En sak jag alltid hoppas på är postning av noveller på SKRIVA, och inte minst
läsarkommentarer. Om någon postar en novell brukar iaf jag alltid försöka få
till några kommentarer. Både ris och ros blir det från mig, jag försöker hitta
en del bra saker, en del mindre bra med novellalster.
Nu tänkte jag ta för mig att kommentera en av de pallplacerade i
Fantastiknovelltävlingen. Jag har inte riktigt tid att kommentera alla, men tar
mig för bekvämlighetens sklull an den senast listpubbade: "Rose-Majs stickning"
av Frank Berger.
I begynnelsen lade Rose-Maj upp några maskor på stickstickorna. Före detBra start. Sätter direkt vad det handlar om.
existerade
ingen väv, ingen sticksöm och inget broderi.
KanskeLitet väl lång och därmed tungläst mening. Det är enkelt att dela upp i 2-3
har de handarbetena fötts först efteråt, i ett annat tidsflöde som kanske rör
sig i en uppåtgående
spiral istället för att, som i vår avkrok av världsalltet, flyta rakt fram
som en flod i en fåra, där det som
vi tror är före i själva verket blir efter när man byter perspektiv när man
granskar det vi i brist på
bättre uttryck beskriver som ett kronologiskt skeende.
Vid det laget som Rose-Maj tog en paus i handarbetandet för att gå och kokaHär börjar det hända spännande saker. Som sedan fortsätter att beskrivas, i
en kopp kaffe bredde det
enorma handarbetet ut sig i alla riktningar, totalt oöverblickbart för ett
sinnligt begränsat öga. Väven böljade
fram och tillbaka i alla riktningar, och även in i sig själv på sätt som
tycktes omöjliga, ihopvirkade med en
av Rose-Majs ljusårslånga virknålar.
De hade huggit ner massor av skog. Röken bolmade upp från deras bosättningarDen idag obligatoriska vurmen för att klaga på miljöförstörning. Har man sett
och vattnet som
rann från deras samhällen var brunt och smutsigt. Oceanerna, virkade av
hennes blänkande marinblå
pärlgarn, började se solkiga ut i kanterna. Rose-Maj funderade på om hon
skulle åtgärda saken genast,
men sedan bestämde hon sig för att låta det vänta. Hennes generösa
livserfarenhet hade lärt henne
att vänta med drastiska beslut tills efter lunch.
Rose-Maj suckade. Det fanns bara en sak att göra. Hon drog ut stickan urÄnde med förskräckelse, med andra ord.
stickningen, greppade tråden och > började dra. Den lilla avkroken av
Vintergatan där Tellus solsystem var beläget skälvde när hon repade upp > det
hon stickat. Ibland när man handarbetar måste man helt enkelt repa upp en del
och göra om den....
Snart skulle lilla Tellus vara ett minne blott.