Ahrvid skrev: Harry Martinson var absolut värd priset. (Kritiken rörde att han själv satt i Akademien - och prisdebatten fick en mycket tragisk upplösning genom att Harry blev så bedrövad att han begick harakiri med en sax.) Winston Churchill var också värd sitt pris. Nässlorna blomma, Vägen till Klockrike, Resor utan mål, Cikada. Visst skrev Harry Martinsson underbara saker utan att man (som sf-folk gärna gör) behöver komma dragandes med Aniara. Sak samma där. Läs honom! Tyvärr förstörde man, som Shrvid påpekar, hans ålders höst med Nobelpriset. Vad Churchill beträffar,så skrev han en historisk roman som gick som följetong i Lektyr på 1940-talet. Priset till en som skrev i den förhatliga, kolorerade men av läsare älskade veckopressen. Han skrev också artiklar i The Strand, där Agatha, Dorothy och andra s k deckardrottningar härjade tillsammans med bl a Jeeves-författaren som inte heller fick något Nobelpris. Ahrvid har vid något tillfälle i debatt med mig hävdat att det är bra att utlysa novell- och romantävlingar för att på så sätt får man fram texter. Jag medger att det argumentet har visst fog för sig, men det här att dela ut priser som en hyllning inte sällan när upphovsvarelserna hänger på gärdesgården med bägge fötterna på väg ned i gropen skapar bara en massa onödig missämja, avund och grämelse bland priskåta författare världen runt. Läs, läs! Strunta i kringtjafset! Bertil