[SKRIVA] Re: Psychodramat Quick...
- From: Rickard Berghorn <rickard.berghorn@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Thu, 28 Nov 2013 18:18:40 +0100
Den 28 november 2013 17:14 skrev Ahrvid <ahrvid@xxxxxxxxxxx>:
> Allmänna funderingar re: Robert, Rickard, Pia och ev fler:
>
> Den här Thomas Quick/Sture Bergwall var inte i sitt tidiga liv kyrkokörens
> mest skönklingande sopran... Dömd för sexuella övergrepp, ett dråpförsök
> med kniv, ett rån. Det var därför han hamnade på Säter.
>
Det vet vi alla. Men det är också själva bakgrunden till att han alls
hamnade i en seriemördarutredning. (Alltså, här måste man vara medveten om
cirkelresonemanget: hans bakgrund kan inte användas som belägg för att han
skulle vara seriemördare, när sanningen är the other way around -- han
anklagades för att vara seriemördare just p.g.a. ain bakgrund.)
> Men jag håller med om att han högst troligt inte är massmördare.
> "Bevisen" är "terapi", "bortträngda" minnen, stora doser psykofarmaka,
> okritiska utredare som coachat och tydligen en hund som hittade något
> intressant att sniffa på (och hundar kan nog hitta vad som helst som
> intresserar; det har vi föga kontroll över).
>
Det stora problemet här är att dels högt intellektuella blånördar, och dels
den vanliga naiva mannen och kvinnan på gatan, inte klarar av att handskas
med en sådan formulering och i förlängningen princip: han är "högst troligt
inte en massmördare". Det enda en sådan formulering innebär, är att vi inte
kan veta absolut objektivt säkert att något antagande är positivt sant.
Den klassiska postmodernisten behandlade detta problem på följande sätt: så
fort något antagande är det minsta lilla osäkert, så blir det 100% osäkert.
Och eftersom vi inte med absolut 100% säkerhet kan säga att Jorden är rund
-- det finns alltid en mikroskopisk möjlighet för att vi under hela våra
liv blivit förda bakom ljuset -- så ska man aldrig med säkerhet hävda att
Jorden är runt. En liten osannolikhet förvandlas hux flux till 100%
osannolikhet. Och varje människa med förnuftet i behåll inser att det här
ligger en gigantisk logisk kullerbytta till grund.
Jag har lärt mig leva med Karl Poppers vetenskapsteori och
falsifikationskriterium, som innebör att man på sin höjd kan veta bestämt
vad som _inte_ är sant men mycket sällan kan veta lika bra vad som _är_
sant; Poppers teori går ut på att hela mänsklighetens intellektuella och
vetenskapliga utveckling handlar om att komma till insikt om vad som _inte_
stämmer eller fungerar, och i konturerna av det som blir kvar ser man
verkligheten som den är. Vissa postmodernister har fått för sig (eller
låtsats få för sig) att Popper var en föregångare till postmodernistisk
vetenskapsteori, men sanningen är tvärtom den att Popper var den starkaste
kritikern av den postmodernistiska vetenskapsteorin som växte fram med
Thomas Kuhn och Paul Feyerabend på 60-talet. Kuhn hävdade att han bara
byggde vidare på Popper, och Popper avskydde det påståendet. Bland annat
eftersom Kuhn inte ens klarade av att behandla empirins roll i vetenskaplig
forskning.
-- Rickard
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts: