En Stephan Medel-Enk hade udda åsikter om anföringar i en nylig krönika i tidningen Metro (den tycks inte finnas på nätet). Han tog upp lär-dig-skriva-böckers råd om att man inte bör krångla till sina anföringsverb. Det räcker med t ex ett "sade han", brukar de säga. "Så stränga regler skapar konformitet och det är dags för svensk litteratur att pröva ett nytt spår. Istället för att kuva den nya generationens skribenter bör deras kreativitet uppmuntras. Rådet bör därför vara: håll inte igen på dina eftersläntrare, släpp lös dem." "Eftersläntrare" är vad han kallar anföringsverben. Exempel som han ger är: ...vrålade hon sorgset ...drägglade han gåtfult. ...skelade hon menande. ...grät hon bestämt. ...röt han frågande. ...mimade hon irriterat. Ett nobelpris i litteratur står helt säkert och väntar på den som följer dessa råd, utbrister han förhoppningsfullt. Jag är mer tveksam, mutttrar jag skeptiskt. --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) _________________________________________________________________ Nya Windows 7 - Hitta en dator som passar dig! Mer information. http://windows.microsoft.com/shop