[SKRIVA] Åcon-novell: Mannerheims hemliga meddlande
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>, <sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sun, 16 May 2010 21:49:30 +0200
Jag gör ingen särskild Åcon-rapport, tror jag, men ni har kanske sett mina små
meddelanden med ögonblicksbilder från kongressen (som var väldigt bra!). Tänkte
nedan dock återposta min novell som under conen pubbades i Nya Åland. Jag vet
inte om man kan kalla det sf, men det är aningen Alternate History (Det hemliga
meddelandet till Mannerheim är förstås helt påhittat och okänt av historiker.
Jag tyckte att min lilla huvudpoäng vare litet smart.)
--Ahrvid
Ps. Det finns flera sf-fanniska "vinkar". En huvudperson får heta Asimov. Jag
nämner Hugin. En annan huvudperson heter Thomas Åhlander, och jag tänkte en
smula på Tom Ölander (Toms fulla namn var ju Thomas). Kul novell, som sagt...
(Men jag vet någon som förstås kommer att säga att den är skitdålig. You know.)
-----
Mannerheims hemliga meddelande
Den ryske poliskommissarien Ivan Asimov var ingen ond människa, men mycket
plikttrogen. I denna kaotiska tid i slutet av Det Stora Kriget, med
revolutioner och inbördeskrig, var dock hans problem att han inte visste vem
han skulle vara plikttrogen mot.
Hemma i S:t Petersburg härskade revolutionärerna. Men samtidigt samlades vita
trupper i moder Ryssland för att återinsätta hans gamle arbetsgivare tsaren.
Och på finska fastlandet var det inte bättre. Vita och röda slogs bittert för
att avgöra framtiden för Finland - och även för Åland.
Asimovs lösning på pliktdilemmat blev att mekaniskt läsa alla telegram som
anlände till Mariehamns polisstation, och utan vidare reflektion intill sista
bokstaven utföra alla order - så länge de innebar att han slapp skjuta någon.
Han var ingen ond människa, som sagt.
Han grävde i telegramhögen och ropade på sin underlydande, den lokale
konstapeln Thomas Åhlander:
- Konstapeln! Vi har fått några order. Det varslas om att en engelsk
flygmaskin mellanlandar inom några timmar. Något slag av diplomatiskt uppdrag
på väg till Åbo. Vi skall ge allt bistånd. Ni får ta ett par man och ta hand om
det. Det står att det är ett sådant där vattenplan, så jag antar att det landar
i hamnen.
- Det kallas hydroplan, kommissarien, sade Åhlander. Jag har läst om de
senaste flygande underverken i den där fantastiska tidskriften Hugin...
- Ja ja, hydroplan, avbröt kommissarie Asimov. I alla fall, här är en
bränslerekvisition. Ni skall hjälpa dem att fylla på tankarna.
- Skall ske, kommissarien. Jag tar med mig Granberg och Lysander.
- En sak till, konstapeln. Jag har ett annat telegram liggande. En ny
förordning om identitetsbokstäver för alla flygplan. Jag tror bestämt att vår
engelska besökares landskod och identitet står i det här telegrammet, om nu
hans flygplan hunnit märkas. Det är tydligen ett nytt påfund. Här, tag med er
detta om det skulle behövas.
Kommissarien gav Åhlander telegrampappret.
Även om det gått ett och ett halvt decennium sedan de driftiga bröderna Wright
erövrat lufthavet, var det ännu en ovanlig syn med flygmaskiner över Ålands
hav. Ryktet hade spritt sig och något hundratal mariehamnsbor hade flockats i
hamnen för att se den märkvärdiga himlabesökaren.
Det mumlades i leden. Det var oroliga tider. Hur skulle den stora
kraftmätningen mellan röda och vita utfalla i Finland? Vad skulle hända med
Åland? En del talade för anslutning till Sverige. Andra tyckte att Mannerheim
verkade vara en bra karl, och om han segrade på fastlandet kunde man lika väl
fortsätta som förut. Det var ganska få som tyckte att den där Lenin var något
att hänga i julgranen. Möjligen i en lyktstolpe.
Men ett flygande besök var en välkommen distraktion i den tunga atmosfären av
spänning och bekymmer.
Hördes inte nu ett svagt surrande på avstånd? Mumlet i folkmassan tilltog. En
del pekfingrar viftade mot en prick vid horisonten. Eller var det en fiskmås?
Åhlander, Granberg och Lysander behövde inte anstränga sig över hövan för att
hålla folk under kontroll. Alla var lugna och förväntansfulla.
Fiskmåsen växte och blev allt ljudligare. De riktiga fiskmåsarna i hamnen
skriade förvirrat inför den nya konkurrenten, som gjorde ett halvt
landningsvarv och beredde sig på vattenkontakt. Motorljudet sjönk medan
motorerna ströps. Strax klövs det gråblå vattnet av en vit strimma från
Vickers-Armstrong-planets pontoner. Piloten taxade försiktigt mot en
utstickande brygga och Åhlander rusade dit för att ta emot tampen.
- Granberg, du vet var bränslekärran finns. Tag med Lysander och hämta den.
Åhlander hjälpte under tiden till med att förtöja. Piloten och hans
passagerare debarkerade med viss möda från sin guppande farkost.
- Jolly good, old chap, sade den senare och tog emot konstapelns hand medan
han steg ned på bryggan. Mr Smith, fullbemäktigat ombud för Hans Majestäts
regering. Vår ankomst har telegraferats. Men eftersom vi flygit i snart ett
dygn är jag rädd vi måste vila innan vi fortsätter. Constable, finns det
möjligen ett par slafar åt trötta resenärer?
Detta avhandlades på en blandning av engelska, franska och teckenspråk.
Åhlanders kännedom i utrikiska tungomål hade sina luckor, men han förstod vissa
ord och själva andemeningen.
Då kom kommissarie Asimov oanmäld utrusande på bryggan.
- Åhlander, det här duger inte, sade han andfådd. Vår besökare saknar
nationalitetsbeteckningar enligt den nya förordningen. Se till att ordna det!
Och så vill jag tala med er.
- Kommissarien, jag skall ta hand om den saken, svarade Åhlander. Och
bränslepåfyllning är redan tillsedd. Men en liten detalj. Jag tror våra gäster
måste få vila ut. Jag och min hustru skulle se det som en ära om vi...
- Ja, ja, konstapeln, vi gör så. Men några ord nu om jag får be...
Det var ett delikat ärende som kommissarie Asimov skissade upp för konstapel
Åhlander. Han hade fått ytterligare ett telegram. Den engelska besökaren kunde
misstänkas bära på något hemligt, kodat budskap till Mannerheim. Var det så
ville den provisoriska regeringen i S:t Petersburg absolut inte att det skulle
komma fram. Det var något om att den arbetande massans historiska mission kunde
äventyras, eller fraser i den stilen. Men samtidigt betonades att kommissarie
Asimov inte skulle låta skjuta engelsmännen, vilka kapitalistiska utsugare de
än var. Det var kommissarien tacksam för. Revolutionsregeringen insåg att
relationerna till London var känsliga. Undersökningen måste skötas diskret.
Kommissarien struntade i politiska förvecklingar, men order var order.
Flygmaskinen skulle noga genomsökas och alla spår av hemliga koder avlägsnas.
Kommissarien skulle innan avfärd personligen gå igenom flygarnas bagage. Han
skulle skylla på tullkontroll - en sådan behövde ju i alla händelser göras.
Fru Gunilla Åhlander var faktiskt ganska bra på engelska, eftersom hon innan
giftermålet varit lärarinna. Dessutom hade hon stavat sig igenom romantiska
Jane Austen-romaner på originalspråk. Med hennes hjälp lyckades man klargöra
vissa saker under den enkla men närande middagen. Flygarna trakterades bland
annat med färsk, stuvad gädda som fru Åhlander inköpt på torget under dagen.
Långsamt och försiktigt lyckades makarna Åhlander och flygarna vinna
varandras förtroende.
Det stod snart klart att det låg i både Åhlanders och andra öbors intresse
att få fram det hemliga budskapet till Mannerheim.
- Här har jag det på en lapp, sade Mr Smith. Det är i chiffer, kortfattat men
tydligen av yttersta vikt för Finlands framtid. Min kontakt i Åbo har nyckeln
till chiffret. Så noggrann och plikttrogen som er kommissarie verkar vara
kommer jag aldrig att få med mig det här. Jag har inte förtrotts med själva
budskapet i klartext, i händelse någon skulle få för sig att bruka en liten
aning tortyr. Bolsjevikerna har ju inte mycket till skrupler, vet ni.
Åhlander satte tankspritt ned ena handen i byxfickan och kände hur det
prasslade av telegrampapper.
- Jag fick just en idé... sade han stilla, vilket fru Åhlander strax
översatte för deras gäster.
Efterrätten som fru Åhlander vispat ihop smakade utmärkt.
Folkmassan var något mindre nästa morgon. Kommissarie Asimov hade just avslutat
sin närgångna inspektion av flygplan, flygare och flygarnas bagage. En lätt
dimma spred sig då piloten varmkörde Vickers-Armstrong-maskinens motorer. Den
som stod riktigt nära kunde ana en doft av målarfärg från de nyanlagda
nationalitetsbeteckningarna som inte riktigt hunnit torka ännu.
Efter middagen föregående kväll hade konstapel Åhlander rusat iväg och satt
fart på Granberg och Lysander. Tillsammans hade de jobbat i några timmar med
något Rembrandt måhända skulle ha nickat gillande åt.
- Farewell, good people, ropade mr Smith över motorbullret. Ni har tagit väl
hand om mig och min pilot. Måste rusa vidare, tyvärr...
Åskådarna vinkade tillbaka. Kommissarie Asimov, som stod på bryggan för att
bevittna avfärden, gjorde en reglementsenlig honnör. Han hade plikttroget
beslagtagit ett par suspekta böcker med konstiga anteckningar och en del lösa
papper.
Men det var tur att varken han eller åskådarna tydligt kunde se mer än en rad
identitetsbokstäver åt gången. Vingarna låg för plant för att man skulle kunna
se ordentligt, och bara en sida i taget av flygkroppen syntes. När hydroplanet
hunnit taxa ut en bit i hamnen var det i alla fall för långt avstånd för att
avläsa alla bokstavsgrupperna.
Åhlanders telegram med nationalitetsbokstäver hade fått en ganska fri
tolkning. På vingarnas ovansida fanns vissa bokstavsgrupper. På undersidan helt
andra. Och på flygkroppens bägge sidor ytterligare andra.
Mannerheims hemliga meddelande flög bokstavligt talat iväg mot horisonten
inför allas åsyn.
--Ahrvid Engholm
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
_________________________________________________________________
Hotmail i mobilen på 5 sekunder!
http://new.windowslivemobile.msn.com/SE-SE/windows-live-hotmail/default.aspx-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Åcon-novell: Mannerheims hemliga meddlande - Ahrvid Engholm