[SKRIVA] IQ-tester och Isaac Asimov om MENSA

  • From: Aleph <info@xxxxxxxxxxxx>
  • To: "skriva" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
  • Date: Wed, 11 Aug 2021 11:00:08 +0200

Isaac Asimov var under en period MENSAs visepresident, men egentligen hade han 
inte några högre tankar om denna organisation för de 2% av människor som kan 
pricka in högst poäng på IQ-test. Istället fann han mestadels en eländig skara 
aggressiva  losers, som ofta inte hade några problem att tro på rena dumheter 
såsom astrologi.

Asimov var överhuvudtaget skeptisk till IQ-test, och förmodligen med rätta. 
IQ-test har mycket lite med verkligheten att göra, såsom bl.a. Nassim Nicholas 
Taleb har förklarat: Här är fyrkantigt utformade test som alltid har en enda 
lösning som följer av klart definierade premisser, medan verkligheten mycket 
sällan fungerar på det sättet (fastän MENSA-nörden förtvivlat vill att den ska 
göra det). För att orientera sig i samhället, bland människor, i en kultur 
eller i affärsvärlden har man inga klart definierade regler och slutfacit att 
hålla sig till, förutom att ett problem ofta inte har ett _perfekt_ svar utan 
till och med kan ha flera olika men jämlika svar... Inte ens inom "hård" 
vetenskap fungerar det nödvändigtvis på det sättet; en högt MENSA-intelligent 
människa kan handskas utmärkt med redan givna teorier och deras matematik, men 
utforskningen av vetenskapens ännu oklara tassemarker är en annan femma. Vilka 
är reglerna här? Vilka fakta gäller och är relevanta, och hur vet vi att fakta 
är fakta? När man inte har klara regler, redan givna fakta och en fastslagen 
lösning att hålla sig till, måste man förlita sig på diffusa begrepp som 
omdöme, klokhet, erfarenhet etc. Och den som har en tendens att peta med 
detaljer (nördar överhuvudtaget) får svårt för det helhetsperspektiv och känsla 
för proportioner som ofta är nödvändigt för ett gott omdöme.

Asimov sammanfattade sina åsikter om MENSA i "I, Asimov: A Memoir":

- - - - -

"I took the test, scored high, and became a member of Mensa. It was not on the 
whole, a happy experience. I met a number of wonderful Mensans, but there were 
other Mensans who were brain-proud and aggressive about their IQs, who, one got 
the impression, would like, on being introduced, to be able to say, ’I’m Joe 
Doakes, and my IQ is 172,’ or, perhaps, have the figure tattooed on their 
forehead. They were, as I had been in my youth, forcing their intelligence on 
unwilling victims. In general, too, they felt underappreciated and 
undersuccessful. As a result, they had soured on the Universe and tended to be 
disagreeable.

What’s more, they were constantly jousting with each other, testing their 
intelligence on each other, and that sort of thing becomes wearing after 
awhile. Furthermore, I became uncomfortably aware that Mensans, however high 
their paper IQ might be, were likely to be as irrational as anyone else. Many 
of them believed themselves to be part of a ‘superior’ group that ought to rule 
the world, and despised non-Mensans as inferiors. [...]

Worse yet, there were groups among them, I found out eventually, who accepted 
astrology and many other pseudoscientific beliefs, and who formed ‘SIGs’ 
(‘special interest groups’) devoted to different varieties of intellectual 
trash. Where was the credit of being associated with that sort of thing, even 
tangentially? [...] I stayed on in Mensa for years, getting more and more tired 
of it. [...] Eventually, after both Marvin and Margot [two of the New York 
Mensans he acknowledged as "delightful and intelligent"] had died, I did 
resign."

- - - - -

Asimov tillade att MENSAiterna hade en stark benögenhet att omfatta politiska 
högeråsikter, men det har säkert mer att göra med elitismen och tidens anda än 
intellektuell förvirring: In på 70-talet betraktades det ännu som finkulturellt 
att vara konservativ och "höger" medan vänstern odlade sitt underdogperspektiv. 
Idag är det tvärtom, och eliten vältrar sig som grisar i alla former av 
vänsteråsikter eftersom det förväntas av dem; vad de själva verkligen tror och 
tycker själva är mindre viktigt. 60- och 70-talsvänstern lyckades till slut ta 
kontrollen över praktiskt taget alla samhällsinstitutioner, "the long march 
through the institutions" som den aktivistiska strategin benämndes och aldrig 
var någon hemlighet: 
https://en.wikipedia.org/wiki/Long_march_through_the_institutions

/ Rickard


FACTS & FICTION
Aleph Bokförlag -- www.alephbok.com
Timaios Press -- www.timaiospress.com
Kontrast Magasin -- www.kontrastmagasin.com

-----
SKRIVA - sf, fantasy och skr�ck  *  �ldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx f�r listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: