From: "pia lindestrand" <pialindestrand@xxxxxxxxxxx> > Det var tämligen uppenbart att Quick var seriemytoman och inget annat, redan > när mediapådragetoch hysterin kring "Sveriges förste > seriemördare" pågick.Det jag tycker vore intressant är om någon har en > kommentar omhur detta var möjligt.Lambertz fick vara med i > tv ikväll igen och påstod att allt beror påatt >"vanligt folk" inte kan läsa > rättegångsprotokoll korrekt och att han, Lambertzhar > rätt. Tydligen sitter Lambertz säkert på sin post som justitieråd.Lambertz > och co. hävdar fortfarande att Quick är/kan vara > skyldig.Vilket känns häpnadsväckande.Fast ännu mer häpnadsväckande är > egentligen att för några år >sedantrodde så pass många samma > sak att hela karusellen medrättegångar, domar och upphetsad mediebevakning av > fallet var möjlig. Vi är ju "gruppdjur" och följer varandra. Det är få som tänker självständigt. Jag var inte insatt i det där och visste inget. Minns att man hörde en som skämtade om det där och helt klart inte trodde på det. Det går att lura flertalet, men inte alla. Å andra sidan spelar det ingen roll eftersom folk tenderar att tro som de flesta andra tycker... Redan Machiavelli hade ju insikten (boken Fursten från renässansen), att det lilla fåtalet klarsynta är ganska betydelselösa så länge flertalet tror på en lögn. Det enda jag minns att jag tänkte på var vissa psykologiprogram som jag sett på, och jag hade funderat över det där med människors ögon. Jag tyckte inte att Quick hade den där sortens "otäcka" ögon som en del massmördare har. Han såg ju snarare snäll och nästan rädd ut. Svårt att beskriva, men det verkar som om mördare (som också är psykopater) ofta har en slags tomhet i blicken. Det är liksom ingen hemma (som King uttryckte det)... Quick såg mest förvirrad och nervös ut. När man sett bilder av Dillinger, Ted Bundy och sådana och jämförde med Quick så... Ja... Den där svårdefinierade "iskylan" saknades... (Eller för all del: Breivik...) Givetvis ska dock tilläggas att ögonen inte är något som alltid speglar personen, men det här är ju ofta inga normala personer s a s. Mord och dråp är en sak, men massmordare är väl ett släkte för sig. De tycks ofta helt sakna empati och medkänsla med andra. Även om de inte är psykotiska (eller galna) så verkar de ofta ha någon form av allvarlig personlighetsstörning och jag tror faktiskt att det inte sällan går att se sådant om man är observant. MVH: Robert ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).