Jag förvånas gång på gång över hur mycket _bättre_ det är att utge en tidskrift
idag, än för 14-20 år sedan då Minotauren utgavs. Detta går helt på tvärs emot
"allmänhetens visdom", men i synnerhet kulturnördar är vanligtvis tämligen
korkade och idisslar bara floskler om sådant man bestämt sig för att tycka och
tro i sina kotterier. Vad man med egna ögon kan se av verkligheten är mindre
viktigt.
Nu ska jag först och främst nämna att i alla fall kulturtidskriftsstödet har
blivit eländigt, medan nästan allting annat blivit bättre. Ingen som inte
underdånigt skriver under på Kulturrådets långa lista av vänsterpolitisk
aktivism kan räkna med att få bidrag idag. Den politiska korruptionen av
kulturinstitutionerna var ett allvarligt problem för 20 år sedan, men har bara
blivit värre och värre. Idag får kulturutövare inte bidrag för sitt
_kulturarbete_ utan för den politiska propaganda och aktivism man förväntas
göra. Kulturnördar gör antinget detta gladeligen eftersom de inte förstår
bättre efter att ha blivit indoktrinerade under hela sin kulturverksamhet,
eller vågar inte knysta ett ord om det i feghetens ynkedom -- och i rädsla för
att inte få de där eftertraktade extra tusenlapparna i fickan. Istället gnölar
de kritiska kulturnördarna om allting annat, och förändrar ingenting.
Jag sitter i dagarna med ansökan om kulturtidskriftsstöd, men förväntar mig
inte att få det denna gång. Och det är ingen katastrof, eftersom möjligheterna
i övrigt är så bra. Kontrast Magasin kommer att överleva oavsett.
1. Tryck. Idag får man högkvalitativt tryck med fyrfärgsomslag och limmad rygg
för samma summa pengar som man tidigare betalade för hos de allra billigaste
tryckerierna, och då var det sadelhäftning som gällde. För att hålla nere
tryckkostnaden fick man fixa och trixa med knep såsom att samtrycka fyra eller
sex omslag på samma tryckplåt för att få ett bra styckepris, vilket innebar att
man behövde planera utgivningen i detalj upp till ett och ett halvt år framöver
-- och sedan hålla schemat så att tidskriften verkligen utgavs på de datum och
med det innehåll som angavs på omslagen. Det var inte nådigt.
2. Mer om kostnaden. Även om styckepriset per ex blev ungefär samma på den
tiden som idag, kunde man inte räkna med att bara beställa så många ex som man
behövde. Till och med dåtidens digitaltryck (Print-On-Demand) krävde att man
beställde allra minst 150-200 ex för ett bra styckepris, plus att omslagen
skulle tryckas separat i "vanlig" offsett i minst 1000 ex... Detta var
egentligen inget problem för Minotauren som hade en upplaga på 500 och senare
1000 ex, men den som ville starta en tidskrift och gradvis öka upplagan behövde
brottas med tröskeln i fråga, och lägga ut betydligt mer pengar.
3. Distributionen då. Det fanns ingen att tala om! En mindre tidskrift fick
lita på djungeltelegrafen, recensioner i tidningar, på sina hemsidor och sajten
Tidskrift.nu (där tidskrifterna kunde annonsera sina nya nummer, och eventuellt
sälja dem på det enda försäljningsställe de hade). Jag och mina medarbetare
behövde gå runt till bokaffärer och antikvariat i storstäderna för att försöka
övertala dem att sälja tidskriften, och sedan skicka dem nya nummer på egen
hand. Det var direkt eländigt. Det närmaste en mindre tidskrift kunde komma vad
gällde något slags vettig distribution var ett begränsat avtal med Interpress
-- genom en hutlös avgift per år kunde man sälja sin tidskrift på ett litet
antal av de större pressbyråerna i Sverige, huvudsakligen på flygplatser och
knytpunkter för tågtrafiken. Minotauren distribuerades efterhand på detta sätt,
men det var knappast värt uppoffringen eller utgifterna.
4. Distributionen idag. Det som Interpress inte lyckades bistå med, gör
Nätverkstan idag mycket bättre och mycket billigare. Kulturtidskrifter betalar
en avgift på bara 1000 kr per år till dem, och genom dem kan ett stort antal
bokaffärer och andra återförsäljare sälja tidskriften på kommission. De tar
också hand om utskicken och faktureringen. Så länge ens tidskrift inte är
alltför skräpig lär det gå jämt ut ekonomiskt, och lockar alltid nya läsare
till att prenumerera.
Så nej, även om Kulturrådet är politiskt genomkorrumperat idag, finner jag inte
någon större anledning att klaga. Speciellt inte som jag ej heller är girig och
kräver en lön på minst 20 000 per månad för sitt kulturarbete. Det räcker med
att överleva och inte svälta, och att kunna syssla med det man älskar att göra.
/ Rickard
FACTS & FICTION
Aleph Bokförlag -- www.alephbok.com
Timaios Press -- www.timaiospress.com
Kontrast Magasin -- www.kontrastmagasin.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skr�ck * �ldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx f�r listkommandon (ex subject: subscribe).