[SKRIVA] Något om (påstått) "dåligt skrivande"
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Fri, 14 Jan 2011 02:45:50 +0100
Här en artikel som, iaf delvis, försvarar författares rätt att skriva "dåligt",
vilket här skall uppfattas som "icke höglitterärt":
http://www.salon.com/books/laura_miller/2010/12/14/docx/index.html
Artikeln är delvis i polemik till en annan artikel av en Edward Docx (måste
vara en pseudonym, ty "docx" är väl ett filnamnsefterled):
http://www.guardian.co.uk/books/2010/dec/12/genre-versus-literary-fiction-edward-docx
Vi kan samtidigt notera att Stieg Larsson blev Årets Författare i USA, enligt
Publishers Weekly. Han har legat mest och högst på topplistorna (någon som är
förvånad?):
http://svt.se/2.27170/1.2292179/stieg_larsson_arets_forfattare_i_usa
Ändå tycker jag att det är märkligt att en del kan utbrista i att Stieg Larsson
är en "dålig författare" utan att folk iaf lyfter på ögonbrynen. Litet grand
låter det som "surt sade räven om rönnbären".
Några ord om vad som nu eventuellt skulle vara "dåliga böcker". Det finns
ungefär tre typer av "dåliga böcker":
1) Böcker som är skrivtekniskt dåligt skrivna. Författaren måste göra en massa
*formella fel*. Det räcker inte med att använda klyschor - man måste använda
dåliga klyschor eller använda dem på fel sätt. Man måste tappa bort bipersoner,
döpa om dem, begå aningslösa grammatiska fel, skriva saker som är rakt ut
löjliga, osv. Det är sådant som man för filmer kallar "kalkon", och personligen
tycker jag att det som är riktigt dåligt på rätt sätt kan bli väldigt njutbart
på ett paradoxalt tvärtomsätt. Det är bl a därför jag kilar på Sunkit där man
spelar kalkonmusik.
2) Böcker som enligt, typ, höglitterära kritiker är dåliga, för att de inte
följer deras intrikata standarder för vad som skulle vara "bra". Typ Stieg
Larsson. Han begår inga skrivtekniska fel, vad jag vet, men han har i vissas
ögon begått dödssynden att skriva spännande och lättlästa böcker som miljoner
människor älskar.
3) Böcker som är pretentiöst dravel och *skittråkiga*. Ofta är det just böcker
som den Fina Kritikern gillar. Jag har läst en del sådant och försökt läsa än
mer - men ofta står jag bara inte ut. Långa, snirkliga beskrivningar där
författaren uppenbarligen är alldeles för förälskad i sin egen prosa och därför
inte får stopp på sig.
Jag tycker det finns skäl att försvara böcker av typ två. Det är inget som
helst fel i att skriva spännande eller att vara populär, att skriva
"genrelitteratur", att nå höga upplagor. Det är ett tecken på att man lyckats!
Man lyckas bevisligen nå en publik, och det är ett kriterium för att det i
någon mening är "bra". (Det är kanske inte ett tillräckligt kriterium, men det
är ett nödvändigt sådant.)
Det tål att påminna om att sådana kulturella verk som överlevt tidens
gnagande tand och älskats under lång tid, århundraden, mycket ofta varit sådant
som haft publiksmak - och ofta skrivits ned av sin samtids "kulturelit". (Ett
exempel är Bellman, som på sin tid ansågs vara en tarvlig taskspelare, men som
nu anses vara Sveriges nationalpoet. Ett modernt bellmanexempel kan vara t ex
Cornelis Vreeswijk. Eller se på hur man från början behandlade jazzmusiken,
"negerdunk från de mörka djunglerna" osv.)
Men det finns ytterligare ett värde i böcker av typ 2) - det är författare
som begripit att man måste ha en *engagerande handling*. Jag har alltid sagt
att det här att ha en intrig, där saker händer, är helt grundläggande för en
publik. Det kallas att "berätta en historia" för att man berättar just
en...ta-dam...historia!
För mig verkar det som om många av de självupptagna kritikerna på de Fina
Kultursidorna helt enkelt avskyr det som kallas dramaturgi. Man har hittat på
begrepp som "intrigens tvångströja" som man slänger sig med. De Fina Kritikerna
vill helst enbart ha små fina stilistiska finesser, som de kan stoltsera med
att de är begåvade nog för att "upptäcka". Då kan de sätta sig på högre hästar
än den Dumma Menigheten och öka sin självkänsla. Vanligt simpelt folk har ju
den där konstiga idén att det bör vara en spännande och kul historia - de
begriper inte att Värdefull Litteratur måste bestå av obegripligheter!
Jag blir så trött. Ge mig en bok där författaren förstått hur man fångar och
fascinerar en läsare,och jag tar mycket hellre den än någon drapa där man måste
ha fil dr-grad i litteraturvetenskap för att ens orka med första sidan. Jag
vill dock påpeka att det inte är alla "vanliga" böcker ("icke-genre") som är
något mindre underhållande än en helaftonsföreställning med färg som torkar.
Jag har läst en hel del som faktiskt är bra. (Bara en i mängden är t ex
Kavalier & Clays fantastiska äventyr av Michael Chabon. Välskriven, dråplig
ibland, en massa grejor som hände, och inte minst intressant för att den
skildrade hur det kunde gå till i serie- och pulpvärlden i New York för 60-70
år sedan.)
Bara några tankar i natten.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C
Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik
framtidsmiljö"! -----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Något om (påstått) "dåligt skrivande" - Ahrvid Engholm