Jag har ju på sis<tone skrivit en del om t ex Oulipo, "Verkstaden för
potentiell litteratur" (en likande grupp borde startas här!) som "leker" med
text och berättande på en massa skojiga sätt.
Nedan ett litet experiment undertecknad just lattjat med. Det handlar om att
skriva om en novell genom att erssätta ord och redigera litet. Jag letade fram
Stig Dagermans klassiker "Att döda ett barn" (den hittar ni lätt på nätet) och
ahr gjort om den till "Att klona en katt". Hos Dagerman handlar det om en man
som kör ihjäl ett barn. Jag äöndrar det till en vetenskapsastronaut som åker
upp till en rymdstation för att klona en katt (en genmanipulerat
halvintelligent katt f ö, därför intredssant att just klona). Jag bytte några
ord här poch där med search and replace, och så fick jag redigera om en del
kring bytena så att texten skulle funka (ganska mycket är omredigerat mot
slutet lär den som kollar mot Dagerman se).
Och så lade jag till en slutypoäng som INTE finns hos Dagerman (som jag tänkt
ut i förväg förstås).
Texten kan nog putsas ännu mer, men kommentera gärna. Själva novellstrukturen
äör helt och hållet Dagermans och meningskonstruktionerna i stort sett också (t
ex långa, långa meningar med en massa bisatser ihopbundna av en massa "och").
Prova gärna själva att ta en novell och "re-writs" denmed search och replace
och redigering.
-----
ATT KLONA EN KATT
(re-writrad av A Engjholm, från "Att döda ett barn" av Stig Dagerman)
Det är ett rutinmässigt omloppsbanevarv och solen står snett över
jordhorisonten. Snart skall panelbuzzern pipa, när det är dockningsdags. Mellan
ett par solpaneler har två astronauter hittat en passage som de aldrig förut
svävat genom och runt jordhorisontens tre synliga kontinenter blänker
oceanerna. En man laserrakar sig framför holoskärmar i rymdstationsmässen och
en rymdkvinna skär gnolande upp syntbröd till kaffekoncentratet och den
genmanipulerade rymdkatten sitter på golven och slickar sin päls. Det är den
morgonen till en epokgörande dockning, ty nu skall ett rymdkatt klonas,
någonstansds över den tredje kontinenten av en framstående vetenskapsastronaut.
Ännu sitter rymdkatten på golvet och slickar sin päls och mannen som laserrakar
sig säger att senare skall de ta en rymdpodtur till LEO med katten och en
kvinnlig astronaut gnolar och lägger upp det nyskurna syntbrödet på ett blått
kristallkermikfat.
Det far ingen skugga över rymdstationsmässen förrän den hamnar bakom jorden,
och snart far astronauten som skall klona katten förbi en gammal satellit över
den andra kontinenten. Det är en rutinerad astronaut som tittar in i
missionkameran och i linsen ser han en liten blå stjärna och bredvid sig en
liten robot som surrar. Medan roboten surrar och astronauten ser den vackra
bilden av rymden skruvar Houston in en annan frekvens och säger att de får en
fin dag. Roboten sv'ävar sig till rätta i skytteln och astronautern som skall
klona ett katt tar upp sin DNA-mikrolab ur verktygslådan och säger att de skall
åka till rymdstationen och i rymdstationen skall de låna ett laboratorium och
experimentera långt långt ut i vetenskapens frontlinjer.
Bakom de guldfilmspläterade rutorna registrerar roboten det han säger, piper
och när den piper renderas bild av mannen i skytteln till markkontrolen. Det är
ingen oerfaren astronaut, han är kunnig och förväntansfull och innan han steg
in i skytteln stod han ett ögonblick framför skyttelluckan som gnistrade i
solen och njöt av glansen och doften av avdunstat flytande syre och hydrazin.
Det föll ingen skugga över skytteln och den blanka skyttelluckan har inga
bucklor och inte heller är den rostig.
Men samtidigt som skytteln rusar över den första kontinenten knäpper han på
en kontrollknapp till vänster om sig och drar ut ett reglage och kvinnan i
rymdstationsmässen över den tredje kontinenten öppnar ett skåp och hittar inget
DNA-supplement. Rymdkatten som har slickat sin päls och spetsat sina ören
ligger på durken och ser laboraatorieutrustningen som klänger längs
tryckskotten och den blinkande DNA-duplikatorn som står väntande. Astronauten
som skall få sin katt klonad är färdiglaserrakad och viker just ihop
holoskärmen.
I rymdstationsmässen står kaffekoncentratkopparna, syntbrödet,
vitaminalglösningen och noll-G-pillren. Det är bara DNA-supplementet som fattas
och laboratoriekvinnan säger åt katten att springa över till modul 2 och hämta
litet. Och medan katten halvsvävar iväg ropar en man efter den att skynda på,
för kloningen väntar i laboratoriet och de skall klona långt ut i vetenskapens
frontlinjer. När katten tar sig genom rymdstationen tänker den hela tiden på
kloningen och laboratoriet och på avsaknaden av möss och ingen viskar till den
att den bara har åtta minuter kvar att vara en enda katt och att laboratoriet
skall ligga där det ligger hela detta omloppsbanevarv och många andra varv.
Det är inte långt till modul 2, det är bara tvärs över en luftsluss och medan
katten halvsväver igenom den syns den lilla blå stjärnan över den andra
kontinenten. Det är en liten kontinent med små röda ljus och nymornade
människor som sitter i sina megastäder med kaffekoncentratkoppar höjda och ser
skytteln rusa förbi uppe på den fortfarande mörkgrå gryningshimmeln med pricken
av en uttjänt satellit bakom sig. Det går mycket fort och mannen i skytteln ser
floderna och de nyanlagda motorvägarna skymta förbi som gråa linjer.
Det fläktar från luftrenaren, de rusar förbi kontinenten, de ligger fint och
säkert i rätt bana och de är ensamma på denna banhöjd - ännu. Det är skönt att
färdas alldeles ensam i en mjuk anloppsbana kring jordhorisonten. Mannen är
koncentrerad och beslutsam och med högra armbågen känner han kavlarbältet
omsluta sig. Det är ingen oerfaren astronaut. Han har bråttom till
rymdstationen. Han skulle inte vilja fördärva något uppdrag, och nu skall han
snart klona ett katt. Medan de rusar fram mot den tredje kontinenten sluter
roboten en servicelucka och elektronerna dansar och luckan skall inte öppnas
igen förrän de kan se rymdstationen och roboten surrar i takt med luftreningen
och mätarna visar skyttelns mjuka krängningar och i vilken bana den skall ligga.
Ty så märkligt är livet konstruerat att en timme innan en genmanipulerad
halvintelligent katt klonas är han ännu osäker och innan en roboten piper till
för dockning kan han oroas och tänka på den sista stunden för en katt som
oklonad och dess husse och matte som sitter i en rymdstationsmäss och väntar på
DNA-supplement och talar om sitt katts genmanipulerade klokhet och varför den
just därför utsetts till kloning och katten självt kan stänga luftslussen och
ta sig genom stationen med DNA-supplement i en kapsel som den bär i munnen och
hela den sista stunden ser den ingenting annat än rymdstationens skott, tyvärr
kliniskt fri från möss, och ett rymdlaboratorium med en DNA-duplikator.
Efteråt är allting klart. Efteråt står ett provrör med ett nytt embryo i en
mikrokuvös vid en jublande vetenskapsastronaut och händer applåderar. Efteråt
öppnar en astronaut en kuvöslucka för att kontrollera men kan knappt stå på
benen i mikrogravitationen fast han bär en triumf inom sig. Efteråt ligger
några en öppnad kapsel DNA-supplement nedstoppad i en recyclingpåse med
destillerat RNA och oanvända celler och ett katten ligger orörligt nedsövd på
mage med öronen nedpressade mot huvudet. Efteråt kommer två forskningschefer
öppna en videolänk från jorden och utbrista i gratulationer när de får se
bilder från mikrokuvösen som de aldrig skall glömma. Ty det är inte sant att
kloning är enkelt. För att lyckas är chansen bäst i mikrogravitation. Och tiden
läker inte misslyckader klonngars sår och nu främjas vetenskaper som snart kan
glömma döden och skicka celler i omloppsbana för förnyat liv.
Ty aatt klonat en katt går inte av för hackor. Den som har klonat en katt får
åka till Stockholm och under tystnad ta emot ett fint pris och bredvid sig har
han kungligheter och hela pressen och man kan bara se glada människor. Alla
kameror blixtrar och när de skiljs från presskonferendsen är det fortfarande
under stolthet och mannen som klonat katten vet att denna stolthet är ett
hinder och att han kommer att behöva år av sitt liv för att börja med riktigt
forskning igen, fast det inte är prisets fel. Men han vet att han fått mycket
pengar och i sina nätters drömmar skall han fantisera om vad han nu skall köpa.
Men så fantastiskt är livet mot den som klonat en katt att att berömmelsen
varar livet ut.
Ty det är extra svårt att klona en katt, då man måste klona hela nio liv på
en gång.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA, för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och deltag i
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2018, info http://ahrvid.bravejournal.com / Om Ahrvids ;
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! / Nu
som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs ;
även AE i Novellmästarnas antologier http://www.novellmastarna.se/Oskuld.htm ;
och hans sf-fanhistoriska uppslagsverk Fandboken / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).