[SKRIVA] Re: [SKRIVA] Behöver planeter med liv en måne?
- From: Ahrvid <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sun, 20 Apr 2014 20:17:04 +0200
Rickard:
>>Och där får man veta att Isaac Asimov föreslog att organismer som lever i en
>>metanrik miljö kunde vara lipidbaserade och inte kolbaserade:
http://en.wikipedia.org/wiki/Hypothetical_types_of_biochemistry&Methane_and_other_hydrocarbons
<<
Du menar lipider eller proteiner (lipder har också kol i sig).
(Din text hade f ö kinesiska tecken istf svenska åäö. Säkert inte ditt fel.
Datorerna, de små liven, har sina egna idéer ibland.)
Wiki-artikeln du länkar till hade många intressanta idéer. (Men är inte så
bra på kemi. Jag hade 5:a på det i gymnasiet, men av de olika vetenskapsämnena
är kemi hos mig en smula försummat.)
Vad gäller biokemi och liv på andra världar funderar jag en del på hypotesen:
Could be something we missed... Kemi och biokemi är potentiellt oerhört
komplext. Det finns kanske en hel del konfigurationer vi inte tänkt på.
Grundtipset är kanske kol, syre, vatten men det slutgiltiga svaret lär vi få
vänta på.
>>Men NASA är som bekant också mycket skickligt på att manipulera naiva medier
>>och av tradition okritiska populärvetenskapliga journalister, för att hålla
>>liv i allmänhetens och politikers intresse för en Marsresa. <<
Du brukar dra till med att NASA bara sysslar med propaganda. Vad gäller James
Hansen och hans märkligt hela tiden revalverade temperatursiffror må det stämma.
Men i övrigt sysslar NASA bara med sitt informationsuppdrag. Att informera om
att Mars är en planet värd att studera närmare ser jag inget manipulativt eller
kontroversiellt med. (Hansen är f ö numera sparkad.)
Fabbe:
> Det som skapas i saltvatten kan råka hamna i sötvatten med lite tur. Det
> kan vara så att de strukturer som behövs behöver saltvatten för att
> bildas, men sötvatten för att överleva.
För evolution av jordiskt liv borde det vara tvärtom. De första cellerna kan
möjligen ha uppkommit för nära 3 miljarder år sedan. Men då var haven söta,
eller tämligen söta. Det är först med tiden de blivit salta. Sältan har
uppkommit genom vattnets ständiga kretslopp, varvid de under årmiljarderna löst
upp och dragit med sig i mineraler bundet salt. Saltvatten verkar f ö inte vara
något problem för organismer, det gäller bara att ha anpassat sig. Det finns en
uppsjö av liv i jordens salta hav, av allt möjligt slag.
> Jag har väldigt svårt att se hur ens en väldigt enkel cell skulle kunna
> uppstå spontant. Nu har det ju bevisligen hänt minst en gång, men det kan
> vara så ofantligt osannolikt att det inte ens sker i varje galaxhop.
Jag har inte svårt att se sådant. Ligger molekyler lösta i t ex vatten kommer
de att krocka med och bindas med varandra oräkneliga gånger varje sekund. Har
vi stora hav är det nästan omöjligt att beräkna hur många möten som sker mellan
för liv viktiga molekyler varje sekund, sekund för sekund under miljarder år...
Det är närmast oändligt höga tal för möjliga "chansmöten" att det i varje fall
för mig förefaller högst sannolikt att grunden till det som senare steg för
steg blir celler kan uppstå av en slump.
> Jupiter har nog en viktig roll också, då den verkar kunna städa bort en
> stor del av farliga kollisionselement, och skapar därmed den långvariga
> stabilitet som behövs för att utveckla lite mer avancerade livsformer. (Om
> man måste börja om på mikrobstadiet var 500 miljonte år hinner man inte
> komma så långt).
Förvisso. Men jag tror att solsystem har en hyggligt stark tendens att ha
stora planeter i yttre banor redan. Vi har upptäckt en massa stora planeter i
inre banor, MEN det beror på att de är lättast att upptäcka. Antagligen finns
bra möjligheter för stora planeter i yttre banor också.
> En del saker tyder på att solen kan vara en ovanligt stabil stjärna.
Vad menar du med ovanligt stabil? Alla stjärnor av eller nära solens
spektralklass är nog i princip lika stabila. (Däremot misstänker man att solen
tidigare i sin levnad lyste en smula starkare. Men det handlar om en långsam
utveckling under miljarder år.)
> Vi
> befinner oss också i utkanten av galaxen, där stjärnor inte så ofta kommer
> i närheten av oss och rör runt i planetbanorna. Rätt praktiskt.
Vi befinner oss någonstans *mitt* i radien räknat från Vintergatans centrum.
Betydelsen av det är att vi därmed har en tendens till rätt grundämnen och rätt
stjärnor. Går vi längre ut dominerar kortlivade stjärnor, som inte hinner leva
tillräckligt länge för att ha planeter med liv. Går vi längre in mot
galaxcentrum blir det för få tyngre grundämnen ("metaller" - astronomer kallar
allt ovanför helium för metaller) vilket behövs för liv.
Man tror att det finns en "livszon" också för galaxer, någonstans mitt i
radien räknat från galaxcentrum.
> Ja, man kan fundera på om det är till någon fördel. Kanske har förekomsten
> av både sol- och månförmörkelser drivit på utvecklandet av högstående
> civilisationer då det både skapat frågor, och även i viss mån varit
> möjligt att förutsäga dessa händelser. Kanske har det även andra fördelar
> som vi inte riktigt kommit på än.
Jag tror inte förmörkelser påverkat utveckling av civilisationer, annat än
extremt marginellt.
> Jag har för mig att jorden också är den enda planet som man kan ha
> geostationära satelliter på. Också ett lyckligt sammanträffande (om det
> stämmer)!
Eftersom "geo" syftar på "jorden" kan man inte ha jordstationära satelliter
runt andra planeter...
Men det är inget som helst problem att ha motsvarande satelliter kring andra
planeter, givet lagom rotationstid. En marsstationär satellit bör gå utmärkt.
Merkurius och Venus är knepigare då de roterar extremt långsamt. En satellit
som synkar med rotationstiden skulle behöva ligga så långt bort att den nog
skulle slitas bort av gravitationsstörningar från andra kroppar. Väldigt
långsam rotation är ett problem för stationära satelliter.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest
news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy,
kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen:
http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra
historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE i nya
E-antologin Sista resan http://www.welaforlag.se/ebok.htm&sistaresan /
YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts: