I onsdags besökte jag ett seminarium om den nyliga kulturutredningen. Platsen var Stallet på Stallgatan (Blasieholmen) och närvarade gjorde Tobias Harding från kulturutredningen, reksdagsledamöterna Siv Holma (v) och Anders Åkesson (c) - bägge sitter i kulturutskottet och var med i utredningens referensgrupp, Ellen Telje från Amatörkulturekademin samt som diskussionsledare Lars Farago (riksförbundet för folkmusik och dans). Omkring 25 personer närvarade. (Jag kunde delta i den intressanta diskussionen i "bara" 2,5 timme, för samtidigt hade författarna från Kapitel1.se ett möte, som jag sedan hastade iväg till och lyckades fånga in avslutningen till.) Vid diskussionen fick alla presentera sig. En detalj jag noterade är att undertecknad troligen var den enda närvarande från författerisidan! De övriga där var kulturpolitiker, eller sysslade med dans, teater, musik, konsthantverk, o dyl. Jag mäktar förstås inte att sammanfatta hela diskussionen, och i det jag refererar passar jag på att skjuta in egna synpunkter. Harding började med att beskriva kulturutredningen. Några små punkter. Kultur skall vara till för alla, utan synpunkter på vilka grupper det är eller typ av kultur det är. Föreställningen om "kommersialismens skadliga verkningar" har försvunnit (det stod i den gamla kulturutredningen från 1970-talet; att denna PK-fras försvunnit är bra!). Utredningen fick inte öka kulturbudgeten (vilket det heller knappast finns utrymme för i dagens ekonomiska läge). Man föreslår effektiviseringar, genom att ett antal utspridda kulturmyndigheter sammanförs till fyra. Man föreslår ökad regionalisering enligt "portföljmodellen", varvid regioner får en portfölj pengar. Regionen och staten förhandlar om hur pengarna skall användas, och sedan bestämmer regionen (staten följer upp). Man föreslår ökad dialog mellan kulturpolitiken och "det civila samhället" (allt som inte är offentlig eller företagsbunden verksamhet). Jag ställde en fråga om hur man såg på den oerhört snabba teknikutvecklingen (Internet, weben, nya elektroniska prylar m m). Jag tyckte man svävade litet på målet i svaret. Harding sade ungefär att kulturutredningen försöker ställa sig neutral till teknikutvecklingen och inrätta sig så att man är beredd på vartän den må bära hän. Ett litet exempel på vad jag menar. På mötet fanns också Johan Tjäder, tidigare med i Stockholm Trekkers (men han är numera mer passiv och är vice-ordf i Förbundet unga musiker). Stockholm Trekkers Thomas Dahl, som vi bägge känner, håller just nu på att spela in "tidernas största fan-film" med inspiration från Star Trek och Star Wars. Det har stått flera artiklar i tidningarna om det. Det är en utveckling som vore fullständigt omöjlig, utan den moderna tekniska utvecklingen. Tack vare nya, billiga högkvalitativa videokameror, ny redigeringsutrustning (som inte kostar skjortan), redering av specialeffekter på allt kraftfullare hemdatorer,osv kan en privatperson till begränsad kostnad göra en långfilm med professionell teknisk kvalitet! (Sedan är det en annan sak att skådespelarinsatser och annat kan vara vacklande...) Filmer som t ex den amatörinspelade, finska "Star Wreck" blev en världsframgång, och lär ha laddats ned över 20 miljoner gånger! Ny teknik breddar kulturen. Enligt min mening bör det också betyda att vi måste bredda vad vi anser vara kultur! Kultur kan inte enbart vara något som produceras av en elit, och utgörs av det som elittyckarna på storstadstidningarnas kultursidor gillar. En obeveklig slutsats är - givet oförändrat pekuniärt utrymme - att elitkulturen måste få mindre. Anders Åkesson (c) menade att kulturutredningen i praktiken inte innebar så stora förändringar. Om man ändrade för mycket skulle någon grupp känna sig akterseglar och då skulle det bli ett oherrans liv. Han pratade en del omdet här med den ökade regionaliseringen, som han tyckte var bra. Han tyckte det var bra om alliansen och oppositionen kunde bli eniga om det mesta, men skulle inte ha något emot om kulturen blev en valfråga (kulturfrågor hamnar nästan aldrig i varlrörelser). Utredningen kommer troligen att leda till en kulturporposition till hösten, men vad den innehåller är för tidigt att säga. De förslag som hamnat i proppen kan sedan börja genomföras under 2010 - men allt i kulturutredningen hinner inte realiseras innan valet 2010. Siv Holma (v) menade att hon fick en känsla av att utredningen var gjord av "kulturens chefstjänstemän". (v) har nyligen själva släppt en kulturutredning, kallad Kraftsamling. En huvudpunkt är - om jag förstod det rätt - att man på den sidan vill ha "mer pengar till kulturen" (vilket jag tolkar som: mer kulturskattepengar för politiker att bestämma över). Oppositionen är dock öppen för blocköverskridande överenskommelser. Om man skulle riva upp kulturpolitiken vid en ev valvinst kunder hon inte säga. Det beror på vilka förslag som alliansregeringen genomför och hur mycket. Noteras kan att den gamla kulturutredningen från 70-talet fick vara gällande i ca 45 år, med bara små ändringar. Hon hade inget emot om kulturen blev en valfråga. En farhåga som framdrogs var att regionalisering av kulturen skulle sätta för mycket makt i händerna på regionala tillfällighetspolitiker. Åkesson menade dock att vi redan idag har saker som vård, omsorg, trafik m m i regioners vård, och det går bra. Det finns inget skäl att tro att kultur skulle misshandlas om mer ansvar flyttades till regionerna. Det talades en del om "amatörkultur". Närvarande politiker sade att de ville ha mer dialog med amatörkultur. Ellen Telje sade att Amatörkulturakademin just nu har en turné där man reser runt och försöker höja statusen för amatörkultur. Akademin ser sig som litet av en thinktank (tankesmedja). (Jag berättade i en paus för henne om SKRIVA-listan, och det tyckte hon lät intressant. En aktivitet av det slag som ligger inom deras intresseområde.) Personligen tycker jag att uppdelning av högt och lågt, proffs och amatörer, är konstlad och rent av farlig. Kultur är kultur är kultur. När jag hört ordet kultur SÄKRAR jag min revolver. Inom exempelvis författande är det kanske bara 10-20 personer i Sverige som kan leva enbart på författeri (resten lever till stor del på bisysslor: översättande, fördrag, akademica, skrivandet av kulturartiklar, stipendier, etc). Den stora majoriteten av X antal tusen författare är alltså semi-professionella, eller semi-amatörer om man så vill. Det finns en glidande skala, där någon kan vara t ex 1% professionell och 99% amatör, och går det bättre så ökar den första procenten. Att s k amatörkultur både får finnas, ges plats och kan uppskattas är en förutsättning för utveckling. Ordet amatör är dessutom avlett från ordet "älskare", och en "amatör" är en som älskar det han/hon gör. Bättre och mer hängivet kan det knappast bli. Vem, har fått för sig att amatör skulle betyda "klåpare"? En sak som togs upp flera ggr är att ekonomin är ansträngd. Vi nås av prognoser om att Sveriges BNP 2009 *sjunker* med 4% (pga vårt exportberoende), att arbetslösheten ökar till hela 12% och att budgetunderskottet störtdyker med mer än 200 miljarder kronor. Tuffa tider - rena 30-talet. MEN det kan vara bra att underlätta kulturarbete om tiderna är svåra. Istället för att tvinga på folk meningslösa vuxendagisprylar (som politiker tenderar att göra och kalla det "arbetsmarknadspolitiska åtgärder") kan kulturaktiviteter vara ett meningsfullare alternativ, helt eller delvis. Istället för att någon skriver 99 poäng- och utsiktslösa jobbansökningar kan han skriva 99 sonetter, eller delta i en teatergrupp, vara med i en filminspelning, eller något annat. Kulturarbete tenderar att vara självorganiserande och skapar per definition något av mening och innehåll. I det sammanhanget ställde jag en fråga om att man borde underlätta skattereglerna och lindra skatten för kultur. (Vi kan betrakta t ex momsskattelindringen för böcker, för några år sedan, som ledde till en kraftig försäljningsökning.) Det är absurt att försöka betrakta kulturarbete som företagande. Kulturarbetaren är till sin mentalitet anti-byråkratisk och avskyr paragrafer; det är en värld från en stel byråkrati som är inkompatibel med kreativitet och dynamiskt tänkande. Och skattenivån (om man räknar in allt, som ligger i lager på lager ovanpå varandra: moms, arbetsgivaravgifter, inkomstskatt, m m) gör det svårt att få saker att gå ihop. Enligt en nylig utredning tilhör majoriteten av kulturarbetarna de verkligt lågavlönade, och det förefaller mig orimligt att lägga tunga skattebördor på de som har det sämst. Åkesson menade att man visst tog upp skattefrågan i kulturutredningen, men om jag inte minns fel uteslöt utredningens direktiv att man skulle få tag upp det. I en recension av kulturutredningen som jag läste (tror det var i SvD) ansågs det som modigt att kulturutredningen snuddade vid frågan, men man menade att det var för kort och otillräckligt. Min egen inställning är att kultur inte är något som staten eller det offentliga kan eller skall beordra fram, och sedan styra och ställa över. Politiker drivs av sina egna fördomar om vad som är kultur. De återkommande vågorna av moralpanik talar sitt tydliga språk. På 60-talet motarbetades popmusiken aktivt (exempelvis genom att bandmedlemmar kallades in till militärtjänst när en popgrupp stod i zenit, varvid karriären förstördes) och idag solar sig en del kulturpolitiker i glansen från popexportframångar - något de inte haft del i. --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) _________________________________________________________________ Invite your mail contacts to join your friends list with Windows Live Spaces. It's easy! http://spaces.live.com/spacesapi.aspx?wx_action=create&wx_url=/friends.aspx&mkt=en-us----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).