, får jag bara avbryta och ställa en fråga? -Javisst. -Vad spelar det för roll ifall bilarna är bensindrivna eller eldrivna? -Det är en mycket bra fråga! Den är svår att besvara men en del forskare hävdar att användningen av den svarta mineraloljan, alltså den produkt som bensin utvinns ifrån, faktiskt kan ge upphov till miljöpåverkan. -Miljöpåverkan? Hur då? -Ja, ärligt talat så vet jag inte exakt men det är väl lite som att tro på gud. Antingen tror man eller så gör man det inte. ---------------------- ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).