From: zenzat@xxxxxxxxx >Caroline skrev: >... jag blir ändå lite sur å J C Oates vägnar. Jag brukar läsa J C O:s utmärkta kriminalnoveller i Ellery Queens Mystery Magazine och för några år sedan skrev hon en lysande sf historia i The Atlantics årliga fiction issue. Vad sjutton ska hon med något så dumt som Nobelpriset till? Läs henne och tusentals andra fina författare och strunta i Nobelhajpen. Den är till för lata typer som inte själva kan leta sig fram till texter utan låter sig styras av kulturmaffians domptörer. Bertil Apropå det nyliga nobelpriset, vill jag nedan återposta ett inlägg jag skrev på författaren Stefan Stenudds blog där ämnet diskuterats. (Jag tycker f ö att stenudd.blogspot.com - såsom jag nog nämnt tidigare - är läsvärd. Det är en blog som uppdaterats mycket ofta, spänner över en lång rad ämnen, alltid är läsvärd och där det dyker upp inlägg man både håller med om och vill invända mot.) Så här skrev jag: "Jag vill minnas statistik jag såg för några år sedan, som sade att majoriteten av 100-talet nobelprisvinnande författare inte ens längre fanns i tryck (i Sverige). Det visat att Akademien presterat en hel del stolpskott. Och en hel del skott som studsat utanför. Strindberg brukar nämnas, liksom Graham Greene. Ett par val som kritiserats vill jag dock försvara. Harry Martinson var absolut värd priset. (Kritiken rörde att han själv satt i Akademien - och prisdebatten fick en mycket tragisk upplösning genom att Harry blev så bedrövad att han begick harakiri med en sax.) Winston Churchill var också värd sitt pris. Han var alltså redan innan han blev brittisk krigsledare och historisk inom politiken, en mycket uppburen författare av facklitteratur, biografier osv. Och till det kommer hans fantastiska talekonst, som kommer att leva genom historien i klass med Cicero och andra. Här valde Akademien att prisbelöna en talare och författare av fackböcker; kanske litet vågat, men skall det ske var Churchill bästa valet. ORDETS gåva hade Churchill, och det är vad som räknas. I stort håller jag med om att Akademien är för snäv, elitistisk om man så vill. Jag har länge hävdat att den litteratur som överlever måste vara populär också. Den måste helt enkelt hitta vägen till topplistorna. Hade Carl Michael Bellman levt nu och haft sin samtids rykte, skulle han aldrig ha fått Nobelpriset. Han ansågs vara en billig taskspelare. Men han gick hem hos folk, hans visor och vistexter hade en oerhörd kraft, han var "kommersiell", men han sågs ned på av kultureliten i sin samtid. Inom min favoritgenre sf BORDE någon som t ex Philip K Dick ha kunnat komma ifråga. (En författare vars rykte växt enormt efter hans död! Finkulturskribenter snubblar över varandra i sin iver att släpa in hans döda kropp i finkulturkammaren.) En personlig favorit är Jack Vance, med ett besynnerligt snirkligt, poetiskt, ironiskt språk som nog skulle uppmärksammas mer om han inte skrev om rymdskepp och trollkarlar. Ursula Le Guin kunde nämnas också. Kanske andra. (Doris Lessing gillar sf och skriver mycket i genren. Att hon fick pris gillar jag.) Vad gäller deckarförfattare är det få som slår Raymond Chandler, vad gäller språk. Vad gäller skapande av rollpersoner, skildring av samtid och miljö, inflytande m m slår få Arthur Conan Doyle - den *störste* deckarförfattaren enligt många. Det skulle glädja mig och många andra om Akademien kunde tänka i sådana banor. Men allt talar för att Akademien kommer att fortsätta missa strindbergare, greenes, bellmän, dickare, vances, chandlar och conan doyles." --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) _________________________________________________________________ Windows Live: Make it easier for your friends to see what you’re up to on Facebook. http://www.microsoft.com/middleeast/windows/windowslive/see-it-in-action/social-network-basics.aspx?ocid=PID23461::T:WLMTAGL:ON:WL:en-xm:SI_SB_2:092009