Rickard: >>Det visade sig när man väl prövade försurningshypotesen genom empiriska >>experiment att skog faktiskt växer _bättre_ på försurad mark.<< Möjligt. Men vad jag minns från skälet till att den debatten dog är att man kom fram till att den påstådda "skogsdöden" egentligen bara var vanlig temporär torka, som alltid drabbat växlande områden skog då och då. Och "ökenutbredningen" visade sig vara långa, naturliga växlingar i öknars periodiska tillbakadragande och framryckande. Som Björn Lomborg visat har de allra flesta miljöfaktorer blivit *bättre* under senare decennier, men det framgår inte genom de 70-80 procenten rödgrönsympatisörer i media. >>Ett klassiskt exempel är att Galileo med största sannolikhet inte alls kunde >>genomföra sina experiment med fallande klot med den precision som han >>påstod.<< Galileo behövde inte så hög precision för att debunka Aristoteles. Han behöver blott tillräcklig precision, inte superbra precision. Man skall inte förledas av om någon i ett protokoll skriver mätningar med många siffror - protokoll är inte rätt ställe att avrunda mätningar i. Det får man göra senare när man drar generaliserande slutsatser. (Galileo återskapade fallande objekt genom att låta dem rulla i en ränna - att släppa objekt skulle gå för snabbt för observation. Och han mätte genom en smalstrålig vattenklocka - trycket hinner inte förändra strålen då - och om jag inte minns fel med sin puls, och håller man sig lugn går pulsen ganska jämnt.) >>Det första påstådda beviset för allmän relativitetsteori var inte heller så >>entydigt som den prominente astronomen Eddington med kollegor hävdade.<< Nja, det var när de kom hem efter att ha plåtat solförmörkelsen som de ägnade mycket tid och möda åt att mäta på de astronomiska plåtarna som de tagit. Det är iofs så att precisionen inte var i närheten av vad som kan åstadkommas idag, men när de mätt och räknat och övervägt kom de ändå fram till att Einsteins relativitet var det enda som kunde förklara resultatet. >>Den obekväma sanningen är egentligen den att de allra flesta >>forskningsresultat som publiceras i efterhand visar sig vara felaktiga, som >>vetenskapsteoretiskern John Ioannidis visat i sin erkända studie och moderna >>klassiker "Why most published research findings are false"<< Jag läste den artikeln när den var på tapeten tidigare i en debatt. Man skall vara försiktig med att uttrycka sig kategoriskt. Låt mig försiktigtvis framhålla att för det som kallas "vetenskapliga artiklar" finns en betydande tendens till att de har mer fel och oftare än många är medvetna om. Sedan kan man debattera exakt felmängd. Jag vill hävda att det av många hyllade systemet med "peer review" har stora brister. En peer-referent har en stark tendens att släppa igenom det som passar hans eller hennes egna fördomar. Referenter läser gärna också slarvigt. Den RIKTIGA testen för vetenskaplig hållfasthet är publicering + flera upprepningar + kritik + tid. Experiment skall kunna upprepas, rön skall kunna beläggas i nya observationer, och inte bara en eller några få upprepningar utan många gånger. Och rön skall debatteras och kritiseras och vridas och vändas på. Och när en hypotes vädrats tillräckligt lång tid och hållit i alla väder, DÅ står den fast, men först då. (Vid s k peer review upprepar man vanligen inte anförda experiment. Det är egentligen bara en lös "fummelkontroll" så att det inte någonstans står 1+1 = 3.) Ett annat skäl till att "vetenskapliga artiklar" inte har den hållfasthet många tror, är att det publiceras en så frukstansvärt enorm mängd av det! Det är miljoner artiklar årligen. Artiklar (och därmed rönen bakom) hafsas fram därför att det ligger prestige och karriärmöjligheter och pengar (forskningsanslag) i att få största möjliga antal artiklar publicerade. Skriver man artiklar som följer den populära tidsandan om vad man skall tycka har man dessutom större chans att maximera antalet publicerade artiklar. (Det ser vi t ex i klimatdebatten.) Det kan dessutom anföras ett stort antal fall med fuskartiklar. Vi har koreanen som hittade på sin DNA-forskning. Tysken som uppfann nanofysik-rön som var omöjliga att upprepa. Alan Sokal parodierade detta när han skickade och fick antaget en artikel med rent strunt (men tjusiga, meningslösa formuleringar) i en postmodernistisk "vetenskaps"-tidskrift. Nyligen avslöjades 200 artiklar som publicerats och gått igenom fummelkontroll (alltså peer review) men visat sig vara ihoptotade av datorer. Särskilt inom humaniora är hållfastheten låg. När man faktiskt inte kan MÄTA resultat entydigt med en ohm-mätare eller väga det på en mikrovåg, blir det väldigt mycket tyckande och tolkande, och det säger sig självt att då smyger fördomar och tidsandans korrekthetskrav lätt på. Det är också här som s k postmodernism löper friast amok (dvs läran som säger "allt är relativt, det finns inga sanningar, alltså kan vilka dumheter som helst vara sanna"). --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE i nya E-antologin Sista resan http://www.welaforlag.se/ebok.htm#sistaresan / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).