From: pellut@xxxxxxxxxxx >> Är det någonstans man som litteraturvetare och litteraturälskare borde känna >> sig hemma så är det väl på en maillista som handlar om litteratur och >> skrivande, men det verkar inte vara så här. Istället får man läsa att den >> som pluggar litteraturvetenskap på universitet är navelskådande, har en >> elitistisk kultursyn och jag vet inte allt. Det är väl lika illa att >> kategoriskt döma ut all "finlitteratur" som det är att göra detsamma med >> populärlitteraturen! På de kurser i litteraturvetenskap som jag har läst är >> det verkligen ingen som varit så trångsynt. Smaken är olika, det är inte >> svårare än så. Precis som man kan ha olika åsikter när det gäller både >> kultur- och utbildningspolitik och diskutera det utan att behöva >> idiotförklara den som har ett annat perspektiv. Är det något vi som är medlemmar på denna lista borde ha gemensamt så är det väl uppskattning och intresse av litteratur? Eller handlar det bara om en begränsad del av litteraturen och dessutom en måttlig uppskattning som inte inverkar menligt på vår förmåga att vara samhällsnyttiga? Själv hävdar jag bestämt att min omfattande, breda och synnerligen omåttliga konsumtion av olika sorters litteratur har gjort mig till en bättre människa.<< Välkommen till listan, även om du kanske inte känner dig välkommen... Men eftersom du tar dig tid att formulera en ståndpunkt, som skiljer sig en hel del från min, skall jag ta mig tid att förklara/försvara vad jag menar. Det råkar vara så att om man nu gillat och läst science fiction sedan småskolan blir man minsann vaccinerad med en djup misstro mot en kulturelit som ständigt rackar ned på såväl sf som annan s k populärlitteratur - eller faktiskt all populärkultur. Det börjar iaf med våldsamma utfall mot ny, populär kultur. Men efter några decennier visar det sig att det är detta förhatliga nya som vinner och bevisar att det är något värdefullt. För sådant som sf-litteratur myntades begrepp som "smutslitteratur", "rännstenslitteratur", "triviallitteratur" osv. Och även om sf-genren börjat få mer cred ligger fortfarande gamla attityder kvar. Man kallas "geeks" och "nörd". (Jfr denna DN-artikel om litteraturkongressen Eurocon nyligen, www.pastan.nu/.../fanatiska-fans-lever-ut-sin-fantasy-1.1252301 . Nästan allt är helt missuppfattat och det hela framställs som om det är imbecilla nördar som klär ut sig och står i någon autografkö för att få någon C-skådis analfabetiska signatur. Författaren har nämligen en gång varit på en *seriekongress* i USA och inbillar sig att det är samma sak. Skulle en Augustgala beskrivas på samma nonchalant lögnaktiga sätt?) Jag har sålunda ungefär alltid argumenterat av värdet av populärkultur, och att det som av en smal, kulturkonservativ samtid ses som så "fint" förtjänar devalvering. Exempel: * Shakespeare sågs på sin tid som en billig taskspelare för folket. Och det var han. Han rörde sig inte bland hovpoeter och andra som på sin tid sågs som mycket finare, och nu är helt glömda. * Bellman sågs som en billig suput, en lustig krake som månne ibland kunde få komma in för att locka till skratt i halvfina salonger (jag tror aldrig han uppträdde för hovet) men som fick äta i köket. En gycklare som dog urfattig - och nu anses vara Sveriges störste poet någonsin. (Jfr gärna Cornelis Vreeswijk.) * Deckare, ja. På 1910-talet gick alla till storms mot "Nick Carter-litteraturen". Det startades riksomfattande kampanjer i vilka de politiska ungdomsförbunden deltog. Det bildades kampkommittéer mot dessa oskyldiga underhållningshäften. Alla påtryckningar fick tobaksbutikerna att "frivilligt" sluta sälja dem. På 1940-talet drog lärarorganisationerna svärdet mot Jules Verne Magasinet. Nu skryter alla om "det svenska deckarundret" men har glömt att den typen av litteratur en gång var pest och pina som skapade ungdomsbrottslingar. Exemplen kunde göras många fler. Vi har sällan haft någon nytta av dessa finkulturens banérförare som bara försöker stoppa och förtala det som är nytt och värdefullt. De har i stort sett konsekvent fel. Och de har inte bara fel - de är till skada. Skadan består av att försena det som framtiden visar vara nyttigt och värdefullt. En annan skada är statlig kulturpolitik (som de finkulturella styr) som dels kostar massor med pengar, dels vill skriva folk på näsan om vad som är "bra" och "dåligt". Folk får läsa och gilla vad de vill, men ta inte mina pengar och ge dem till en smal poet. Låt oss slippa obskyra litteraturteorier som sällan åstadkommer annat än böcker som är skittråkiga, men ändå hyllas i navelskådande recensioner på Fina Kultursidorna. Jag har aldrig förstått varför det som ät tråkigt skall hyllas, och inte bara det: även användas som plattform för att trycka ned det som är populärt, fint, något folk faktiskt frivilligt väljer och gillar. --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).