[SKRIVA] Rec: Computer Crimes and Capers/Asmov & Greenberg
- From: "ahrvid@xxxxxxxxxxxx" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx, sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
- Date: Sat, 22 Mar 2008 14:27:25 +0100 (CET)
PC Jörgensen nämnde traditionen med påskekrim i Norge, något bokbranschen även
försöker lansera i Sverige. En del förlag utger särskilda påskdeckare och det
skrivs extra om deckare i tidningarna till påsk. Så jag plockade upp en sf-bok
med nödvändigt kriminalinslag.
Computer Crimes and Capers är en antologi redigerad av I Asimov, och C G
Waugh och M G Greenberg - i antologibranschen också kända som Tom, Dick and
Harry. Hur många antologier har de inte slängt ur sig? Asimov skriver förord,
och de andra två gör jobbet. Är inte det ett brott, så säg?
Antologin är dock en rejäl besvikelse. Inte bara är novellerna - med några
få undantag - träaktiga och faktiskt ospännande; teknologin är också föråldrad.
Bland hyggliga inslag i antologin kan nämnas Poul Andersons "Sam Hall", som
är en mindre klassiker från 1953. I den får vi veta att USA försjunkit till
totalitärism, men en byråkrat på mellannivå lyckas göra motstånd genom att
uppfinna en motståndshjälte kallad "Sam Hall" (namnet är från en känd sång) som
bara existerar i de stora centraldatorernas minnesbankar. Duger gör också
Gordon R Dicksons "Computers Don't Argue" om en man som får fel bok sig
tillsänd från en bokklubb, och när han klagar blir steg för steg misstänkt för
grova brott och hamnar till slut i dödscell. Stan Dyers "End of Spinach"
handlar om två ungar som lyckas låna pappa-högre-chefens terminal och får
jordbruksproduktionen omställd i USA för att ta kål på sin hatgrönsak (redan
titeln avslöjar poängen), en åtminstone någorlunda rolig novell.
Joe Gores "Darl I Luv U" är den trötta gamla historien om en datoroperatör
som får kontakt med datorn som fått egen intelligens. Det finns *en* enda
intressant, men troligen oavsiktlig poäng: i dialogen använder författaren som
framgår av titeln en massa ordförkortningar, som faktiskt föregriper dagens SMS-
språk (Luv för love, U för you, osv). Edward D Hoch - en gammal favorit för mig
- har en ganska misslyckad novell om aktiebedrägerier år 2020. Den gode Hoch är
fantastisk i sina vanliga deckarnoveller, men behärskar inte sf-genren. Och
Robert Silverberg har med en mycket bra novell om en dystopisk framtid, där
datorer emellertid bara ingår perifert. Asimov avslutar med sin minor classic
"All the Troubles in the World", som dock antologiserats och återtryckts
miljoner gånger redan.
Det var nästan alla noveller i antologin (en Edward Wellen tar jag inte upp,
därtill är hans bidrag alltför ointressant) som knappast är värd att inskaffa,
såvida du inte hittar den för en femma på billighetsbokbordet.
Boken kom 1983 och jag undrar om inte medredaktören Asimov för en gångs
skulle gjorde litet mer research. Som av en händelse stötte jag på följande
beskrivning i Merrill Chapmans In Search of Stupidity (som jag recenserade för
en tid sedan). 1982 arbetade Chapman på den nyöppnade datoravdelningen på ett
större varuhus: "Famous science fiction writer Isaac Asimov showed up one day
to learn about microcomputers. I escorted Asimov over to a station where he sat
down at an Apple II, typed a bit of BASIC code, and was promptly stuck because
he had no idea how to interrupt the loop he just initiated." Det skedde omkring
den tid då den här sf-datorantologin redigerades.
Antologins stora problem, förutom att bara en minoritet av novellerna är
läsvärda, är som sagt att teknologin är föråldrad. Vi möter en massa stora
centraldatorer, teletypeterminaler, ferritkärnminnen, hålremsor och liknande.
Det var så man såg på datorer på 50/60-talet. Den trista sanningen om sf och
datorer, är att sf-författarna med några oerhört få undantag aldrig varit bra
på att "förutse" utvecklingen. Man skriver på sin höjd om sin tids datorer.
Skriver man på 50-talet blir det centraldatorer och vakuumrör. Bland undantag
hos författarna kan nämnas Murray Leinsteir som på 40-talet skildrade mindre,
distribuerade datorer och något som påminde om weben, eller John Brunner som på
70-talet beskrev något som liknar datorvirus eller -maskar. Typiskt för alla
äldre sf-skildringar är att datorerna pratar eller åtminstone kommunicerar i
textdialog (som t ex hos Arthur C Clarkes HAL 9000). Idén om grafiska
gränssnitt föll ingen in.
Antologin Computer Crimes and Capers var tyvärr föråldrad redan när den kom
ut.
Den som vill läsa något som kombinerar sf och krim, kan läsa om Asimovs
Stålgrottorna och Den nakna solen istället. De håller ännu, enligt min mening.
--Ahrvid
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Rec: Computer Crimes and Capers/Asmov & Greenberg