[SKRIVA] Re: [SKRIVA] Re: [SKRIVA] Behöver planeter med liv en måne?
- From: Fabbe <skriva@xxxxxxxx>
- To: Skriva <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sun, 20 Apr 2014 21:19:30 +0200 (CEST)
On Sun, 20 Apr 2014, Ahrvid wrote:
> Fabbe:
>> Det som skapas i saltvatten kan råka hamna i sötvatten med lite tur. Det
>> kan vara så att de strukturer som behövs behöver saltvatten för att
>> bildas, men sötvatten för att överleva.
> För evolution av jordiskt liv borde det vara tvärtom. De första
> cellerna kan möjligen ha uppkommit för nära 3 miljarder år sedan. Men då
> var haven söta, eller tämligen söta. Det är först med tiden de blivit
> salta. Sältan har uppkommit genom vattnets ständiga kretslopp, varvid de
> under årmiljarderna löst upp och dragit med sig i mineraler bundet salt.
> Saltvatten verkar f ö inte vara något problem för organismer, det gäller
> bara att ha anpassat sig. Det finns en uppsjö av liv i jordens salta
> hav, av allt möjligt slag.
Ja, det var tvärtom jag menade. :) Det lär dock ändå ha funnits en massa
ämnen i havet som lätt kunde förstöra initiala DNA-molekyler och andra
strukturer som behövs för att sätta samman en fungerande cell. En
sötvattenspöl är betydligt mer avskärmad och skyddad från sådant, men
sedan kan tidvattnet ha hjälpt till att överföra den färdiga cellen till
havet.
>> Jag har väldigt svårt att se hur ens en väldigt enkel cell skulle kunna
>> uppstå spontant. Nu har det ju bevisligen hänt minst en gång, men det kan
>> vara så ofantligt osannolikt att det inte ens sker i varje galaxhop.
> Jag har inte svårt att se sådant. Ligger molekyler lösta i t ex vatten
> kommer de att krocka med och bindas med varandra oräkneliga gånger varje
> sekund. Har vi stora hav är det nästan omöjligt att beräkna hur många
> möten som sker mellan för liv viktiga molekyler varje sekund, sekund för
> sekund under miljarder år... Det är närmast oändligt höga tal för
> möjliga "chansmöten" att det i varje fall för mig förefaller högst
> sannolikt att grunden till det som senare steg för steg blir celler kan
> uppstå av en slump.
Visst är det höga tal, men det är också väldigt höga tal när man räknar
hur många sätt man kan sätta samman de molekylstrukturer som behövs för
att en cell skall börja reproducera sig själv.
Biokemi är inte min starka sida, men jag jag har läst om homokiralitet,
dvs det här med att DNA och RNA är "högerhänta" och aminosyror
"vänsterhänta". I en naturlig miljö finns det lika många högerhänta som
vänsterhänta och de sätts samman lite slumpmässigt. Jag såg nånstans
siffror på hur stor chans det är att bara högerhänta molekyler skall
sättas ihop utan en enda vänsterhänt. Sannolikheten var så låg att det
knappt borde ha skett i vårt observerbara universum.
Utöver detta är det en massa mekanismer och funktioner som av en slump
också måste ha inträffat samtidigt: genetisk kod, RNA, cellväggar, osv.
Nånstans läste jag att istället för cellväggar kan man ha haft nån form av
naturliga avgränsningar, som bubblor, droppar, eller liknande, som det
hela kan ha börjat evolvera i, varpå själva cellerna kom senare.
Naturligtvis kan det finnas en massa hjälpprocesser som ökar på
sannolikheten att många av dessa saker skall komma på plats, men
Innan detta är mera kartlagt än det verkar vara idag så kan man nog bara
gissa om hur sannolikt det är att liv uppstår. Jag hoppas verkligen det är
väldigt ovanligt.
Varför? Jo, om liv uppstår i vart och varannat solsystem så innebär våra
svårigheter att få kontakt med någon helt enkelt att de i princip aldrig
utvecklar intelligenta civilisationer, att de utplånar sig själva
allt för snabbt, eller att de praktiska svårigheterna att resa mellan
stjärnorna är för stora.
Jag vill gärna hoppas att vi klarat av de två största hindrena (livets
uppkomst och civilisationens uppkomst) och att vi har en lysande framtid
att vänta.
Dock återstår det att se om det är så.
>> Jupiter har nog en viktig roll också, då den verkar kunna städa bort en
>> stor del av farliga kollisionselement, och skapar därmed den långvariga
>> stabilitet som behövs för att utveckla lite mer avancerade livsformer. (Om
>> man måste börja om på mikrobstadiet var 500 miljonte år hinner man inte
>> komma så långt).
> Förvisso. Men jag tror att solsystem har en hyggligt stark tendens att
> ha stora planeter i yttre banor redan. Vi har upptäckt en massa stora
> planeter i inre banor, MEN det beror på att de är lättast att upptäcka.
> Antagligen finns bra möjligheter för stora planeter i yttre banor också.
Det tror jag med. Jupiterliknande saker är nog vanliga. Dock kan stora
månar, som jordens, vara ovanliga.
>> Jag har för mig att jorden också är den enda planet som man kan ha
>> geostationära satelliter på. Också ett lyckligt sammanträffande (om det
>> stämmer)!
>>
> Eftersom "geo" syftar på "jorden" kan man inte ha jordstationära
> satelliter runt andra planeter... Men det är inget som helst problem att
> ha motsvarande satelliter kring andra planeter, givet lagom
> rotationstid. En marsstationär satellit bör gå utmärkt. Merkurius och
> Venus är knepigare då de roterar extremt långsamt. En satellit som
> synkar med rotationstiden skulle behöva ligga så långt bort att den nog
> skulle slitas bort av gravitationsstörningar från andra kroppar. Väldigt
> långsam rotation är ett problem för stationära satelliter.
Ah, bra! Kan bli praktiskt en vacker dag!
Vänliga hälsningar
Fabbe
--
A: Because it messes up the order in which people normally read text.
Q: Why is top-posting such a bad thing?
A: Top-posting.
Q: What is the most annoying thing in e-mail?
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts: